Skärgårdsemester 2020

2020 skulle bli vårt femte år i skärgården, men den kantades med en hel del funderingar. Hade alla tillräckligt med semesterdagar att spendera på en båtsemester. Sen kom Coronapandemin och slog ner som en bomb i Sverige, det medförde restriktioner och sedan reseförbud. Vi fick helt enkelt avvakta….

När de släppte reseförbudet tog vi ett gemensamt beslutet, att vi vågade boka biljetter. Såklart blev det ombokningsbara biljetter. Vi bokade hytt på Gotlandsbåten för att kunna hålla oss i socialdistansering från de andra resenärerna.

Vår plan på vart vi skulle åka, och vilka öar vi skulle besöka, diskuterades innan. Men vi kom fram till att eftersom vi alltid tar med oss all proviant, behöver vi aldrig trängas med andra båtfarare. Därför kommer inte resan öka vår risk att bli sjuka. Däremot hade vi fått indikationer på att det var mer folk än vanligt i skärgården närmast Stockholm. Så valde vi att åka söderut. Dock fyllde vi på vår nödkitsväska, med mera Alvedon och hostmedicin, ifall någon skulle bli krasslig. Vi kompletterade även med handsprit, plasthandskar och munskydd om det skulle uppstå en akut situation där det inte gick att hålla avstånd.

Dag 1

20–21 juli, att kunna se ljuset i mörkret är så viktigt detta år.

Klockan 22.00 var det samling. Allt var packat och surrat, så vi körde sakta mot Visby. När vi plötsligt såg ett konstigt ljus som vandrade över himmelen.

Eftersom Corona gjort oss lite nojiga med att möta andra resenärer ombord. Valde husmor Sarah att göra det extra festligt och bjöd oss på hemma gjorda räkmackor.

Utan vetskap hade Linda och Sarah klätt sig i matchande kläder med sicksackmönster. Kan det ha något med att de ska skrämma huggisarna eller kan man likna bästisarna med Piff och Puff?

Efter den goda kvällsmaten passade vi på att vila en stund. Ja, de som gjort lumpen somnade fort, med andra får kämpa lite mer. 2,5h timme låg vi i alla fall omkull på britsen och blundade.

Vår recension av Destinationen är, att de vid det är laget hunnit göra en bra plan, för att se till alla kan undvika trängsel. Vår hyttnyckel satt i dörren, för att slippa stå i kö i en nyckelutlämning. De ropade också upp i högtalaren, vilka som skulle börja att röra sig, allt för att skapa större utrymme för passagerare att gå ner till bildäck utan köbildning.

Klockan 4:30 kom vi fram till Nynäshamn seglarsällskap, där är vi medlemmar. Vi organiserade oss snabbt för att få i båten, där den trivs bäst. Kapten backade ner för rampen, styrman höll i kursen och ansvarar för handbromsen. Husmor fick uppgiften att sätta ut säkerhetsklossen under hjulet, hoppilandkalle höll som vanligt i tamparna (och ansvarade för att fotografera händelsen).

Vi har som sagt planerat resan söderut. Så vi körde längs Nynäshamns ostkust och passerade Dragetskanal klockan 6:30. Denna gång avstod vi från att varna andra båtfarare med tutan för att inte väcka några sjusovare i området.

Det blåste rejält denna morgon. Vi blickade ut mot Landsort och beslutade att runda Torö för att hitta ett ställe där vi kunde få lä.

Vi behövde alla få äta frukost och vila en stund.

• 

• 

Första stoppet blev på Koskär, där hittade vi en klippa i lä där vi lade till. Lite trötta och en aning ringrostiga var vi nog, för styrman höll på att kroka fast ankaret i västen, när han skulle kasta det plurret.

Efter vi intagit den efterlängtad frukost fick alla vilade en stund. Förutom fotografen förstås som måste hålla koll på allt.

Sedan började vi äventyret, med att vandra och att logga öns två cacher. 

Det är så vackert i skärgården så det gör ont i ögonen. Klippor, hav, blommor och ja till och med orm spår i sanden kan vara vackert, bara ormen hunnit slingrat sig i väg.

Nästa ö vi besökte var Kolguskär, där lade vi till vid den stor betongfundamentet på ön.

Här vandrar vi först söder ut, för att se alla spännande rester från militärens forna glansdagar.

Ön har länge haft militäraktivitet och det har varit landstigningsförbud. Men sedan 2003 har ön varit öppen för allmänheten.

Vi förundrades också över, hur det kan växta blommor i betongsprickor och hur kan de klara sig utan jord och vatten.?

Vi vandrade in i skogen, träffade på en förstenad Pokémon. Plockade smultron och beskådade vindpinade och krokiga tallar.

När vi kom upp till den norra änden satte vi oss på en sten för att få liten paus.

På vägen tillbaka, gick vi förbi den fina sandstranden. Där hade en barnfamilj lagt till, för att de små barnen skulle få bada. Stranden passar verkligen för de kommer med kajak och vill tälta. Och varför inte eftersända sin post hit😊.

Magnus hann också balansera lite stenkonst innan klockan slog 12.00. Då vi dukade upp lunchen på betongfundamentet, det som militäraktiviteten lämnat efter sig (det är också den enda dagen vi äter lunch vid lunchtid). Vi hade med oss kyckling, potatissallad och hemmaodlad gurka.

Nästa mål var ön Fifång. Vi var lite oroliga att den norra viken skulle vara full, eftersom vädret skulle bli sämre och vinden skulle öka mot kvällen. När vi kom fram låg det bara 8 båtar där, vi valde ut en lämplig klippa och förtöjde.

När alla kände sig klara, bestämde vi oss för att utforska ön.

Vi följde den röda stigen, men ibland vek vi av på den blå stigen och ibland gick vi bara på känsla eller efter kompass. Terrängen var bitvis inte helt enkel, bitdjur (hästflugorna som även i år gav sig på Linda) och den fuktiga värmen tog också på krafterna.

Vi lyckades med åtta ögon och med ett stort tålamod hitta de 12 cacher vi planerat att leta efter.

Bilden är tagen ut över Södra viken, där vi såg en liten båt som sålde glass och jordgubbsbåten, men nu stod vi ju på land så ingen glass till oss.

Innan vi kunde avsluta dagens promenad, måste vi bara logga en cache till och den låg på Kalvholmen. Det är den nordöstra udden på Fifång. Det kändes lite tungt att vi måste gå runt viken, eftersom båten ligger på nordvästra udden, och simma över viken är inte ett alternativ.

När vi kom tillbaka till båten skålade vi i ett glas rosé. Det var vi väl värda, vi hade gått drygt 20,000 steg.

Sedan rörde vi ihop en ciabattadeg. Vi ställde den dragfritt, inbäddad i en pläd i ruffen på jäsning. När den jäst klart, bakade vi den i ca 20 min omniaugnen. Vilken lyx att kunna göra eget färskt bröd. Till det lagade vi ”Hoppilandkallesköttfärssoppa”.

Medan vi åt lyssnade vi på regnet som smattrade mot rutorna.

Det svåra med att det kommer regnskurar, är att ta beslut. När ska man gå ut på sista ”pinkturen” för natten? Man vill ju träffa mellan regnskurarna.

Vi gick och lade oss tidigt men alla fick inte riktigt ro, eftersom det börjat att läcka in vatten i en söm på kapellet. Så upp med papperstussar runt kapellbågen, dock fick bytas några gånger innan regnet avtog och alla kunde sova gott!

Dag 2

22 juli, lunch på en äng av äkta makarna, smög på hjortar tills det blev mörkt.

Sarah och Magnus hade sovit gott, trots att några vattendroppar letade sig in och landat på Sarahs kudde. Under natten hade vinden ökat och de väcktes av att det blåste lite kallt, men efter att ha stängt dörren (dragkedjan) ordentligt vaggade vågorna de åter till sömns.  

Sedan vaknade vi alla vid 9-tiden av att solen lyste på oss. Tyvärr fick Sarah börja dagen med plockade ett 30-tal mikroskopiska fästingar på Magnus (men mest var det synd om Magnus) tur vi alla är vaccinerade mot TBE. Vi startade dagen med att äta var sin lyxig kycklingmacka med pickles.

Fredrik och Magnus hade oroat sig för att de känt beninlukt under natten. Så det var bara att skruva upp luckan i durken till bensintanken för att kolla.  Där och då slöt semesterfriden. Vi såg att bensin läckt ut i tankutrymmet på grund av att en packning till tankgivaren inte gjort sitt jobb. NU hade vi STORA problem, hur skulle vi kunna åtgärda det? Kaptenen dök ner i ”McGaver lådan” och hittade en slangstump, styrman inverterade termosarnas o-ringar, kan vi få någon att passa? Sarah begav sig mot soprummet för att hitta en tom läskflaska, på vägen dit valde hon den övre stigen och halkade i den våta mossan. Lite senare begav sig också Linda mot sopförrådet och även hon valde den övre hala stigen och flög på ändan. Som tur var slog sig inte Piff och Puff 😊. Alla var stressade av situationen som faktiskt är riktigt farlig och som behövde åtgärdas omedelbart!

När Linda och Sarah kommit fram till cachen och signerat burkens loggremsa, kom en pappa gående med sina två pojkar, de skulle också besöka jättegrytan.

Vi språkade lite med dem, och lossades att vi också kommit dit för att se på grytan, trots att vi först missat den fina skylten.

Sedan berättade den ena pojken att de skulle gå till fyren och dit skulle ju vi också. Så vi gav dem lite försprång och tänkte att de nog inte ville ha sällskap av Piff och Puff.

Men när vi kom fram till fyren var de ännu där, så vi hälsade artigt igen. Den ena grabben sa:    -vi hade samma rutt som ni, men vi hat inte samma fart! Pappan ursäktade sig med att säga att det var nog tur, vi vet inte riktigt hur vi ska tolka det, var det en komplimang, eller?

På Fifång finns det bitvis uppmärkta stigar att följa, vilket så klart är skönt. Men nu hade vi tappat bort stigen, eftersom vi gått efter kompassen en längre tid.

Till den sista cachen som låg längst söder ut fanns varken bra väg eller mindre stig, så det blev att kräla upp och glida ner för klipporna. Klippsurfing är vår nya sport. Det vill säga, glida ner på skosulorna till det tar stopp, sen hoppa och hoppas att man landar på något mjukt. Nackdelen med denna taktik är när man måste upp samma väg som man kom ner. 

När vi väl kommit fram till cachen, insåg vi att den låg längst ut på klippkanten. Vi ville inte göra några riskabla övningar, men då skulle vi heller inte hitta burken. Så till slut tog vi de sista krafterna i värmen och gav oss ner på den yttersta klippan, och där hittade vi burken i en skreva.

På väg hem i värmen fick vi peppade oss med att ta en bit i taget, för att sedan lägga det bakom oss.

Det gick bra ända tills Sarah nästan trampade på en snok. Ett panik skrattanfall slog till och några minuter senare råkar Linda ut för samma sak. I denna stund ringde Magnus och undrade vad vi ville ha till lunch. Det var lite svårt att fokusera på det just då, han fick nog inte mycket klokt ur det samtalet.

För att hålla tankarna i styr blev vår frågeställning -måste alltid Piff och Puff göra samma sak och måste alltid Bill och Bull säga samma sak?

På vår väg norrut passerade vi öns mest populära vik, Sörviken denna låg det många och lite större båtar vid bryggan.  

Väl ute på vägen, alltså den breda stigen, vandrade vi norrut mot båten. Vi hade ett par burkar kvar att logga när Magnus ringde upp igen. Han berättade att de mekat färdigt med båten, och han undrade var vi befann oss nu? För de ville möta upp oss någonstans längs vägen.

Vid den sista burken hörde vi deras röster, så vi tystade och stod alldeles stilla. Vi fnissade, de såg oss inte, tänk att vi kunde vara så tysta, de trodde de inte om oss!

När vi kom fram till ängen, hade våra snälla äkta makar överraskat oss med en uppdukad lunch.

De hade packat med sig gasolköket och bjöd på gulaschsoppa med bröd och ny kokat kaffe med kaka. Det smakade helt underbart, de är för härliga.

Vilken tur att vi har hittat varandra. 😊

När båten var färdig vädrad och vi packat ihop, planerade vi vår rutt gav oss av. Vi gick oss söder ut mot Ringsön. Färden dit blev lite skumpig, men väl framme hittar vi en fin vik på östra sidan.

Vid ankringen uppstod kommunikationsproblem. När kaptenen sa vänta lite, kastade styrman alldeles för tidigt i ankaret, men linan räckte till så styrman slapp skarva med sina kläder 😉

När vi hoppade i land och såg oss omkring fick vi se att en bäver gnagat på några träd. Vi hoppas att den inte kommer tillbaka i natt och fortsätter sitt jobb. När vi gjort en säker förtöjning, loggade vi första burken bara 40 meter från båten.

Då det fanns mängder av hjortbajs på plats, beslutade vi oss att fixa mat snabbt för att sedan gå på hjortsafari.  

Så här nöjd ser kaptenen ut när han får fira med en förtöjnings öl. Till kvällsmat lagade vi ädelostkyckling med pasta. Mums!

Mätta, glada och försedda med myggmedel och kikare traskade vi i väg.

Det tog inte lång stund innan vi fick se de första hjortarna. Vi smög runt och kikar på flera ställen och det var gott om hjortar överallt. Så häftigt!

När det blivit mörkare och vi inte försökte smyga så kom vi ganska nära stora hjordar. Det verkade inte var lika vaksamma när vi rörde oss och pratade som vanligt, eller så var de mer säkra på vad vi var för filurer efter ett tag.

Efter ett tag börjar vi vända tillbaka och på vår väg hem loggar vi åtta cacher. Som tur var, var de inte så svåra att hitta för det hann bli rejält mörkt innan vi var klara. Klockan 23.00 signerar vi den dagens sista loggen.

Även denna dag hade vi gått långa promenader, och vi fick ihop drygt 21,000 skärgårdssteg 😊. 

Tillbaka vid båten blev det lite småprat, innan vi nöjda med dagen kunde krypa till kojs.

Dag 3

23 juli, död och öde som avslutas med häng och bubbel.

Efter en god natts sömn och vår vanliga frukost bestyr, bestämde vi oss för att vandra norrut.

Vi ville se vad den norra delen av ön hade att bjuda på. Dessutom fanns det ett flertal cacher att logga. Det blåste dessutom rejält så det passade bra att ta en dag på land. Vi vandrade på den fina grusvägen och passerade båthus och stora gårdar. Vi såg dock aldrig några människor och det kändes lite ödsligt.   

När vi kommit till den sista gömman längst i norr och börjat leta, märkte vi att vi var övervakade av ett gäng hjortar. De tittade nyfiket på oss och undrade vad vi höll på med, men när Magnus drog av sig ryggsäcken och hans vattenflaska ”klonkade” emot en sten flydde de snabbt över berget.

Sedan var det dags att vända om och gå grusvägen tillbaka. Längs vägen stannade vi till och kollade in ett ”ödehus”. Här behövs det nog en ägare med stor plånbok och en snickare med ett extra stort tålamod för att lyckas få ordning på det torpet igen.  

Nu till den stora och viktiga frågan -När ska vi fika? Ringsön har en stor lagun och det kändes som ett bra alternativ.

Vi vandrade vidare söderut och veka av mot den västra sidan, för vi hann inte med att besöka den delen av öns igår kväll.  Det finns också en cache längst in i lagunen som vi ville logga. 

Eftersom det blåste ganska mycket så var det många båtar som sökt lä vid klipporna denna dag.

Vi hittade en solvarm klippa och där slog vi oss ner. Vi hade med oss torkad ”fruktsallad” gjord på persikor, jordgubbar, bananer, äpplen och lite mandel.

Väl tillbaka vid båten så lagades det till en indisk blomkålsgryta och den smakad smaskens tyckte de flesta. Men hen tyckte att de röda linserna inte är i hens smak och de kunde vi varit utan!

Ringsö är den största ön i Nyköpings skärgård, så vi får nog göra fler besök på denna ö för att utforska andra delar som vi inte hunnit med denna gång.

Efter lunchen plockade vi ihop för att hitta något nytt att utforska. Kaptenen och Styrman gjorde sitt bästa med att försöka hitta en ö med en vik i sydostligt läge för att få lä.

Tillslut bestämde vi oss för att ta oss mot Stendörrens naturreservat, för att se om vi kunde hitta en plats i lä för natten.

Öarna ligger visserligen med fastlandsförbindelse genom hängbroar, men det får gå. Vi hittade en plats på en liten ö mellan två hängbroar. Där hade vi lä mot vinden, och låg tryggt bakom en klippa.

På så vis kunde vi både kvällssol och morgonsol nästa dag, vi kan bara säga åter igen att vi har det så bra, livet leker.

Enligt hamnguiden ska det finnas toaletter både åt höger och vänster. Magnus kunde konstatera att dasset åt höger låg en bra bit bort och var ganska ofräscht, vi rekommenderas att ta det andra hållet.

Så Sarah och Linda gav sig av mot dasset åt vänster i stället, det skulle ligga strax efter hängbron.

Vi gick och vi gick och vi gick… men tillslut kom vi fram till en skylt som sa om att det var ännu 350meter kvar att gå och strax efter skylten delade sig stigen, vi chansade på att även då ta till vänster. Fredrik ringde i samma stund och undrar om vi hittat något dass, så vi rådde honom att i stället ta stigen till höger.

Äntligen, hittade vi det försvunna dasset ca 600 meter från båten, som tur var det en trevlig promenad dit och att ingen av oss hade bråttom!!!

Nu är vi ändå är så nära cachen bestämmer vi oss för att logga den, och inte gå tillbaka senare under kvällen som vi annars tänkt. Då mötte vi Fredrik, som ännu inte hittat något dass. Vi hade ju lurat honom att gå höger varv, men nu kunde vi i alla fall glädja honom med att dasset faktiskt existerar.  

Cacheägaren hade placerat gömman längst ut på udden, det var ett strategiskt sett för att vi skulle få se och njuta av hela området.

En fin och solig dag som denna är det många som vill göra besök här. Så en riktig ”ökänsla” blev svårt för oss att hitta, men vi roar oss lätt och hängbroar har vi inte hittat i skärgården förut.

På kvällen när Sarah och Linda lagade mat passade Fredrik och Magnus på att fortsätta sin jakt att få en fisk på kroken. De lyckades få en liten abborre.

På kvällen när Sarah och Linda lagade mat passade Fredrik och Magnus på att fortsätta sin jakt att få en fisk på kroken. De lyckades få en liten abborre.

På klippan satt vi mätta, nöjda och njöt av kvällens sista solstrålar. När solen gått ner hade vi bara ett ett stenkast till båten som låg och väntade på oss och att  morgonsolen skulle gå upp 😊

Dag 4

24 juli, skaljord och jättegrytor, livet är ett livslångt lärande

Efter att vaggats skönt till sömn hela natten så vaknar vi tidigt. Sarah och Magnus tog en morgonpromenad till dasset och när de gick längs strandkanten, gjorde Sarah en vurpa på en daggvåtklippa. Hon skrapade upp ena benet, aj vad skrubbsår gör ont! och det svider så ändå in i baljan, men rent måste det tvättas…..

Sedan dukades den stora frukost buffen upp, det serverades som vanligt gröt, fruktsoppa, torkad frukt, müsli, ägg, pickles, bröd, mjukost, kaffe, te och en hutt med resorb, allt för att vi ska få en bra start på dagen.

Efter frukosten lättade vi ankare och körde runt Sävö för att kolla in vart vi lättas kunde lägga till. Vid Bockholmsvikens brygga låg det redan många båtar så vi fortsatte runt till Sävsundet.

Vi lade till vid vandrarhemmets gästplats och där kunde man ligga förtöjda i fyra timmar, så vi skulle nog hinna få se mycket av Sävö. Vi packade med oss lunchen som bestod av bröd, tonfiskröra, ägg och kaffe sedan gav vi oss av för att utforska ön.

I informationslådan hittade vi en karta som vi tog med oss, som dessutom hade en bra guideinformation på baksidan om olika platser. Längs vägen kunde vi också läsa på de fina informationsskyltarna.

Ibland har vi svårt att bestämma oss, ska vi till höger, vänster, styrbord eller babord? Sarah och Linda röstar på den ”andra högern” så kan det gå, när det är svårt att hålla reda på alla håll 😊

Vi gjorde ett besök vid Stella Maris som är ett skyddsväsen på Sävö hon vaktar hav och skärgård.

”En skyddsmantelmadonna med kraft från naturen, skapad för att besvärja makterna och stärka de egna krafterna. Hon står där för att skydda det hav vi har att gemensamt försvara. Länge var Östersjön ett krigets hav, där olika länder kämpade om herraväldet över havet. Idag gäller kampen något annat, att rädda själva havet till livet. Stella Maris betyder Havets Stjärna och är en kvinnogestalt i ek, med en mantel av flera hundra år gamla återanvända bräder från en riven arbetarbostad vid Gärdesta”.

Den efterlängtade lunchen intogs på en sten så nära havet som möjligt, enligt Magnus önskemål. Som tur var blev vi inte översköljda av svallet som en förbi passerande båt bidrog med, då hade Sarah fått en blöt macka och ”vatten på sin kvarn” 😊.

Här försöker vi slå våra kloka huvuden ihop för att lösa en frågeställning på Earth cache, den handlar om skaljord på Sävö.

”En bit ifrån stranden, i sluttningen intill det närliggande berget, ser man att jorden är lilafärgad. Jordarten kallas skaljord och består främst av en blandning av lera och söndersmulade blåmussleskal. Skaljord är en sammanfattande beteckning för jordar som innehåller skal och skalfragment från musslor, snäckor och/eller skaldjur.”

Här blev det återigen många funderingar kring om hur fenomenet jättegrytor bildats? om inlandsisens rörelseriktning? Hur har detta landskap bildats? man blir lätt mållös när man tänker på hur vår fantastiska värld har skapats.

Väl tillbaka passade vi på att titta till lotsutkiken och utställningen om lotsningens historia, vi såg även ut över gattet när båtarna passerade i sundet.

Vi hade tagit oss runt på Sävös fina stigar som är en del av Sörmlandsleden. Under denna dag hann vi logga 15 cacher så nu är vi väldigt nöjda.

Nu är bara frågan -vart ska vi sova i natt? Vi siktade mot området väster om Lacka, det såg ut att finnas lite vikar i rätt väderstreck. Vi körde runt och rekade lite innan vi hittade en bra plats som gav oss lä.

Magnus och Fredrik testade återigen fiskelyckan, medan ciabatta brödet jäste och chili con carnen sakta puttrade i grytan.

Vackert och stillsamt var det även denna kväll, kropp och själ får ro av att bara vara en sådan kväll.

Dag 5

25 juli, ”getselfie”, ”tankarglass” och nya knopkunskaper att använda på sjön   

Sarah tjatade på Magnus och till slut lånade han motvilligt ut sitt tackel. Då fick Sarah syn på flugsmällaren och funderade på att knyta fast linan i den. Men det skulle nog bli lite för jobbigt för storfiskarns självförtroende om hon skulle lyckas att få upp en fisk med en flugsmällare. Så han lånade ut sitt fiskespö också.

Efter en stund fastnade en fisk på kroken, så vi kunde konstatera att det högst troligtvis är en liten strömming.

Eftersom denna ö inte hade några faciliteter eller något annat att erbjuda (tex cacher) bestämde vi oss för att dra vidare ut på havet igen.

Vi gav oss av mot Trosa för att fylla på vatten, tanka, tömma latrintanken och såklart köpa den obligatoriska ”tankabensin” glassen.

Sedan guppade vi ut på havet igen, mot Landsort eller Öja som ön egentligen heter. Landsort har funnits länge i våra tankar och i år passade det bra att försöka ta oss dit.

Väl framme vid Landsort kunde vi konstatera att det var fullt i gästhamnen. Så vi lade till vid en klippa mittemot för att invänta att det skulle uppstå en ledig plats vid bryggan. 

Vi fick ett annorlunda och mysigt mottagande av getterna som bodde på den norra delen av ön. De hade inget emot att vara med på några selfiebilder med Linda.

Lagom när vi börjat hälla upp broccolisoppan och brett några smörgåsar, uppstod så klart en lucka vid gästhamnen. Många båtar låg i vattnet på lur likt pirayor. Vi var snabba med att kasta loss och lätta ankaret. Vi lyckades hinna fram för att få en plats vid bryggan. Det var inte en helt optimal plats eftersom hamnen är öppen från väst. Men med många tampar i land låg båten ok och vi låg bättre där, så det fick bli vår förtöjningsplats för natten. Nu kunde vi fortsätta äta vår lunch, men oj vad Linda undrade var hennes smörgås tagit vägen? Fredrik erkände att han hade ätit upp den i farten 😊

När en Disel Doris skulle lägga till vid klippan, råkade de få in ankarlinan i propellern. Den tuffa kaptenskan var snabb i bikinin och dök ner i det kalla vattnet, för att försöka få loss trasslet från propellern. Fredrik har stor vattenvana som gammal militärdykare, han tog cyklopet i handen. Sedan gav sig killarna av till andra sidan viken, för att se om de kunde assistera. När de kom fram, hade hon precis lyckats trassla ut trasslet. Men hon tackade så mycket för deras omtanke.

När lugnet lagt sig gick vi och betalat hamnavgiften. kollade in servicehuset, och vid besöket på utedasset kom Sarah ut förvånad. Hon hade hörde att någon spolade. Vad då? Finns det en riktig toa här? Alla dörrar öppnades i jakten på en vattenklosett, så mystiskt i ett av båsen fann vi den riktiga spoltoan.

Vi bestämde oss för att gå över till öns jättegryta som ligger på den nordöstra sidan, och inte så långt från gästhamnen.

På promenaden mötte vi öns fina getter igen och Magnus blev väldigt populär, tror nog att han smugglat med sig lite knäckebröd.             

Vägen över ön var uppför och stenig, man får parera så att man inte virkar fötterna. Väl uppe vid det militära värnet pausade vi och njöt av utsikten.

När vi kom fram till Nordens största jättegryta som är på 2,5meter i diameter, skulle vi enligt geocaching uppdraget mäta grytans djup.

Vi hade med oss ett fiskespö och en tyngd fastknuten, linan sänktes ner i det svarta vattnet. Vi uppskattade djupet till fyra meter, men enligt informationstavlan ska den till och med vara ca fem meter djup.

Här kan man i lugn och ro speja ut över öppna havet eller kan man busa och fotografera varandra.

Tillbaka vid gästhamnen så passade vi på att duscha och göra oss fina till middagen. Skönt att tvätta av sig i varmt vatten, då det inte är så badbart i det kalla havet. 

Sedan lagades älggryta och potatis. Så gott så vi åt mer än vi orka och lite till. När det var dags att diska fick Linda offra sig att äta upp det sista i grytan.

Tillbaka vid gästhamnen så passade vi på att duscha och göra oss fina till middagen. Skönt att tvätta av sig i varmt vatten, då det inte är så badbart i det kalla havet. 

Sedan lagades älggryta och potatis. Så gott så vi åt mer än vi orka och lite till. När det var dags att diska fick Linda offra sig att äta upp det sista i grytan.

God natt!!!

Dag 6

26 juli

Natten hade varit lite jobbig, vi hade legat på helspänn och lyssnat efter oroveckand ljud. Våra fendrar hade dock gjort ett bra jobb med att hålla grannens båt på avstånd. Dock fastnade grannens båtvax på våra fendrar som minne av en blåsig natt på Landsort.

Landsort är en ö lätt att vandra på om man tar grusvägen. Den går från gästhamnen ner till byn och vidare ut till fyren. Man får dock se upp för cyklister och ”golfbilstaxin” som kör från gästhamnen till den lilla mysiga byn.

I byn bor det drygt 20 personer permanent, men på sommaren kommer det många sommargäster till sina stugor. Här finns också mini-livs, resturanger och hantverksbutiker. Skolan upphörde 1983 så skolbarn får ta sig till fastlandet i ur och skur.

Om man inte kan komma hit med egen båt, kör Waxholmsbolaget regulärtrafik till och från Landsort året om.

På ön finns tre bryggor, Norrhamn, Västerhamn och Österhamn. Västehamn som ligger i byn är den hamn som angörs mest. Där finns plats för orsbefolkningen och sjöfarsverkets lotsbåtar.

När du ska resa från Landsort bör man ha koll på anslagstavlan mitt på ön där finns information om vilken brygga båten kommer att angöra.

Konstnärer har alltid hämtat inspiration från Landsort och många kommer hit alltjämt för att teckna och måla akvareller. Här hittade vi några roliga skulpturer, men det fanns massa fler att se på.

Vi hade fått nys om en arkiverad cache som eventuellt skulle kunna finnas gömd under en sten vid fyren. Vi letade och funderade, letade lite till, och vips så hade vi fått syn på gömman, så nu är även den loggad av oss.

Här hade militären bra utsikt ut över havet och kunde speja efter eventuella fienden.

På öns södra udde står den majestätiska Landsorts fyren. Den är Sveriges äldsta fyr och kanske vår viktigaste fyrplats.

Den första fyren uppfördes 1669 som ersatte av en äldre båk. Sen har fyren byggds om vid flera tillfällen. 1963 automatiserades den befintliga fyren och fyrvaktartjänsten drogs då in.

Landsortsfyr ägs idag av sjöverket och man är idag välkommen upp i fyren för studiebesök, man kan höra den spännande historien och njuta av utsikten. Tyvärr missade vi den guidade turen med 10 min.

Men vi kunde i alla fall njöt av fyrens utsida. Vi hittade också den informationen som vi behöver för att lösa en multistegs cache.

Vi stannad vid fyren en stund, lånde deras stenbord och åt vår medhavda matsäck. Vi räknade ut en trolig plats för multigömman, så när vi var klara begav vi oss dit för att logga. Hinten var ”East of a tall gray buildning, under a triangular ston” som vanligt blev det en intern tävling vem som hittade gömman först och Magnus vann även denna gång.

Härliga badklippor finns vid Bredmaren mitt på den östra sidan av ön om inte vinden är för hård från ost. Vi hade inte tänkt bada men vi ville gärna besöka platsen och logga cachen.

När vi skulle gå tillbaka försökte vi ta en genväg och det är nästan alltid en sen väg, denna gång passerade vi en fin liten damm med näckrosor som bonus. 

Söder om pestkyrkogården finns en labyrint anlagd. De flesta kustlabyrinter anlades i magiskt syfte och hade anknytning till säsongsfisket. Den som passerade genom labyrinten var skyddad mot havets faror och fick en bra fångst.

I bukten vid Själkroka finns flera badmöjligheter om inte vinden frånsydväst är för hård. Men vi hälsade bara på korna som låg och vilade sig i solen. För att sedan gå ut på klipporna och söka efter öns sista gömma.

Vi tog den naturliga stigen in i kohagen och gick ner mot vattnet, men sedan bestämde vi oss för att ta en annan väg tillbaka, vi öppnade den andra grinden och gick ut ur hagen. Det var inte en jättebra idé utan vi fick en svårnavigerad ”hoppapåklippblockspromenad” ut till landsvägen igen.

Efter en lång och varm dag med att promenera runt på Öja, så var vi tvungna att ta ett dopp i havet trots att det bara var knappt 16° för ingen minns en fegis.

Eftersom det var Sarahs födelsedag fick hon välja vart vi skulle åka här näst. För ett par år sedan besökte vi Nåttarö och vi blev helt betagna av öns egenskaper, med vackra slipade klippor, mysiga skogspartier så vi blev jätteglada när hon valde att åka dit.

När vi lagt till så skyndade vi att baka en rabarber och jordgubbskaka för vi ville hinna fira födelsedagsbarnet innan det började att regna. Vi bar med oss den varma kakan upp på bergets högsta topp så vi skulle få vacker utsikt åt båda hållen. Vi vet att vi inte är riktigt ”normala” men det är det som gör att vi aldrig har tråkigt heller.

Någonstans där nere i viken bor vi, men nu ska det bli kalas!

Vad är det för en dag? vad är det för en dag? ju de är Sarahs födelsedag, hurra, hurra, hurra!

Vi gick ner för berget, det började mulna på lite mer och i skogspartiet blev det lite dunkelt, regnet hängde i luften men vi hann tillbaka och kunde börja fixa till allt och göra det mysigt för kvällen.

Dag 7

27 juli, skrämde en äkta ”huggis” med ett vrål, just där gullvivan blommar får jag vila min själ…

Morgonen bjöds på sol och värme, vi tog ner kapellet och kunde njuta av frukosten med den fantastiska utsikten. Vi packade mat för en heldagsutflykt och havet var lugnt och stilla så vi lämnade båten i den norra viken och startade vår vandring söderut.

Vi har varit på Nåttarö och vandrat förut, det var augusti 2017. Vi gillar verkligen stämningen och naturen på denna ö. Här går ofta stigarna mysiga i skogsterräng, det känns som om att ett troll när som helst kan dyka upp busa med oss.

Kaptenen fick ett brådskande och viktigt telefonsamtal lagom när vi kom fram till bebyggelsen Nåttaös centum 😉.

Vi andra tittade snabbt in i den lilla hantverksboden. Där sålde de kläder, necessärer, brickor med mera, allt med fisk och hav motiv, men det var inte läge för oss att handla.

Skärgårdsstiftelsen gör enorma arbeten i skärgården, med att underhålla stigar göra öarna tillgängliga men också påminna om att vara rädd om vår natur både på hav och land.

Bli medlem du också!

Vi vandrade länge och väl på den fina grusvägen. Vi gick förbi ett gäng ungdomar som drog sin packning på en cykelkärra.

Nu hade vi vandrat det drygt 4km från ena till den andra sidan av ön. Vi hade kommit fram till Bergakungens sal. Som är rester från militäraktivitet, salen är nu försluten och plomberad.

Endast fantasin sätter gränserna för vad som finns innanför all betong. Ett rykte vi hört är att det ska funnits ett fullt utrustat sjukhus där. Det är inget vi kan bekräfta, för platsen var idag öde och vi loggade bara cachen som låg i dess närhet.

Vi vandrade tillbaka till viken för att få havsutsikt till vår lunchmacka, idag serverades crabfish röra på rågbröd. Smaken var fantastisk men röran var aning kladdig så det passade bra att äta på en klippa så man har nära till tvättvattnet.

Crabfish, ägg, majonnäs, rödlök, dill, citronpeppar.

Sedan gick vi den fina skogsvägen tillbaka. När vi kom till affären övertalade vi varandra att vi var värda att ta en ”glasspaus”.

För att undvika smittspridning av Covid fick bara några handla i taget i den lilla affären. Vi passade på att köpa med oss lite exklusivt källvatten 😉 annars dricker vi mest vatten i plastdunk från båten. Det exklusiva med det är, att det är ganska svalt i alla fall i år. 

Mellan stugbyn och Storsand ligger Drottninggrottan, vid vägskälet tog vi av mot grottan. Stigen var mjuk och det blev tyngre och tyngre att gå, sanden envisades med att rinna in i skorna och på så vis förstod vi att vi närmade vi oss stranden.

Drottninggrottan har fått sitt namn efter att drottning Maria Eleonora, enligt en lokal sägen sökt hon skydd där, innan hon lämnade Sverige efter att hennes make Gustav ll Adolf dött. Grottan är inte så stor men vi tittade runt i området både i grottan och vid platsen en bit bort vid geocaching gömman.

Ibland tar livet snabbt en annan vändning, telefonen ringde och Linda fick veta att hennes mormor har gått över till andra sidan. Efter att ha levt ett långt och rikt liv var hon nu nöjd med sina 91år, men minnena av henne kommer alltid att finnas kvar.

Vi gick vidare mot Storsand men vek av uppför berget, klättrade på mossbeklädda klippor. Ibland fick den längste ge den kortaste en hjälpande hand, vi är ju ett team. Gömman loggades och vi begrundade utsikten, spanade in en lämplig väg ner till stenstranden och vattnet.

Klippor och stenar är verkligen unika på Nåttarös östra sida. Naturen har formats under miljoner, miljardes år. Magnus hittade en mindre jättegryta och blev nyfiken på dess djup? och hur många stenar som rullat runt och skapat den? Vi andra packade upp fikakorgen i dag bjöds det på Pågens kanelgifflar och kaffe.    

Vi tittade också på vad mänskligheten skapat av naturen!

Den lilla sandstranden erbjuder, lugn och ro!

Den stora sandstranden, Storsand besöks av glada semestrande badgäster dagligen.

Sista ansträngningen var att ta sig uppför igen, nu till resterna av den gamla bunkern på Nåttarö. Nästan allt militärt i Stockholm är förseglat så vi såg bara av häftiga klippskrevor i naturen.

Vi hade haft en varm och fin dag, gått 28 000 steg på Nåttarö. Viken var full med båtar i det stilla blåa vattnet, men vi hade lite oro i kroppen det är vår sista kväll, ska vi flytta oss? I så fall, vart?

Vi kom fram till en fin plats med släta klippor och kvällssol, allt var perfekt. Men förutom att det inte fanns några bra sprickor i berget att få fast några kilar, det fanns inga träd i den riktning som vi ville ha mothåll i från. Så vad händer om det blåser upp, eller om vinden ändrar riktning i natt?

Kaptenen var tillslut nöjd med att få flertalet linor i land, för att få drag från olika håll och är han nöjd så är vi andra nöjda också! 

Hoppilandkalle dukade upp fint med Corona avstånd på restaurang ”strandnära”. Det är så overkligt att vi får vara med om denna fina kväll som avslutning på vår semester, vilket lyckorus som går genom kroppen. 

Idag serveras det färgstark pasta med ost och skinksås på en solvarm klippa i skärgården. 

När solen sakta sänkte sig ner flyttar vi upp en klippa för att få njuta av värmen in i det sista.

Vi ser lite allvarsamma ut, tror nog att vi funderar lite på livets olika sidor en kväll som denna.

Magiskt fint, nu säger vi god natt…….

Kaptenen fixade tamparna medan Styrman försvann ner bakom den slitna bryggan och vips så var även den loggen signerad.

Husmor har bestämda tankar att det måste bli minst en blåbärspaj under semestern. Så oj vad vi plockade snabbt stora och fina blåbär, trots regn denna sista dag.

Vraket ligger på Bredarön öster om Nynäshamn. Försiktigt satte vi i land två tappra geocaching jägare, klipporna var hala av regnet och cachen hängde såklart lite klurigt till.  

Vi hann också baka en blåbärspaj som vi sedan tog med oss ombord på Gotlandsfärjan.

Nu är vi så rackarns mätta och trötta, tur att vi slipper navigera den sista biten!

Tack Destination Gotlands kapten för liften hem!

Som vanligt har vi haft en händelserik och rolig vecka på sjön. Vi har alla lärt oss något nytt om oss själva och vi fyller hela tiden på med nya erfarenheter och kunskaper om skärgårdslivet.

• Linda lärde sig med lite jä…la anamma knyta en pålstek, och ni kan nu testa henna med att knyta knopen med förbundna ögon.
• Fredrik lärde sig att dubbelkolla allt både en och två gånger, och att det inte går alltid att lita på att en o-ring gör sitt jobb.
• Sarah lärde sig att inte underskatta naturens nyckfullheter, om inte väljer rätt spår det kan snabbt orsaka skrubbsår.
• Magnus lärde sig inte sitta för länge i ett fästingbo, det kan orsaka onödig klåda.   

Men vi är inte fullärda ännu och det betyder att vi måste komma tillbaka!

Så hoppas vi ses nästa år igen!