Utvalda

Första blogginlägget

Det här är mitt första inlägg på bloggen.

Min blogg kommer att handla om stora och små äventyr som jag upplever tillsammans med familj och vänner. Många av platserna vi väljer att besöka är förknippade med att det ligger någon eller flera ”geocaching skatter” i närheten.

Vi gillar äventyr och Fredrik har båtvana så vi bestämde oss för att besöka öar i Stockholms skärgård. Hösten 2015 köpte vi en öppen walkaruond båt som Fredrik renoverade under vintern. Båten som vi döpte till Blue Marlin hade inga kylmöjligheter så den första utmaningen blev att torka vår egen mat. Vi ville kunna äta gott och lyxigt men ändå få en lätt packning som tålde att förvaras i båten.

I denna blogg kommer jag att publicera dagböckerna vi skrivit tillsammans under resornas gång. (Skärgårdsemestern 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020).

För att ge tips till andra om hur och vad vi gjort för att få ett stort äventyr och en helt underbar semester. Min tanke med bloggen är också att kunna publicera några recept på god ”hemma torkad mat”. För inspiration se fliken recept.

2018 bestämde vi oss för att köpa en ny båt och det blev en Flipper 700. Som också den var i stort behov av renovering, det lades många timmar på den nya båten och planen var att den skulle sjösättas sommaren 2019. Allt gick i lås och trots tidsbrist vi fick en fantastisk semester. 2020 planeras det såklart för en ny skärgårdstripp, men det vart osäker in i det sista om den skulle bli av pga covid, vi kom i väg och drog oss söder ut från Nynäshamn. 2021 är nu här och vart det bär av då är ännu inte bestämt.

Dagbok: Skärgården 2020

Skärgårdsemester 2020

2020 skulle bli vårt femte år i skärgården, men den kantades med en hel del funderingar. Hade alla tillräckligt med semesterdagar att spendera på en båtsemester. Sen kom Coronapandemin och slog ner som en bomb i Sverige, det medförde restriktioner och sedan reseförbud. Vi fick helt enkelt avvakta….

När de släppte reseförbudet tog vi ett gemensamt beslutet, att vi vågade boka biljetter. Såklart blev det ombokningsbara biljetter. Vi bokade hytt på Gotlandsbåten för att kunna hålla oss i socialdistansering från de andra resenärerna.

Vår plan på vart vi skulle åka, och vilka öar vi skulle besöka, diskuterades innan. Men vi kom fram till att eftersom vi alltid tar med oss all proviant, behöver vi aldrig trängas med andra båtfarare. Därför kommer inte resan öka vår risk att bli sjuka. Däremot hade vi fått indikationer på att det var mer folk än vanligt i skärgården närmast Stockholm. Så valde vi att åka söderut. Dock fyllde vi på vår nödkitsväska, med mera Alvedon och hostmedicin, ifall någon skulle bli krasslig. Vi kompletterade även med handsprit, plasthandskar och munskydd om det skulle uppstå en akut situation där det inte gick att hålla avstånd.

Dag 1

20–21 juli, att kunna se ljuset i mörkret är så viktigt detta år.

Klockan 22.00 var det samling. Allt var packat och surrat, så vi körde sakta mot Visby. När vi plötsligt såg ett konstigt ljus som vandrade över himmelen.

Magnus tolkade det som att det var Jesus som hade skitränna, och hade bråttom till dasset. Frågan är, är det en dålig start på vår hypokondriska resa?

Vi andra trodde mer på en vetenskaplig förklaring.

När vi närmade oss Visby blev skenet starkare och starkare, det visade sig att ljuset kom från en Siljabåt som låg vid kryssningskajen.

Eftersom Corona gjort oss lite nojiga med att möta andra resenärer ombord. Valde husmor Sarah att göra det extra festligt och bjöd oss på hemma gjorda räkmackor.

Utan vetskap hade Linda och Sarah klätt sig i matchande kläder med sicksackmönster. Kan det ha något med att de ska skrämma huggisarna eller kan man likna bästisarna med Piff och Puff?

Efter den goda kvällsmaten passade vi på att vila en stund. Ja, de som gjort lumpen somnade fort, med andra får kämpa lite mer. 2,5h timme låg vi i alla fall omkull på britsen och blundade.

Vår recension av Destinationen är, att de vid det är laget hunnit göra en bra plan, för att se till alla kan undvika trängsel. Vår hyttnyckel satt i dörren, för att slippa stå i kö i en nyckelutlämning. De ropade också upp i högtalaren, vilka som skulle börja att röra sig, allt för att skapa större utrymme för passagerare att gå ner till bildäck utan köbildning.

Klockan 4:30 kom vi fram till Nynäshamn seglarsällskap, där är vi medlemmar. Vi organiserade oss snabbt för att få i båten, där den trivs bäst. Kapten backade ner för rampen, styrman höll i kursen och ansvarar för handbromsen. Husmor fick uppgiften att sätta ut säkerhetsklossen under hjulet, hoppilandkalle höll som vanligt i tamparna (och ansvarade för att fotografera händelsen).

Vi har som sagt planerat resan söderut. Så vi körde längs Nynäshamns ostkust och passerade Dragetskanal klockan 6:30. Denna gång avstod vi från att varna andra båtfarare med tutan för att inte väcka några sjusovare i området.

Det blåste rejält denna morgon. Vi blickade ut mot Landsort och beslutade att runda Torö för att hitta ett ställe där vi kunde få lä.

Vi behövde alla få äta frukost och vila en stund.

Första stoppet blev på Koskär, där hittade vi en klippa i lä där vi lade till. Lite trötta och en aning ringrostiga var vi nog, för styrman höll på att kroka fast ankaret i västen, när han skulle kasta det plurret.

Efter vi intagit den efterlängtad frukost fick alla vilade en stund. Förutom fotografen förstås som måste hålla koll på allt.

Sedan började vi äventyret, med att vandra och att logga öns två cacher.

Det är så vackert i skärgården så det gör ont i ögonen. Klippor, hav, blommor och ja till och med orm spår i sanden kan vara vackert, bara ormen hunnit slingrat sig i väg.

Nästa ö vi besökte var Kolguskär, där lade vi till vid den stor betongfundamentet på ön.

Här vandrar vi först söder ut, för att se alla spännande rester från militärens forna glansdagar.

Ön har länge haft militäraktivitet och det har varit landstigningsförbud. Men sedan 2003 har ön varit öppen för allmänheten.

Vi förundrades också över, hur det kan växta blommor i betongsprickor och hur kan de klara sig utan jord och vatten.?

Vi vandrade in i skogen, träffade på en förstenad Pokémon. Plockade smultron och beskådade vindpinade och krokiga tallar.

När vi kom upp till den norra änden satte vi oss på en sten för att få liten paus.

På vägen tillbaka, gick vi förbi den fina sandstranden. Där hade en barnfamilj lagt till, för att de små barnen skulle få bada. Stranden passar verkligen för de kommer med kajak och vill tälta. Och varför inte eftersända sin post hit😊.

Magnus hann också balansera lite stenkonst innan klockan slog 12.00. Då vi dukade upp lunchen på betongfundamentet, det som militäraktiviteten lämnat efter sig (det är också den enda dagen vi äter lunch vid lunchtid). Vi hade med oss kyckling, potatissallad och hemmaodlad gurka.

Nästa mål var ön Fifång. Vi var lite oroliga att den norra viken skulle vara full, eftersom vädret skulle bli sämre och vinden skulle öka mot kvällen. När vi kom fram låg det bara 8 båtar där, vi valde ut en lämplig klippa och förtöjde.

Denna dag kom att bli extra lång, vi hann med att både dricka eftermiddagskaffe och fiska.

Fredrik fick en liten strömming på kroken och den fick simma vidare för att växa på sig till nästa år.

När alla kände sig klara, bestämde vi oss för att utforska ön.

Vi följde den röda stigen, men ibland vek vi av på den blå stigen och ibland gick vi bara på känsla eller efter kompass. Terrängen var bitvis inte helt enkel, bitdjur (hästflugorna som även i år gav sig på Linda) och den fuktiga värmen tog också på krafterna.

Vi lyckades med åtta ögon och med ett stort tålamod hitta de 12 cacher vi planerat att leta efter.

Bilden är tagen ut över Södra viken, där vi såg en liten båt som sålde glass och jordgubbsbåten, men nu stod vi ju på land så ingen glass till oss.

Innan vi kunde avsluta dagens promenad, måste vi bara logga en cache till och den låg på Kalvholmen. Det är den nordöstra udden på Fifång. Det kändes lite tungt att vi måste gå runt viken, eftersom båten ligger på nordvästra udden, och simma över viken är inte ett alternativ.

När vi kom tillbaka till båten skålade vi i ett glas rosé. Det var vi väl värda, vi hade gått drygt 20,000 steg.

Sedan rörde vi ihop en ciabattadeg. Vi ställde den dragfritt, inbäddad i en pläd i ruffen på jäsning. När den jäst klart, bakade vi den i ca 20 min omniaugnen. Vilken lyx att kunna göra eget färskt bröd. Till det lagade vi ”Hoppilandkallesköttfärssoppa”.

Soppan innehåller nötfärs, vitkål, potatis, morötter, paprika, lök och krossade tomater.

Medan vi åt lyssnade vi på regnet som smattrade mot rutorna.

Det svåra med att det kommer regnskurar, är att ta beslut. När ska man gå ut på sista ”pinkturen” för natten? Man vill ju träffa mellan regnskurarna.

Vi gick och lade oss tidigt men alla fick inte riktigt ro, eftersom det börjat att läcka in vatten i en söm på kapellet. Så upp med papperstussar runt kapellbågen, dock fick bytas några gånger innan regnet avtog och alla kunde sova gott!

Dag 2

22 juli, lunch på en äng av äkta makarna, smög på hjortar tills det blev mörkt.

Sarah och Magnus hade sovit gott, trots att några vattendroppar letade sig in och landat på Sarahs kudde. Under natten hade vinden ökat och de väcktes av att det blåste lite kallt, men efter att ha stängt dörren (dragkedjan) ordentligt vaggade vågorna de åter till sömns.

Sedan vaknade vi alla vid 9-tiden av att solen lyste på oss. Tyvärr fick Sarah börja dagen med plockade ett 30-tal mikroskopiska fästingar på Magnus (men mest var det synd om Magnus) tur vi alla är vaccinerade mot TBE. Vi startade dagen med att äta var sin lyxig kycklingmacka med pickles.

Fredrik och Magnus hade oroat sig för att de känt beninlukt under natten. Så det var bara att skruva upp luckan i durken till bensintanken för att kolla. Där och då slöt semesterfriden. Vi såg att bensin läckt ut i tankutrymmet på grund av att en packning till tankgivaren inte gjort sitt jobb. NU hade vi STORA problem, hur skulle vi kunna åtgärda det? Kaptenen dök ner i ”McGaver lådan” och hittade en slangstump, styrman inverterade termosarnas o-ringar, kan vi få någon att passa? Sarah begav sig mot soprummet för att hitta en tom läskflaska, på vägen dit valde hon den övre stigen och halkade i den våta mossan. Lite senare begav sig också Linda mot sopförrådet och även hon valde den övre hala stigen och flög på ändan. Som tur var slog sig inte Piff och Puff 😊. Alla var stressade av situationen som faktiskt är riktigt farlig och som behövde åtgärdas omedelbart!

Man brukar säga att alla måste göra det man är bäst på, så tjejerna tog sina vattenflaskor och gav sig av på en utflykt runt ön.

De ansvarade för att hålla sig undan och att logga några cacher. Grabbarna kunde då i lugn och ro ta sig ann den mycket svåra uppgiften.

Medan Fredrik och Magnus jobbade på med problemet, passeradetjejerna Fifångs egna portal och fortsatte sin vandring på stigen skulle leda dem till jättegrytan på Fifång.

När Linda och Sarah kommit fram till cachen och signerat burkens loggremsa, kom en pappa gående med sina två pojkar, de skulle också besöka jättegrytan.

Vi språkade lite med dem, och lossades att vi också kommit dit för att se på grytan, trots att vi först missat den fina skylten.

Sedan berättade den ena pojken att de skulle gå till fyren och dit skulle ju vi också. Så vi gav dem lite försprång och tänkte att de nog inte ville ha sällskap av Piff och Puff.

Men när vi kom fram till fyren var de ännu där, så vi hälsade artigt igen. Den ena grabben sa: -vi hade samma rutt som ni, men vi hat inte samma fart! Pappan ursäktade sig med att säga att det var nog tur, vi vet inte riktigt hur vi ska tolka det, var det en komplimang, eller?

På Fifång finns det bitvis uppmärkta stigar att följa, vilket så klart är skönt. Men nu hade vi tappat bort stigen, eftersom vi gått efter kompassen en längre tid.

Till den sista cachen som låg längst söder ut fanns varken bra väg eller mindre stig, så det blev att kräla upp och glida ner för klipporna. Klippsurfing är vår nya sport. Det vill säga, glida ner på skosulorna till det tar stopp, sen hoppa och hoppas att man landar på något mjukt. Nackdelen med denna taktik är när man måste upp samma väg som man kom ner.

När vi väl kommit fram till cachen, insåg vi att den låg längst ut på klippkanten. Vi ville inte göra några riskabla övningar, men då skulle vi heller inte hitta burken. Så till slut tog vi de sista krafterna i värmen och gav oss ner på den yttersta klippan, och där hittade vi burken i en skreva.

På väg hem i värmen fick vi peppade oss med att ta en bit i taget, för att sedan lägga det bakom oss.

Det gick bra ända tills Sarah nästan trampade på en snok. Ett panik skrattanfall slog till och några minuter senare råkar Linda ut för samma sak. I denna stund ringde Magnus och undrade vad vi ville ha till lunch. Det var lite svårt att fokusera på det just då, han fick nog inte mycket klokt ur det samtalet.

För att hålla tankarna i styr blev vår frågeställning -måste alltid Piff och Puff göra samma sak och måste alltid Bill och Bull säga samma sak?

På vår väg norrut passerade vi öns mest populära vik, Sörviken denna låg det många och lite större båtar vid bryggan.

Väl ute på vägen, alltså den breda stigen, vandrade vi norrut mot båten. Vi hade ett par burkar kvar att logga när Magnus ringde upp igen. Han berättade att de mekat färdigt med båten, och han undrade var vi befann oss nu? För de ville möta upp oss någonstans längs vägen.

Vid den sista burken hörde vi deras röster, så vi tystade och stod alldeles stilla. Vi fnissade, de såg oss inte, tänk att vi kunde vara så tysta, de trodde de inte om oss!

När vi kom fram till ängen, hade våra snälla äkta makar överraskat oss med en uppdukad lunch.

De hade packat med sig gasolköket och bjöd på gulaschsoppa med bröd och ny kokat kaffe med kaka. Det smakade helt underbart, de är för härliga.

Vilken tur att vi har hittat varandra. 😊

När båten var färdig vädrad och vi packat ihop, planerade vi vår rutt gav oss av. Vi gick oss söder ut mot Ringsön. Färden dit blev lite skumpig, men väl framme hittar vi en fin vik på östra sidan.

Vid ankringen uppstod kommunikationsproblem. När kaptenen sa vänta lite, kastade styrman alldeles för tidigt i ankaret, men linan räckte till så styrman slapp skarva med sina kläder 😉

När vi hoppade i land och såg oss omkring fick vi se att en bäver gnagat på några träd. Vi hoppas att den inte kommer tillbaka i natt och fortsätter sitt jobb. När vi gjort en säker förtöjning, loggade vi första burken bara 40 meter från båten.

Då det fanns mängder av hjortbajs på plats, beslutade vi oss att fixa mat snabbt för att sedan gå på hjortsafari.

Så här nöjd ser kaptenen ut när han får fira med en förtöjnings öl. Till kvällsmat lagade vi ädelostkyckling med pasta. Mums!

Mätta, glada och försedda med myggmedel och kikare traskade vi i väg.

Det tog inte lång stund innan vi fick se de första hjortarna. Vi smög runt och kikar på flera ställen och det var gott om hjortar överallt. Så häftigt!

När det blivit mörkare och vi inte försökte smyga så kom vi ganska nära stora hjordar. Det verkade inte var lika vaksamma när vi rörde oss och pratade som vanligt, eller så var de mer säkra på vad vi var för filurer efter ett tag.

Efter ett tag börjar vi vända tillbaka och på vår väg hem loggar vi åtta cacher. Som tur var, var de inte så svåra att hitta för det hann bli rejält mörkt innan vi var klara. Klockan 23.00 signerar vi den dagens sista loggen.

Även denna dag hade vi gått långa promenader, och vi fick ihop drygt 21,000 skärgårdssteg 😊.

Tillbaka vid båten blev det lite småprat, innan vi nöjda med dagen kunde krypa till kojs.

Dag 3

23 juli, död och öde som avslutas med häng och bubbel.

Efter en god natts sömn och vår vanliga frukost bestyr, bestämde vi oss för att vandra norrut.

Vi ville se vad den norra delen av ön hade att bjuda på. Dessutom fanns det ett flertal cacher att logga. Det blåste dessutom rejält så det passade bra att ta en dag på land. Vi vandrade på den fina grusvägen och passerade båthus och stora gårdar. Vi såg dock aldrig några människor och det kändes lite ödsligt.

När vi kommit till den sista gömman längst i norr och börjat leta, märkte vi att vi var övervakade av ett gäng hjortar. De tittade nyfiket på oss och undrade vad vi höll på med, men när Magnus drog av sig ryggsäcken och hans vattenflaska ”klonkade” emot en sten flydde de snabbt över berget.

Sedan var det dags att vända om och gå grusvägen tillbaka. Längs vägen stannade vi till och kollade in ett ”ödehus”. Här behövs det nog en ägare med stor plånbok och en snickare med ett extra stort tålamod för att lyckas få ordning på det torpet igen.

Plötslig fick vi syn på en grävling som låg alldeles stilla på marken, vad som kan ha orsakat dennes död vet vi inget om.

Nu till den stora och viktiga frågan -När ska vi fika? Ringsön har en stor lagun och det kändes som ett bra alternativ.

Vi vandrade vidare söderut och veka av mot den västra sidan, för vi hann inte med att besöka den delen av öns igår kväll. Det finns också en cache längst in i lagunen som vi ville logga.

Eftersom det blåste ganska mycket så var det många båtar som sökt lä vid klipporna denna dag.

Vi hittade en solvarm klippa och där slog vi oss ner. Vi hade med oss torkad ”fruktsallad” gjord på persikor, jordgubbar, bananer, äpplen och lite mandel.

Vi hade också såklart med oss kaffe och kakor. När Magnus ska ge Sarah en kaka så halkar det ur hans hand och rulla ner för klipporna mot vattnet.

Magnus ville inte göra något förhastat för att rädda kakan och riskera att skada sig.

”nej, det är det inte värt!” sa Piff ”nej, det är det inte värt” sa puff och så delade de på kexen som var kvar, Pluto och Janne Långben höll med 😊.

Väl tillbaka vid båten så lagades det till en indisk blomkålsgryta och den smakad smaskens tyckte de flesta. Men hen tyckte att de röda linserna inte är i hens smak och de kunde vi varit utan!

Grytan innehåller skinka, blomkål, zucchini, lök, paprika, röda linser och en garam masala grytbas.

Ringsö är den största ön i Nyköpings skärgård, så vi får nog göra fler besök på denna ö för att utforska andra delar som vi inte hunnit med denna gång.

Efter lunchen plockade vi ihop för att hitta något nytt att utforska. Kaptenen och Styrman gjorde sitt bästa med att försöka hitta en ö med en vik i sydostligt läge för att få lä.

Tillslut bestämde vi oss för att ta oss mot Stendörrens naturreservat, för att se om vi kunde hitta en plats i lä för natten.

Öarna ligger visserligen med fastlandsförbindelse genom hängbroar, men det får gå. Vi hittade en plats på en liten ö mellan två hängbroar. Där hade vi lä mot vinden, och låg tryggt bakom en klippa.

På så vis kunde vi både kvällssol och morgonsol nästa dag, vi kan bara säga åter igen att vi har det så bra, livet leker.

Enligt hamnguiden ska det finnas toaletter både åt höger och vänster. Magnus kunde konstatera att dasset åt höger låg en bra bit bort och var ganska ofräscht, vi rekommenderas att ta det andra hållet.

Så Sarah och Linda gav sig av mot dasset åt vänster i stället, det skulle ligga strax efter hängbron.

Vi gick och vi gick och vi gick… men tillslut kom vi fram till en skylt som sa om att det var ännu 350meter kvar att gå och strax efter skylten delade sig stigen, vi chansade på att även då ta till vänster. Fredrik ringde i samma stund och undrar om vi hittat något dass, så vi rådde honom att i stället ta stigen till höger.

Äntligen, hittade vi det försvunna dasset ca 600 meter från båten, som tur var det en trevlig promenad dit och att ingen av oss hade bråttom!!!

Nu är vi ändå är så nära cachen bestämmer vi oss för att logga den, och inte gå tillbaka senare under kvällen som vi annars tänkt. Då mötte vi Fredrik, som ännu inte hittat något dass. Vi hade ju lurat honom att gå höger varv, men nu kunde vi i alla fall glädja honom med att dasset faktiskt existerar.

Cacheägaren hade placerat gömman längst ut på udden, det var ett strategiskt sett för att vi skulle få se och njuta av hela området.

En fin och solig dag som denna är det många som vill göra besök här. Så en riktig ”ökänsla” blev svårt för oss att hitta, men vi roar oss lätt och hängbroar har vi inte hittat i skärgården förut.

På kvällen när Sarah och Linda lagade mat passade Fredrik och Magnus på att fortsätta sin jakt att få en fisk på kroken. De lyckades få en liten abborre.

På kvällen när Sarah och Linda lagade mat passade Fredrik och Magnus på att fortsätta sin jakt att få en fisk på kroken. De lyckades få en liten abborre.

På klippan satt vi mätta, nöjda och njöt av kvällens sista solstrålar. När solen gått ner hade vi bara ett ett stenkast till båten som låg och väntade på oss och att morgonsolen skulle gå upp 😊

Dag 4

24 juli, skaljord och jättegrytor, livet är ett livslångt lärande

Efter att vaggats skönt till sömn hela natten så vaknar vi tidigt. Sarah och Magnus tog en morgonpromenad till dasset och när de gick längs strandkanten, gjorde Sarah en vurpa på en daggvåtklippa. Hon skrapade upp ena benet, aj vad skrubbsår gör ont! och det svider så ändå in i baljan, men rent måste det tvättas…..

Sarah och Magnus tog en morgonpromenad till dasset och när de gick längs strandkanten, gjorde Sarah en vurpa på en daggvåtklippa. Hon skrapade upp ena benet, aj vad skrubbsår gör ont! och det svider så ändå in i baljan, men rent måste det tvättas…..

Helt ovetandes om olyckan satt Linda och Fredrik på badbryggan, de tvekade, skulle de våga ta ett morgondopp? Termometern visade 14°.

Men med ett hopp om att termometern visade fel och att kroppen redan var intvålad så fanns det inget återvändo.

Det är inte alltid en dans på rosor att vara på båtsemester.

Sedan dukades den stora frukost buffen upp, det serverades som vanligt gröt, fruktsoppa, torkad frukt, müsli, ägg, pickles, bröd, mjukost, kaffe, te och en hutt med resorb, allt för att vi ska få en bra start på dagen.

Efter frukosten lättade vi ankare och körde runt Sävö för att kolla in vart vi lättas kunde lägga till. Vid Bockholmsvikens brygga låg det redan många båtar så vi fortsatte runt till Sävsundet.

Vi lade till vid vandrarhemmets gästplats och där kunde man ligga förtöjda i fyra timmar, så vi skulle nog hinna få se mycket av Sävö. Vi packade med oss lunchen som bestod av bröd, tonfiskröra, ägg och kaffe sedan gav vi oss av för att utforska ön.

I informationslådan hittade vi en karta som vi tog med oss, som dessutom hade en bra guideinformation på baksidan om olika platser. Längs vägen kunde vi också läsa på de fina informationsskyltarna.

Ibland har vi svårt att bestämma oss, ska vi till höger, vänster, styrbord eller babord? Sarah och Linda röstar på den ”andra högern” så kan det gå, när det är svårt att hålla reda på alla håll 😊

Vi gjorde ett besök vid Stella Maris som är ett skyddsväsen på Sävö hon vaktar hav och skärgård.

”En skyddsmantelmadonna med kraft från naturen, skapad för att besvärja makterna och stärka de egna krafterna. Hon står där för att skydda det hav vi har att gemensamt försvara. Länge var Östersjön ett krigets hav, där olika länder kämpade om herraväldet över havet. Idag gäller kampen något annat, att rädda själva havet till livet. Stella Maris betyder Havets Stjärna och är en kvinnogestalt i ek, med en mantel av flera hundra år gamla återanvända bräder från en riven arbetarbostad vid Gärdesta”.

Den efterlängtade lunchen intogs på en sten så nära havet som möjligt, enligt Magnus önskemål. Som tur var blev vi inte översköljda av svallet som en förbi passerande båt bidrog med, då hade Sarah fått en blöt macka och ”vatten på sin kvarn” 😊.

Här försöker vi slå våra kloka huvuden ihop för att lösa en frågeställning på Earth cache, den handlar om skaljord på Sävö.

”En bit ifrån stranden, i sluttningen intill det närliggande berget, ser man att jorden är lilafärgad. Jordarten kallas skaljord och består främst av en blandning av lera och söndersmulade blåmussleskal. Skaljord är en sammanfattande beteckning för jordar som innehåller skal och skalfragment från musslor, snäckor och/eller skaldjur.”

Här vid Hästkroksviken så finner du en av Sävös geologiskt intressanta sevärdheter, nämligen en grupp jättegrytor.

Här blev det återigen många funderingar kring om hur fenomenet jättegrytor bildats? om inlandsisens rörelseriktning? Hur har detta landskap bildats? man blir lätt mållös när man tänker på hur vår fantastiska värld har skapats.

Väl tillbaka passade vi på att titta till lotsutkiken och utställningen om lotsningens historia, vi såg även ut över gattet när båtarna passerade i sundet.

Vi hade tagit oss runt på Sävös fina stigar som är en del av Sörmlandsleden. Under denna dag hann vi logga 15 cacher så nu är vi väldigt nöjda.

Nu är bara frågan -vart ska vi sova i natt? Vi siktade mot området väster om Lacka, det såg ut att finnas lite vikar i rätt väderstreck. Vi körde runt och rekade lite innan vi hittade en bra plats som gav oss lä.

Magnus och Fredrik testade återigen fiskelyckan, medan ciabatta brödet jäste och chili con carnen sakta puttrade i grytan.

Vackert och stillsamt var det även denna kväll, kropp och själ får ro av att bara vara en sådan kväll.

Dag 5

25 juli, ”getselfie”, ”tankarglass” och nya knopkunskaper att använda på sjön

Vi vaknade till en härlig dag på den lilla ön. Vid frukosten gick funderingen på vilka fiskar det var som simmade i stora stim runt båten?

Sarah visste hur problemet skulle lösas -Det är väl bara att fiska upp en och kolla!

Sarah tjatade på Magnus och till slut lånade han motvilligt ut sitt tackel. Då fick Sarah syn på flugsmällaren och funderade på att knyta fast linan i den. Men det skulle nog bli lite för jobbigt för storfiskarns självförtroende om hon skulle lyckas att få upp en fisk med en flugsmällare. Så han lånade ut sitt fiskespö också.

Efter en stund fastnade en fisk på kroken, så vi kunde konstatera att det högst troligtvis är en liten strömming.

Eftersom denna ö inte hade några faciliteter eller något annat att erbjuda (tex cacher) bestämde vi oss för att dra vidare ut på havet igen.

Vi gav oss av mot Trosa för att fylla på vatten, tanka, tömma latrintanken och såklart köpa den obligatoriska ”tankabensin” glassen.

Sedan guppade vi ut på havet igen, mot Landsort eller Öja som ön egentligen heter. Landsort har funnits länge i våra tankar och i år passade det bra att försöka ta oss dit.

Kaptenen lät styrman övningsköra, trots det hårda vädret. Fredrik höll stadigt koll på kursen och hur båten betedde sig i vågorna. Det blåste rejält så det blev en skumpig överfart, men samarbetet fungerade bra så vi kom säkert fram till vårt mål.

Väl framme vid Landsort kunde vi konstatera att det var fullt i gästhamnen. Så vi lade till vid en klippa mittemot för att invänta att det skulle uppstå en ledig plats vid bryggan.

Vi fick ett annorlunda och mysigt mottagande av getterna som bodde på den norra delen av ön. De hade inget emot att vara med på några selfiebilder med Linda.

Lagom när vi börjat hälla upp broccolisoppan och brett några smörgåsar, uppstod så klart en lucka vid gästhamnen. Många båtar låg i vattnet på lur likt pirayor. Vi var snabba med att kasta loss och lätta ankaret. Vi lyckades hinna fram för att få en plats vid bryggan. Det var inte en helt optimal plats eftersom hamnen är öppen från väst. Men med många tampar i land låg båten ok och vi låg bättre där, så det fick bli vår förtöjningsplats för natten. Nu kunde vi fortsätta äta vår lunch, men oj vad Linda undrade var hennes smörgås tagit vägen? Fredrik erkände att han hade ätit upp den i farten 😊

När en Disel Doris skulle lägga till vid klippan, råkade de få in ankarlinan i propellern. Den tuffa kaptenskan var snabb i bikinin och dök ner i det kalla vattnet, för att försöka få loss trasslet från propellern. Fredrik har stor vattenvana som gammal militärdykare, han tog cyklopet i handen. Sedan gav sig killarna av till andra sidan viken, för att se om de kunde assistera. När de kom fram, hade hon precis lyckats trassla ut trasslet. Men hon tackade så mycket för deras omtanke.

När lugnet lagt sig gick vi och betalat hamnavgiften. kollade in servicehuset, och vid besöket på utedasset kom Sarah ut förvånad. Hon hade hörde att någon spolade. Vad då? Finns det en riktig toa här? Alla dörrar öppnades i jakten på en vattenklosett, så mystiskt i ett av båsen fann vi den riktiga spoltoan.

Vi bestämde oss för att gå över till öns jättegryta som ligger på den nordöstra sidan, och inte så långt från gästhamnen.

På promenaden mötte vi öns fina getter igen och Magnus blev väldigt populär, tror nog att han smugglat med sig lite knäckebröd.

Vägen över ön var uppför och stenig, man får parera så att man inte virkar fötterna. Väl uppe vid det militära värnet pausade vi och njöt av utsikten.

När vi kom fram till Nordens största jättegryta som är på 2,5meter i diameter, skulle vi enligt geocaching uppdraget mäta grytans djup.

Vi hade med oss ett fiskespö och en tyngd fastknuten, linan sänktes ner i det svarta vattnet. Vi uppskattade djupet till fyra meter, men enligt informationstavlan ska den till och med vara ca fem meter djup.

Här kan man i lugn och ro speja ut över öppna havet eller kan man busa och fotografera varandra.

Ersta batteri består av kanoner ovan jord, men under markytan öppnar sig ett helt boningshus i fyra plan.

Där militärer levde och verkade under krigsåren. Idag är det ett museum, men så här dags var det inte öppet.

Så vi fick titta runt i området på egenhand. Innan vi gick tillbaka loggade vi cachen låg anslutning till ERSTA-batteri.

Tillbaka vid gästhamnen så passade vi på att duscha och göra oss fina till middagen. Skönt att tvätta av sig i varmt vatten, då det inte är så badbart i det kalla havet.

Sedan lagades älggryta och potatis. Så gott så vi åt mer än vi orka och lite till. När det var dags att diska fick Linda offra sig att äta upp det sista i grytan.

Tillbaka vid gästhamnen så passade vi på att duscha och göra oss fina till middagen. Skönt att tvätta av sig i varmt vatten, då det inte är så badbart i det kalla havet.

Sedan lagades älggryta och potatis. Så gott så vi åt mer än vi orka och lite till. När det var dags att diska fick Linda offra sig att äta upp det sista i grytan.

God natt!!!

Dag 6

26 juli

Natten hade varit lite jobbig, vi hade legat på helspänn och lyssnat efter oroveckand ljud. Våra fendrar hade dock gjort ett bra jobb med att hålla grannens båt på avstånd. Dock fastnade grannens båtvax på våra fendrar som minne av en blåsig natt på Landsort.

Idag är det Sarahs födelsedag!

Hon smög upp tidigt för att överraska oss med amerikanska plättar, de serverade hon med hjortronsylt och vispad pulvergrädde.

Landsort är en ö lätt att vandra på om man tar grusvägen. Den går från gästhamnen ner till byn och vidare ut till fyren. Man får dock se upp för cyklister och ”golfbilstaxin” som kör från gästhamnen till den lilla mysiga byn.

I byn bor det drygt 20 personer permanent, men på sommaren kommer det många sommargäster till sina stugor. Här finns också mini-livs, resturanger och hantverksbutiker. Skolan upphörde 1983 så skolbarn får ta sig till fastlandet i ur och skur.

Om man inte kan komma hit med egen båt, kör Waxholmsbolaget regulärtrafik till och från Landsort året om.

På ön finns tre bryggor, Norrhamn, Västerhamn och Österhamn. Västehamn som ligger i byn är den hamn som angörs mest. Där finns plats för orsbefolkningen och sjöfarsverkets lotsbåtar.

När du ska resa från Landsort bör man ha koll på anslagstavlan mitt på ön där finns information om vilken brygga båten kommer att angöra.

Konstnärer har alltid hämtat inspiration från Landsort och många kommer hit alltjämt för att teckna och måla akvareller. Här hittade vi några roliga skulpturer, men det fanns massa fler att se på.

”Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet
men det är på dig jag tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
det är mina drömmar vävda av”
Ted Gärestad

Vi hade fått nys om en arkiverad cache som eventuellt skulle kunna finnas gömd under en sten vid fyren. Vi letade och funderade, letade lite till, och vips så hade vi fått syn på gömman, så nu är även den loggad av oss.

Här hade militären bra utsikt ut över havet och kunde speja efter eventuella fienden.

På öns södra udde står den majestätiska Landsorts fyren. Den är Sveriges äldsta fyr och kanske vår viktigaste fyrplats.

Den första fyren uppfördes 1669 som ersatte av en äldre båk. Sen har fyren byggds om vid flera tillfällen. 1963 automatiserades den befintliga fyren och fyrvaktartjänsten drogs då in.

Landsortsfyr ägs idag av sjöverket och man är idag välkommen upp i fyren för studiebesök, man kan höra den spännande historien och njuta av utsikten. Tyvärr missade vi den guidade turen med 10 min.

Men vi kunde i alla fall njöt av fyrens utsida. Vi hittade också den informationen som vi behöver för att lösa en multistegs cache.

Vi stannad vid fyren en stund, lånde deras stenbord och åt vår medhavda matsäck. Vi räknade ut en trolig plats för multigömman, så när vi var klara begav vi oss dit för att logga. Hinten var ”East of a tall gray buildning, under a triangular ston” som vanligt blev det en intern tävling vem som hittade gömman först och Magnus vann även denna gång.

Härliga badklippor finns vid Bredmaren mitt på den östra sidan av ön om inte vinden är för hård från ost. Vi hade inte tänkt bada men vi ville gärna besöka platsen och logga cachen.

När vi skulle gå tillbaka försökte vi ta en genväg och det är nästan alltid en sen väg, denna gång passerade vi en fin liten damm med näckrosor som bonus.

Söder om pestkyrkogården finns en labyrint anlagd. De flesta kustlabyrinter anlades i magiskt syfte och hade anknytning till säsongsfisket. Den som passerade genom labyrinten var skyddad mot havets faror och fick en bra fångst.

I bukten vid Själkroka finns flera badmöjligheter om inte vinden frånsydväst är för hård. Men vi hälsade bara på korna som låg och vilade sig i solen. För att sedan gå ut på klipporna och söka efter öns sista gömma.

Vi tog den naturliga stigen in i kohagen och gick ner mot vattnet, men sedan bestämde vi oss för att ta en annan väg tillbaka, vi öppnade den andra grinden och gick ut ur hagen. Det var inte en jättebra idé utan vi fick en svårnavigerad ”hoppapåklippblockspromenad” ut till landsvägen igen.

Efter en lång och varm dag med att promenera runt på Öja, så var vi tvungna att ta ett dopp i havet trots att det bara var knappt 16° för ingen minns en fegis.

Eftersom det var Sarahs födelsedag fick hon välja vart vi skulle åka här näst. För ett par år sedan besökte vi Nåttarö och vi blev helt betagna av öns egenskaper, med vackra slipade klippor, mysiga skogspartier så vi blev jätteglada när hon valde att åka dit.

När vi lagt till så skyndade vi att baka en rabarber och jordgubbskaka för vi ville hinna fira födelsedagsbarnet innan det började att regna. Vi bar med oss den varma kakan upp på bergets högsta topp så vi skulle få vacker utsikt åt båda hållen. Vi vet att vi inte är riktigt ”normala” men det är det som gör att vi aldrig har tråkigt heller.

Någonstans där nere i viken bor vi, men nu ska det bli kalas!

Vad är det för en dag? vad är det för en dag? ju de är Sarahs födelsedag, hurra, hurra, hurra!

Vi gick ner för berget, det började mulna på lite mer och i skogspartiet blev det lite dunkelt, regnet hängde i luften men vi hann tillbaka och kunde börja fixa till allt och göra det mysigt för kvällen.

Vi lagade paellan med kärlek så där så att den blir helt fantastisk god, så klart serverade vi den med lite bubbel.

Dag 7

27 juli, skrämde en äkta ”huggis” med ett vrål, just där gullvivan blommar får jag vila min själ…

Morgonen bjöds på sol och värme, vi tog ner kapellet och kunde njuta av frukosten med den fantastiska utsikten. Vi packade mat för en heldagsutflykt och havet var lugnt och stilla så vi lämnade båten i den norra viken och startade vår vandring söderut.

Vi har varit på Nåttarö och vandrat förut, det var augusti 2017. Vi gillar verkligen stämningen och naturen på denna ö. Här går ofta stigarna mysiga i skogsterräng, det känns som om att ett troll när som helst kan dyka upp busa med oss.

Kaptenen fick ett brådskande och viktigt telefonsamtal lagom när vi kom fram till bebyggelsen Nåttaös centum 😉.

Vi andra tittade snabbt in i den lilla hantverksboden. Där sålde de kläder, necessärer, brickor med mera, allt med fisk och hav motiv, men det var inte läge för oss att handla.

Skärgårdsstiftelsen gör enorma arbeten i skärgården, med att underhålla stigar göra öarna tillgängliga men också påminna om att vara rädd om vår natur både på hav och land.

Bli medlem du också!

TA INGET UTOM FOTO
DÖDA INGET FÖRUTOM TID
LÄMNA INGET FÖRUTOM FOTSTEG

Vi vandrade länge och väl på den fina grusvägen. Vi gick förbi ett gäng ungdomar som drog sin packning på en cykelkärra.

Medan vi strosade och pratade om ditten och datten, gav Linda plötsligt till ett SKRIIIK eftersom en äkta ”huggis” hade laggt sig på vägen för att sola.

Alla i närheten blev nog mer rädda för skriket än för ormen.

Ormen som blev störd av oljudet slingrade sakta ner i diket och gömde sig tryggt bakom en sten.

När allt lugnat ner sig sa Fredrik att Linda kunde sluta hålla honom så hårt i handen, och vandringen kunde fortsätta.

Nu hade vi vandrat det drygt 4km från ena till den andra sidan av ön. Vi hade kommit fram till Bergakungens sal. Som är rester från militäraktivitet, salen är nu försluten och plomberad.

Endast fantasin sätter gränserna för vad som finns innanför all betong. Ett rykte vi hört är att det ska funnits ett fullt utrustat sjukhus där. Det är inget vi kan bekräfta, för platsen var idag öde och vi loggade bara cachen som låg i dess närhet.

Vi vandrade tillbaka till viken för att få havsutsikt till vår lunchmacka, idag serverades crabfish röra på rågbröd. Smaken var fantastisk men röran var aning kladdig så det passade bra att äta på en klippa så man har nära till tvättvattnet.

Crabfish, ägg, majonnäs, rödlök, dill, citronpeppar.

Sedan gick vi den fina skogsvägen tillbaka. När vi kom till affären övertalade vi varandra att vi var värda att ta en ”glasspaus”.

För att undvika smittspridning av Covid fick bara några handla i taget i den lilla affären. Vi passade på att köpa med oss lite exklusivt källvatten 😉 annars dricker vi mest vatten i plastdunk från båten. Det exklusiva med det är, att det är ganska svalt i alla fall i år.

Mellan stugbyn och Storsand ligger Drottninggrottan, vid vägskälet tog vi av mot grottan. Stigen var mjuk och det blev tyngre och tyngre att gå, sanden envisades med att rinna in i skorna och på så vis förstod vi att vi närmade vi oss stranden.

Drottninggrottan har fått sitt namn efter att drottning Maria Eleonora, enligt en lokal sägen sökt hon skydd där, innan hon lämnade Sverige efter att hennes make Gustav ll Adolf dött. Grottan är inte så stor men vi tittade runt i området både i grottan och vid platsen en bit bort vid geocaching gömman.

Ibland tar livet snabbt en annan vändning, telefonen ringde och Linda fick veta att hennes mormor har gått över till andra sidan. Efter att ha levt ett långt och rikt liv var hon nu nöjd med sina 91år, men minnena av henne kommer alltid att finnas kvar.

Vi gick vidare mot Storsand men vek av uppför berget, klättrade på mossbeklädda klippor. Ibland fick den längste ge den kortaste en hjälpande hand, vi är ju ett team. Gömman loggades och vi begrundade utsikten, spanade in en lämplig väg ner till stenstranden och vattnet.

Klippor och stenar är verkligen unika på Nåttarös östra sida. Naturen har formats under miljoner, miljardes år. Magnus hittade en mindre jättegryta och blev nyfiken på dess djup? och hur många stenar som rullat runt och skapat den? Vi andra packade upp fikakorgen i dag bjöds det på Pågens kanelgifflar och kaffe.

Vi tittade också på vad mänskligheten skapat av naturen!

Den lilla sandstranden erbjuder, lugn och ro!

Den stora sandstranden, Storsand besöks av glada semestrande badgäster dagligen.

Sista ansträngningen var att ta sig uppför igen, nu till resterna av den gamla bunkern på Nåttarö. Nästan allt militärt i Stockholm är förseglat så vi såg bara av häftiga klippskrevor i naturen.

Vi hade haft en varm och fin dag, gått 28 000 steg på Nåttarö. Viken var full med båtar i det stilla blåa vattnet, men vi hade lite oro i kroppen det är vår sista kväll, ska vi flytta oss? I så fall, vart?

Vi tittade på sjökortet och hittade en ö som såg ut som ett hjärta.

Sagt och gjort, så kastade vi loss och började sakta tuffa i väg ut på havet mot Västra Runmaren.

Vi kom fram till en fin plats med släta klippor och kvällssol, allt var perfekt. Men förutom att det inte fanns några bra sprickor i berget att få fast några kilar, det fanns inga träd i den riktning som vi ville ha mothåll i från. Så vad händer om det blåser upp, eller om vinden ändrar riktning i natt?

Kaptenen var tillslut nöjd med att få flertalet linor i land, för att få drag från olika håll och är han nöjd så är vi andra nöjda också!

Hoppilandkalle dukade upp fint med Corona avstånd på restaurang ”strandnära”. Det är så overkligt att vi får vara med om denna fina kväll som avslutning på vår semester, vilket lyckorus som går genom kroppen.

Idag serveras det färgstark pasta med ost och skinksås på en solvarm klippa i skärgården.

När solen sakta sänkte sig ner flyttar vi upp en klippa för att få njuta av värmen in i det sista.

Vi ser lite allvarsamma ut, tror nog att vi funderar lite på livets olika sidor en kväll som denna.

Magiskt fint, nu säger vi god natt…….

De e kväll här på stranden
Solen sänker sig ner
Över glittrande vatten står ett färgernas spel
När jag går hem i natten å jag böjer mitt knä
Just där gullvivan blommar får jag vila min själ

Se hur askträden knoppas
Se hur eken får blad
En bukett ska jag plocka för å göra dig glad
De ska lysa å dofta i din sovkammare
Just när gullvivan blommar får du ro i din själ

De e härligt att bygga (lägga sten upp på sten)
Känna frukterna tynga (från en grönskande gren)
Låta livslångan brinna (fastän timmen e sen)
Men det lilla å enkla som jag vårdar så väl
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ

I sin tidiga ungdom ingen vänder sig om
Men i mitten av livet för en rik ålderdom
Finns det stunder att gömma i sin djupaste själ
Som när gullvivan blommar för törstande själ

Denna gnista ska slockna
Detta liv ska förgås
Men en lindring i hjärtat e väl ändå
Att i släktled tillbaka
I släktled framför
Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ

-Grymlings

Dag 8

28 juli, skor, glasögon och blåbär alltid hittar vi på något, men nu är äventyret snart slut.

Sista dag i skärgården är alltid lika vemodig och idag var det dessutom mulet, vad vi skulle fylla denna dag med? Inget var planerat!

Så efter frukosten tittade vi lite på sjökortet och tog ut en lagom rutt. Det blev en tur runt Muskö med några stopp för att logga några cacher längs vägen. (Vi gick nästan denna tur 4 augusti 2017 med Blue Marlin vår förra äventyrsbåt).

Kapten har koll på djupet så Styrman får hålla koll på höjden, marginalen är på vår sida även denna gång och allt flyter på bra 😉.

Längst ut på udden på Långholmarna letade vi efter en cache ”BarrNone” med hint: Bracken i backen i backen. Det första som dök upp var ett par kvarglömda skor sedan fick vi klura en stund på hinten för att förstå hur den kunde hjälpa oss i vårt sökande att hitta gömman.

Kaptenen fixade tamparna medan Styrman försvann ner bakom den slitna bryggan och vips så var även den loggen signerad.

Förutom geocaching gömman hittade styrman ett annorlunda fynd och nu kallas han den vise styrman 😉.

Husmor har bestämda tankar att det måste bli minst en blåbärspaj under semestern. Så oj vad vi plockade snabbt stora och fina blåbär, trots regn denna sista dag.

Vraket ligger på Bredarön öster om Nynäshamn. Försiktigt satte vi i land två tappra geocaching jägare, klipporna var hala av regnet och cachen hängde såklart lite klurigt till.

Idag stod det fajitakryddad kyckling, torkadkorv och couscous stod på meny, det serverades med ratatouille, kapris och vitlökssås.

Vi hann också baka en blåbärspaj som vi sedan tog med oss ombord på Gotlandsfärjan.

Nu är vi så rackarns mätta och trötta, tur att vi slipper navigera den sista biten!

Tack Destination Gotlands kapten för liften hem!

Som vanligt har vi haft en händelserik och rolig vecka på sjön. Vi har alla lärt oss något nytt om oss själva och vi fyller hela tiden på med nya erfarenheter och kunskaper om skärgårdslivet.

Linda lärde sig med lite jä…la anamma knyta en pålstek, och ni kan nu testa henna med att knyta knopen med förbundna ögon.
Fredrik lärde sig att dubbelkolla allt både en och två gånger, och att det inte går alltid att lita på att en o-ring gör sitt jobb.
Sarah lärde sig att inte underskatta naturens nyckfullheter, om inte väljer rätt spår det kan snabbt orsaka skrubbsår.
Magnus lärde sig inte sitta för länge i ett fästingbo, det kan orsaka onödig klåda.

Men vi är inte fullärda ännu och det betyder att vi måste komma tillbaka!

Så hoppas vi ses nästa år igen!

Dagbok: Skärgården 2019

Vintern 2018–2019

Hela vintern 18/19 renoverade vi på vår nya båt, en flipper 700. Många timmar och ett intensivt arbete lade vi ner för att få den i toppskick i alla fall invändigt.

Tiden började bli knapp och när det bara var två veckor kvar till vårt res datum lade vi den i sjön för en provtur.

Det blev några bakslag, det var backen som ville inte hoppa i så där snyggt och smidigt. Saltvatten kylaren ville inte håll tätt trots att vi bytt packningar och den ena framrutan behövde tätas om. Vi behövde också titta över de båda kranarna till diskbänken vi ville ju inte få vatten inne i skåpen nu när vi skulle bli bortskämda med rinnande vatten.

Allt skulle åtgärdas, gardiner och myggnät skulle sys. Båten skulle städas och packas i.

Men vi hade ett stort bekymmer, som vi hade klurat på hela vintern. Vad skulle båten heta? hon var ju inte döpt ännu! skulle ju vara ett tufft eller vackert namn, skulle det vara ett namn med Gotlands anknytning?

Vi gillade ju de underfundiga namnen, Vi La Ut, Håll I Dej, Betald, men de namnen finns ju redan på andra båtar. Lite skrockfulla var vi också, om något händer och det inte blir som vi tänkt oss så kan det ju bli Sattyget 😉 -Nej hon fick nog bli namnlös ett tag till.

Vi hade också gått ”ål in” på att torka mat, i år hade vi förberett några nya rätter och vågat prova en del nya råvaror.

Vårt mål är att, må bra och umgås, njuta av naturen, äta god hemlagad mat, leta skatter och få uppleva skärgården.

Dag 1

23 juli

Det är fjärde året vi fyra åker på skärgårdstripp tillsammans.

Därför kände vi oss mer bekväma i våra olika arbetsuppgifter. Vi som var mat ansvariga var vi väl förberedda och en veckas mat var packad och klar.

Dock så var den nya båten inte riktigt intrimmad och kaptenen hade bara hunnit provköra den vid ett par tillfällen. De nya delarna till saltvatten kylaren hade bytts medan vi packade båten. Vi hade inte helt koll på hur den skulle bete sig med all vår utrustning eller i hårt väderlek.

Vi lämnade Klintehamn vid 22:30 och rullade mot Visby, det kändes lite svalt i luften och mörkret hade lagt sig.

Vi hade bokat aktersalong så vi letade upp våra platser och slog oss ner. Plötsligt slog hungern eller rastlösheten till och vi bara måste äta något, klockan var nu 01:00 och Gotlandsfärjan hade lämnat hamnen. Nattfärjan kunde erbjuda lite olika smörgåsar och Sarah råkade av misstag få tag i en hummuswrap, inte alltid kul med överraskningar.

Det blev inte många minuters sömn trots att vi förberett med att ta med kuddar och filtar upp på båten. Fredrik halvsatt i sin vilstol, Linda låg på golvet klämd mellan stolsraderna. Sarah och Magnus låg under bord på det hårda golvet, tyvärr kördes alla brickvagnar över tröskeln och in i disken precis bredvid.

Denna natt kan man sammanfatta som kall, hård, skramlig och inget för en vekling. Helt krumma och trötta hasade vi oss ner för alla trappor till bildäcket.

Nu var vi äntligen i Nynäshamn vi körde sakta söderut och vårt mål var Nynäshamns Seglarsällskap.

När vi kom fram tittade vi oss omkring, vi ville få syn på någon hamnansvarig, men ingen syntes till.

Så vi lade i båten på deras sjösättningsramp och packade i alla våra saker.

Stämningen är magisk så där dags på dygnet och regnbågen förstärkte det hela en dimension.

Vi hade blivit informerade att det skulle finnas ansvarig på plats, för att ge oss nyckel till grinden så att vi skulle kunna låsa in bil och trailer.

Klockan var nu sex och vi såg fortfarande inte skymten av någon hamnpersonal. Då bestämde vi oss för att packa upp och äta vår första frukost i den nya båten. Yoghurt, juice, ägg, bröd, kalkon, kaffe mm. Denna frukost var god och efterlängtad, sedan slog paltkoman till och vi somnade alla en stund.

Efter ca en timmes powernap hörde kaptenen röster utanför båten och fick bråttom upp och ut för att parkera bilen, det känns tryggare att ha den bakom låsta grindar.

När alla kommit på plats och fått på sig flytvästarna upplyste Linda om att den närmaste cachen ligger ca 100m tvärs över viken på Trehörningen.

Linda och Sarah hoppade i land vid den stora bryggan, där satt en kvinna och njöt av morgonstunden. Vi startar veckan med en liten klättring uppför kullen och vi kunde ganska snart få dit våra namn.

Sedan tankade vi bensin och fyllde på vatten. Vi kollade också in hur slamtömningen fungerade, kaptenen är expert eftersom han är till yrke hamnserviceman för region Gotlands hamnar.

Vi kollade också in hur slamtömningen fungerade.

Kaptenen är expert eftersom han är till yrke hamnserviceman för region Gotlands hamnar.

Sedan tuffade vi ut på havet på riktigt, vi njöt av vågskvalp, sol och värme (de sista veckorna hade det varit dåligt väder, så nu var vi extra glada.)

Vi lade till vid Östra Slangholmen, på den ön låg det fyra burkar så vi tog en promenad.

Det kom att bli en mycket mer krävande promenad än vi räknat med från början.

Första loggningen gick bra för då hade vi ett lugnt tempo uppför klipporna medan vi plockade blåbär i ”sipp påsarna” som vi alltid försöker ha med ifall om att!

Denna ö var spindelnäts tät, och vi muttrade lite om att det borde vara så att den längste går först och banar väg åt oss andra. Den vita fina mossan på klipporna var väldigt lurig och vi var nog alla nära att halka omkull någon gång.

Utdrag ut loggboken:

”Den som har fått i uppgift att klistra fast mossan på berget har gjort ett dåligt jobb. Det var värst vad det släppte. Gör om gör rätt anser vi”

”har nog aldrig varit så spindelnätsbeklädd efter en skogspromenad tidigare och får be alla spindlar om ursäkt för det extra arbete jag utsatt dem för”

Vi kunde inte annat än att hålla med!

När vi sedan skulle ta oss norrut hade värmen stigit rejält, vi torkade ansiktet från spindelnät blandat med svett.

Vi var i alla fall glada över att vi tagit med oss varsin flaska med vatten. Så vi gjorde några pauser för att dricka och vi hann också med lite fotografering innan vi gick ut till den sista cachen. Den låg längst ut på en halvö väl gömd i en skreva.

På vägen tillbaka hoppade vi på klipporna längs vattnet.

Nu längtade vi till båten för att svalka oss i havet oss och äta vår lunch.

Det är konstigt att det alltid känns lättare att gå hemåt.

Nu är ju båten vårt hem, vi satt på klippan med solen i ryggen och åt vår pastasallad.

Vi hade inte en tanke på att solen skulle kunna så stark att den skulle bränna oss. Men Linda som rätt nyligen drabbats av vitiligo fick senare på natten känna på både vätskebrist och att de vita områdena på ryggen inte tål någon sol alls.

Vi lämnade Slangholmen och drog vidare norrut, loggade cachen ”lägerplatsen på Lilla Skramsö”.

Sedan åkte över Muskötunneln, tunneln går på det djupaste stället 66 meter under fjärden. Lite svårt att förstå men vi såg bara av ett ventilationsschakt. Invigningen av tunneln skedde den 15 mars 1964 efter fyra års bygge och var då Sveriges längsta vägtunnel. Idag är Södra länken i Stockholm med sina 4,5 km Sveriges längsta vägtunnel.

Vi såg delar av Muskö örlogsbas från havet som är en militäranläggning. Anläggningen som är till största delen insprängd i urberget på Muskö, vi kom genast att tänka på Vattenfalls kampanj på 90-talet ”två hål i väggen” och här kan man verkligen säga två hål i ”bergsväggen”.

”Basen byggdes på 1960-talet som strategisk bas för svenska marinen. Bergsanläggningen rymmer ett flertal underjordiska dockor samt verkstäder, kontor, sjukhus, reningsverk och är lika stor som Stockholmsstadsdel Gamla stan”.

Sedan gjorde vi ett stopp på Herrön här stävade kaptenen emot, och Linda och Sarah hoppade graciöst i land och skuttade sen på klipporna som bergsgetter 😉. Först åt höger sen åt vänster.

Sist vi var i dessa trakter ville vi besöka Märsgarn och logga cachen Horsfjärdskatastrofen men fick avbryta på grund av dåligt väder. Idag var det fint och lugnt väder så vi gick sakta förbi och tittade på kursgården och stridsbåtarna som låg längs kajen.

Vi ville inte störa för mycket så vi lade till vid en dålig och väderbiten brygga. Då kom en officer och sa att han inte kunde ta ansvar för oss där, han hänvisade oss till den större cementbryggan en bit bort.

Vi flyttade oss såklart dit, där dukade upp kaffekorgen.

Vi hade precis druckit upp kaffet när en öppen truppbåt styrde in mot oss. Vi såg att det var militärer som närmade sig och vi fick en känsla av att det var oss de övervakade. Befälet undrar vad vi var för filurer och vad vi hade för syfte med vårt besök. Magnus är ju mer van vid att ”språka militäriska” så han svarade att vi var gotlänningar och att vårt syfte var att besöka Horsfjärdskatastrofens monumentet. När han fått svar på sina frågor, önskade oss en fortsatt trevlig dag, och vi kunde fullfölja vårt uppdrag.

”Den 17 september 1941 låg Göteborg tillsammans med HMS Klas Uggla och HMS Klas Horn till kaj vid Horsfjärden i Stockholms skärgård, då en explosion inträffade i Göteborgs akterskepp. Explosionen orsakade en kedjereaktion ner till torpeddurken och hela akterskeppet sprängdes bort. Göteborg sjönk vid kajen och den följande branden sänkte även de båda andra jagarna som låg förtöjda innanför. 33 man omkom i olyckan”

Vi gick den korta promenaden till monumentet, det är en stor sten med alla namn ingraverade på de som förolyckades.

Vi lämnade sedan Märsgarn för att styra norrut. Vi ville göra ett stopp till för att logga någon cache som skulle ligga längs med vägen, vi kom fram till att det blir Prestön. Det var en liten ö och med dagens vind fick vi stäva emot på västra sidan och klättra uppför.

Nu hade klockan blivit 17:30 och vi började planera för att hitta semesterns första nattvik. Vår plan var att hitta en plats vid Jungfruskär, men där låg det redan många båtar i alla fina vikar så åkte lite mer nordväst och hamnade på Gymmelholmen.

När vi ankrat och förtöjt båten klart, fick Linda börja med en resorb och en huvudvärkstablett och på ”bumsen” lägga sig i ruffen. Nu hade solen och sömnbristen tagit ut sin rätt.

De andra lagade till chili con carne och Linda gjorde ett försök att delta i middagen men somnade om under den mjuka filten i soffan. Linda vaknade dock efter en stund och åt sin kalla mat med god aptit och sedan var huvudvärken som bortblåst.

Klockan 21:30 bäddade vi våra sängar, trötta och solvarma somnade vi gott.

Dag 2

24 juli

Denna morgon var Sarah uppe tidigt för att bada. Magnus kokade gröt och fixade kaffe, medan Linda och Fredrik sov som stockar i ruffen.

Efter en lugn och mysig frukost fixade ”vår Ernst” Magnus med bara fötter disken, medan vi andra gjorde oss klara för dagens äventyr.

Sarah berättade att hon hade ett önskemål, och det var att vi skulle åka till Harö någon gång under veckan för att vi skulle få chans att se vilda mufflonfår.

Mål för denna dag var att ta den virtuella cachen på Stora Alskäret.

Men vi har som alltid väldigt svårt att åka rakt mot målet så det blev ett par stopp på vägen.

För ett par år sedan fick vi tips att besöka ”hjärtan ön” som egentligen heter Kallholmen.

Utan att riktigt veta om det hade vi kört förbi denna ö vid flera tillfällen de andra åren.

Så nu var vi sugna på att kolla in ön på riktigt, det var en ö som passar för sol och bad med mindre båt.

Idag var vi inte badsugna så vi stannande inte någon längre stund.

Nästa stopp blev på Munkö för att logga en cache.

Här gled vi försiktigt in bland grynnor och kobbar, vi var osäkra på vart vi skulle stäva emot.

Ett tag tänkte vi, äsch vi struntar i den skatten för det är inte värt riskern att skada propellern, ingen burk är värd den risk som kan ödelägga hela semestern.

Till slut såg vi en möjlig väg in mot en klippa. Linda och Sarah hoppade i land och när vi öppnade C:geo såg var att vi fem meter ifrån gömman. Det är nog den närmaste ”parkering” vi gjort på alla år.

Vi var redan glada och när vi hittade gömman blev vi på ännu bättre humör när vi insåg att vi var de först att skriva på loggremsan.

Vi kostade på oss en liten segerdans och ett First To Find foto!

Sedan åkte vi vidare i det fina vädret, kursen gick söder om Sandhamn och sedan vidare till St:Alskäret. Denna ö valde vi för att det hade kommit ut en virtuell cache strax efter vi lämnade detta område förra året.

Här lagade vi till tortellini med ostsås. Vi piffade upp denna rätt med, torkad skinka, torkade grönsaker, riven ost och oliver, så gott och mätta blev vi.

Ett par ville nakenbada vid de fina klipporna men de fick känna på hur svårt det kan vara att ta sig upp igen när klipporna är hala, vi hade dock koll på att de kom upp igen 😉

Sedan loggade vi den virtuella cachen, med en obligatorisk bild vid koordinaterna med kameran riktad rakt söderut.

Frågan var vart ville vi nu?

Det var lugnt på havet och vi hittade Nassa Naturreservat på sjökortet. Det lät spännande och lite längre ut såg vi ett mål Svenskahögarna, men då måste vi ha mer bensin, så först fick vi åka tillbaka till Sandhamn för att tanka.

Vår tröst i att bensinen är dyr är att vår båt inte förbrukar så mycket som de stora båtarna i bakgrunden, men vi lyxade till det med varsin Tipp Topp 😉

Först ett stopp på Lilla Nassa för att logga cachen ”Lilla Nassas Näsa”.

Här låg det väldigt många båtar förtöjda, klockan var 17.45. De hade redan ställt upp sina grillar på bryggan för gemensam grillning. Båtfolk har samma smak för det stod femton likadana grillar. Det märks att denna plats har många besök för när man såg soprummet och torrtoan var det ingen vacker syn alls.

Fin plats men inte nått för oss så vi gled sakta iväg mot ett nya öar.

Naturreservatet Stora Nassa består av 365 öar och skär. Flertal av öarna är fågelskyddsområden och får bara besökas 16/8–31/1, det är 5 knop i området och buller och svall ska hållas nere. Vi tog vägen in vid Bonden som är den enklaste vägen att navigera. När vi kom fram, tog det lite tid för oss att bestämma vilken plats som var bäst. Klockan var 18:30 så vi hade inte så många platser att välja på, men till slut hittade vi en perfekt klippa med naturen som utsikt.

Den tålmodige frodas och den envise vinner.

Sarah hade under våren införskaffat en omnia ugn och ikväll var det dags att inviga den. Ikväll skulle vi göra ett foccacia bröd med oliver och soltorkade tomater. Det är svårt med jäsning så istället för jäst använde vi bakpulver. Det tog ca 20 min på den lägsta gasollågan. Det smakade en aning salt men jättegott, tror nog att salt är bra för oss i denna värme. Till brödet lagade vi en gulaschgryta på lövbiff.

Så här har vi det när alla komponenter är som bäst 😊

Efter maten behövde vi röra på oss. Vi ville utforska ön Gubben som vi lagt till vid, och gumman som är ön bredvid. Det är inte lätt att ta sig fram i terrängen, ibland är det sankt och det är vattendrag som vi får hoppa över eller gå runt. Ibland är det branta klippor, täta snår och låga träd att försöka att ta sig runt.

Rätt som det var hörde vi ett bräkande ljud från ett ungt djur, men vilket djur var det?

Vi spanade och smög för att få se fler djur på nära håll, ungarna lät och såg ut och som gotlandslamm, men mammorna såg vi ju tydligt att det inte liknade ett gotlandsfår och tillslut kom vi fram till att det måste var mufflon vi stött på.

Det gick upp ett ljus när vi läste informationen att på denna ö finns en förvildad population av en korsning av mufflon och gutefår.

Vi loggade en cache som låg mitt på ön Gumman. Burken låg gömd bakom en sten i det lilla gömslet som någon byggt för att sitta och spana efter djur.

När myggen blev för tokiga var det dags att gå vidare.

Då mötte vi en familj, vi stannade och pratade och konstigt nog finns det alltid något gemensamt ämne. I detta fall blev det Älvdalen, där familjen bodde och där Magnus brukar jaga.

Vi andra roade oss med fotografering en stund.

Vår plan var att logga en cache till denna kväll, men som ni ser blev det alldeles för mörkt, så vi hoppade på klipporna tillbaka till båten.

Vi säger tack och godnatt, vi ses i morgon!

Dag 3

25 juli

Vi vaknade upp ensamma vid vår egen lilla klippa. De andra båtarna låg på andra sidan och trängdes 😉. Vi morgonbadade i det 20° vattnet, det var friskt men tyvärr hade det flutit in en del alger.

Vi hade några cacher kvar i området. Vi började med att hoppa i land och logga den var kvar på Gubben. Den vi inte kunde gå till i går, på grund av att det blivit för mörkt.

Sedan hade vi en burk på bäckskäret, där var hinten i en skreva under en stor sten. Vanlig hint i skärgården, det är som en gotländsk hint i en enebuske.

Sedan åkte vi vidare och hoppat i land på Jungfruskär. Där fick vi åter igen klättra likt bergsgetter, man kan säga att vi gjorde vårt gympapass redan på förmiddags med att tänja och sträcka ut alla stela muskler och leder.

På toppen av Jungfruskäret kunde vi njuta av en alldeles underbar utsikt.

Denna dag var solen stekande het, vi längtade efter att få svalka oss i det glittrande havet. Så vi när vi kände oss klara med att njuta, skyndade vi oss ner för klipporna och tillbaka till båten.

Det var nog bara 1 sek/m och havet låg spegelblankt så vi åkte ut en liten bit från ögruppen. Där passade vi alla på att hoppa i och simma runt i det härliga vattnet, det var så skönt att svalka den uppvärmda och en aning brända kroppen.

Sen kunde vi med gott samvete ligga och glassa, snacka om att kunna sola i farten.

Vi stannade på Gillöga för att leta efter öns cache. Det var lite trixit att ta sig in med båten men det gick bra. Benmusklerna fick iallafall jobba mycket denna dag.

Havet låg blankt och solen gassade. Vi tack alla cacheägare för att ni tar oss till alla fina platser, utan denna hobby hade vi aldrig fått sett det här vackra. Magnus var till stor hjälp med att logga denna eftersom den låg lite djupt ner i en ravin och tjejerna är en aning orm rädda. Ingen orm visade idag som tur var.

På väg till svenska högarna passerade vi Utterkobbens vaktpost, den skatten hade inte haft något besök på över ett år. Vi kände att det var dags att gömman fick en logg, vi klättrade upp på ön och hittade skatten vid sjömärket.

Klockan var nu 14.10 och det är klarblå himmel och 30 grader varmt, puh men nu är den loggad i år 😊

Vi närmade oss Svenska Högarna och gled sakta in mot ögruppen.

Linda och Sarah hoppade i land på ön Skrubban, vi började sakta leta oss uppför klipporna men vi hann inte långt innan vi blev anfallna av en kustlabb från ovan. Den gjorde några snabba dyk mot oss, så vi valde att hålla en låg profil. Loggen signerades det snabbast vi kunde. Lite panik uppstod, men vi kom helskinnade tillbaka till båten.

Vi hittade en fin plats nära bryggan på svenska högarna. Den platsen passade vår ”lilla skuta” perfekt, så där lade vi till.

Efter ett besök i land kom Magnus tillbaka med det tråkiga beskedet att skärgårdsmajan och sopmajan var fulla. Vi muttrade lite över det, och tänka sig då kom det en man med blåkläder och gummistövlar.

Kan det vara så att han är på väg mot dasset?

O, ja! Tillsyningsmannen gjorde en total sanering av det väl använda dasset.

Så nu kunde vi kungligt göra ett besök och det är en viktig detalj för trivseln.

Magnus tackade för servicen med att bjuda killen på en svalkande öl. Detta skitjobb var egentligen Norrtälje kommuns ansvar.

Att vi tagit oss till Svenska Högarna måste firas, vi trodde inte att det skulle vara möjligt att ta oss så långt ut i skärgården. Hit kommer man bara när vädergudarna vill. Nu när vi nått vårt mål passade det att korka upp Cavan, och husmor fixade en smarrig Crabfish toast.

”Var glad och nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär.” Skål!

Sedan vilade killarna middag medan tjejerna kollade in den stora segelbåten som prompt skulle tränga sig in i tron att få bästa platsen.

Sedan lagade Sarah till en paj på blåbären som vi plockat på Östra Slangholmen och jag tror nog att det var den härliga doften som gjorde att grabbarna vaknade 😊

När alla var utvilade startade vi den långa och svåra vandringen för att logga öns cacher. Den första cachen låg längst söderut och dit finns det ingen enkel väg. Utan här blev det att samarbeta. Tur att vi är ett team! Vi har en modig ledare som söker upp bästa eller rättare sagt minst blöta vägen, och som ger uppmuntrande ord vid sankmarker. En lång man som går sist för att ge en hjälpande hand eller knuff upp för de branta klippblocken.

Äntligen var vi framme vid cachen ”Explore Sweden #1a – Svenska Högarna”. Det är så häftig känsla att få uppleva denna fantastiska natur som väder och vind har skapat. Det är den här känslan som ger oss kraft att fortsätta, och dessa utmaningarna som gör att vi vill uppleva mer!

Klockan är 19:00 och solen och klipporna bränner ännu, idag är det inte en enda vindpust som kan ge oss någon svalka.

Vi tog några klunkar vatten och tittade mot horisonten, närmaste land i sydost är Estland och dit är det drygt 20 mil. Sedan började vi vandringen mot öns högsta punkt, väderstationen och fyren.

Vägen dit var inte helt lätt det gick inte gick att gå någon rak väg, men vi hade ett tydligt mål i sikte. Vi mötte fler människor som också hoppade runt på klipporna. Så det är inte bara vi som är lätt roade.

När vi kom fram till fyren tog vi de knappt 70 trappstegen upp.

Vi gick runt, runt i det smala och varma trapphuset, det ledde oss upp och ut på fyren utsikts platå. När vi lite yra i bollen tittade ut, kändes det lite otäckt att vara så högt upp. Det var tur det inte blåste idag, utan vi kunde trygga gå ett varv runt och njuta av utsikten.

Den röda järnfyren är 18,4 meter hög och fyrbyggnaden är konstruerad av överfyringenjören Gustaf von Heidenstam, den byggdes 1874 och visst påminner den lite om Eiffeltornet!

När vi loggat cacherna och skrivit några rader i gästboken tog vi våra sista krafter för att gå den fina spången till öns vindsnurra. Den låg på öns norra ände, när vi nu traskat runt på denna ö ett par timmar var vi väldigt trötta, och klockan blivit mycket så det var dags att gå tillbaka till båten för att äta.

Väl tillbaka ombord på båten lagade vi till kyckling och couscous pytt, det har blivit en av våra traditionsrätter här i skärgården.

Till efterrätt åt vi den gudomligt goda blåbärspajen som Sarah förberett, till det serverades ett härligt gott ”gräddvanilj fluff”.

Som många andra har vi har haft Svenska Högarna på vår önskelista. Vi har väntat i fyra år innan väderförhållanden och annat stämde in och det gör detta besöket extra exklusivt.

Denna fantastiska dag slut är nu slut och vi måste sova en stund för att orka med mer äventyr.

God natt, vi ses morgon!

Dag 4

26 juli

Natten fortsatte med lugnt väder ca 0 s/m, men algerna hade tyvärr ökat under natten så blev det inget efterlängtat morgonbad. Vi tog ett gemensamt beslut att åka vidare men först åt vi frukost i lugn och ro. Vi gled sedan sakta ut från Svenska Högarna och önskar av hela vårt hjärta att vi får komma tillbaka någon gång i framtiden.

Båten gick så fint att det kändes som att köra i smör och kaffekopparna hade kunnat stå på bordet utan skvimpa 😊

När vi kom ut på öppna havet så låg algerna mer i ett bälte, och vi hittade ett något sånär algfritt ställe.

Vi ville ju bada så vi stannade till, Plums på bumsen vet jag inte om man kan kalla det doppet, vi var lite förmycket solvarma mot det kalla vattnet 22°.

Här var 50 meter djupt så det slingrade inget gäddgräs kring fötterna på oss 😉, men plötsligt fick vi syn på en nyfiken säl som tittade på oss när vi förmiddagsbadade.

Sedan åkte vi mot Kallskär, här började vi med att logga cachen ”Fantastiska Kallskärs skärgård” den ön var svår att angöra.

För oss var det okänt vatten och det fanns grynnor över allt, men till slut hittade vi rätt i labyrinten och burken signerades.

På Kallskär ville vi egentligen ankra nära cachen, men där tyckte vi att det var för riskabelt att gå in. Så vi hittade vi en liten vik strax söder ut, där kunde vi ankra och vi låg bra när vi säkrat upp med en extra lina i land.

Vi lagade lunch och i dag blev det pasta med mozzarella, ölkorv och oliver. Magnus har också beställt Wasahusman för att få något rejält att tugga på.

Efter att vi slappat en stund, gick mot cachen och då såg vi att några som kände till vattnet bättre hade lagt till med sin båt väldigt nära cachen. Familjerna badade så de märkte inte att vi smög fram och loggade burken och som vanligt skuttade glada tillbaka till båten.

När vi kom tillbaka till båten och skulle bada hade Lindas Sjö och hav tvål runnit ut i hela Ginzaväskan, tur den är gjord av plast. Men oj vilket jobb det blev att skölja av alla sakerna. Den tvålen löddrar väldigt, väldigt bra!

Sedan drack vi kaffe och åt Sarahs hembakade toscakaka, den hade hon vakuumförpackat för allra bästa hållbarhet!

När vi skulle plocka ihop så plumsade bästa klämman i vattnet och den singlade sakta ner mot botten. Tur att vår dykare kände sig manad att ta på sig cyklopet och hämta upp klämman igen. Sedan kunde inte Magnus hitta sina solglasögon men de hittades på huvudet under kepsen till slut. När alla kände sig redo drog vi vidare.

Klockan började nu bli mycket och vi började leta efter en ”nattvik”, första försöket blev vid Stora Kalholmen. Där visste vi att det fanns en torrtoa och bonus är ju att det fanns en cache också.

Men när vi skulle angöra bryggan kom en tjej springande, hon sa att det inte är lämpligt att lägga till där på grund av att de väntade in en sjuktransport. Hon berättade att någon tyvärr hade brutit handleden. Vi tog ett snabbt beslut att två skulle hoppa i land, en gick till toan den andre gick för att logga cachen.

När vi kom tillbaka till båten, blev frågan gick det bra? -Ja burken är loggad. -Nej det fanns inget toapapper, vilken besvikelse. Bättre lycka vid nästa toabesök 😉.

Vi åkte vidare till Träskö och där hittade vi en egen liten klippa. De andra båtarna låg och trängdes i den stora viken vid torrdasset. Så det blev att ta en promenad för den nödige medan vi andra förberedde för kvällsmaten.

Denna kväll lagades vi till en Hawaii gryta på kassler, zucchini och ananas.

Efter maten bestämde vi oss för att vandra på öns natur och kulturstigar som vi läst om i ”bibeln” skärgårdstiftelens informations bok. Men vi vet inte om vi hittade rätt, vi såg ingen stig och inte några skyltar direkt. Vi blev besvikna men vi traskade på så fort vi orkade i värmen men myggen var lika snabba och bet oss obarmhärtigt. Men med gps:ens hjälp kom vi i alla fall hem igen.

Innan vi gick ombord på båten stannade vi en liten stund på klippan för att njuta av den fina solnedgången.

”Femton gastar på död mans kista hej och hå och en flaska med rom”

Nu ska hoppilandkalle och resten av piraterna gå till kojs!!!

Dag 5

27 juli

Vi vaknade i skuggan på Träskö av att krusningar i vattnet kluckade mot båtskrovet. Denna natt hade varit svalare än de andra nätterna så vi skippade morgonbadet. Vi samlades för ett frukostmöte, här diskuterade vart vi ville åka denna dag Rindö eller Grinda? Vi vägde fördelarna mot nackdelarna och kom fram till att det blev Rindö.

Men innan vi gav oss av plockade Linda ner tvätten som hon tvättat kvällen innan, och som nu fått torka av sol och vindkraft.

Dagens första stopp blev när vi skulle logga cachen som låg på ön mitt i utloppet. Namnet på denna cache är ”skutklippan” och det passar ju bra, för här kan de riktigt stora skutorna ligga till. För det är en stor rak klippkant kanten att ligga emot och det är djupt i vattnet runt ön.

I dag blev det en mera guppig båtresa för vinden hade ökat och av de andra båtarna bildades det mycket svall.

På vår väg till vårt mål kom vi fram till en trång passage, här ville många båtar kör igenom och många hade väldigt hög fart. Vi håll tungan rätt i mun eftersom det gällde att passera i tur och ordning och det kom svall från olika håll.

Det är inte alla som har en egen riddarborg i sin trädgård eller är det en bit av Gotlands ringmur?

Oxdjupet är ett sund i Stockholms skärgård mellan Rindö och Värmdö. Det är en fartygsled in till Stockholm. Sundets bredd är vid sitt smalaste ställe cirka 180 meter och djupet varierar mellan 38 och 17 meter.

Oskar-Fredriksborg är en historisk befästningsanläggning på östra Rindö i Vaxholms kommun. Befästningen är sedan 2002 förklarad som byggnadsminne.

Mittemot, på östra sidan om Oxdjupet ligger Fredriksborgs fästning. Anläggningen ingick i försvaret som byggdes upp i Stockholms skärgård för att skydda Stockholm efter rysshärjningarna utmed ostkusten.

Befästningarna, som blev färdiga redan 1735, kallades Fredriksborgs fästning efter kung Fredrik I och ansågs då vara en av Europas modernaste i sitt slag.

Byggnaderna för Fredriksborgs fästning förvaltas av Statens fastighetsverk och är sedan 1935 ett skyddat byggnadsminne.

Här är färjan som går mellan Rindö och Värmdö. Färjeleden är ca 500 meter och överfarten tar tre minuter.

Väl vid Rindö lade vi till i gästhamnen och åt en lättare lunch i båten.

Det blev makrillmacka och kaffe för vi hade inte lust eller tid att stå i kö till den fina krogen, men vi tittade i alla fall in och kollade att dagens lunch var biffsallad!

Sedan skulle Fredrik visa oss runt på området, där han gjort sin värnplikt som mindykare för snart 30år sedan. Det var extremt varmt denna dag så vi tog en promenad vid gamla kasernerna som i dag har blivit bostäder. Men när Fredrik skulle visa var han bodde var det svårt, här kände han inte riktigt igen sig. Det hade hänt mycket alla på dessa år.

När vi lämnade bryggan insåg vi att vi hade gjort av med mycket mer bensin än vi beräknat, så nu var det bara att bege sig till Vaxholm för att tanka.

Här jobbade ett gäng trevliga ungdomar, vilken snabb och effektiv service vi fick. Bensin, vatten, och en ny komplett uppsättning av sjö och hav produkter på bara några minuter.

Sedan drog vi vidare öster ut mot Grinda för att hitta en kvällsvik, vi tittade längs vägen både lite här och där.

När vi bestämt oss för en plats, intog vi badbryggan omgående. Vi badade länge väl i det 23 gradiga vattnet, även detta år vann Linda ”bitdjurs tävlingen” och blev biten på ryggen av en broms mitt i den sköna badstunden.

När vi bestämt oss för en plats, intog vi badbryggan omgående.

Vi badade länge väl i det 23 gradiga vattnet, även detta år vann Linda ”bitdjurs tävlingen” och blev biten på ryggen av en broms mitt i den sköna badstunden.

Sedan kom tillsyningsmannen och sa att vi inte fick ligga med båten där över natten. Han tipsade om att flytta längre in i viken och att vi skulle lägga oss på andra sidan, för där skulle vi också få kvällssol.

Vi flyttade oss såklart och vi fick ju en ännu bättre plats.

Denna kväll lagade vi till pasta och köttfärssås.

En kvälls drink i solnedgången, finns det något bättre?

Det skulle vara en kvällspromenad, eller en fiskestund!

Fredrik och Magnus fiskade medan Linda och Sarah gick en sväng för att leta efter ett par skatter på den norra udden.

Vi följe den fina stigen och kom först fram till den stora ängen där många slagit upp sina tält. Sedan försatte vi stigen uppför en brant backe och där i sluttningen skulle en skatt vara gömd.

Vi letade länge i ficklampans sken, bakom, under, emellan stenar och till slut hittades den. Då ett par kom och frågade om det går att ta sig ner den vägen? Vi skrattade och svarade att ja, vi kom ju upp så det går om man vill, de tackade för hjälpen och hasade sig ner.

Vi passerade några lustiga sommarbostäder som såg ut som en kombination av ”tält-barack-koja” det var ingen vacker syn, men här det är naturen som man ska njuta av.

Sedan vandrade vi ut på Grindas norra udde för att logga den cachen också. Här satt ett par och njöt av varandra och utsikten, men för att inte skrämmas pratade vi högt och fotograferade de sista röda ljuset innan det blev helt mörkt. De plockade ihop sina saker och om vi var orsaken eller myggen vet vi inget om.

Vi loggade i alla fall burken och glada och myggbitna gick vi mot den lysande flamingon.

Kvällen avslutades med fruktsallads kompott med pulvervispgrädde. Tjejerna skröt att de blivit några cacher rikare och killarna erkände att de blivit några fiskedrag fattigare. Sedan somnade vi gott!!!

Dag 6

28 juli

En ny dag med en härlig morgon, Linda och Sarah startade med att vandra ut på den västra udden. Grinda har många fina stigar och det var redan flera familjer som tittat ut dagens solkobbe. När vi kom fram till plats där skatten låg, satt det redan ett par och njöt av morgonen.

Men nu har vi ju vanan inne att hantera en sådan situation, så Sarah började fotograferade utsikten. Medan Linda koncentrerade sig på att leta upp gömman, hi hi där var den ju, snabbt signerades loggen och det var dags att återvända.

På vägen tillbaka passade vi på att gå en extra sväng till ängen och utedassen.

När vi kom tillbaka till båten var det dags att lämna Grinda. Magnus halade in ankarlinan och kunde få tillbaka sitt förlorade fiskedrag.

Sedan åkte vi Bockholmen, här skulle båten kunna ligga bra över en natt men det får vi komma ihåg till ett annat år.

Sen drog vi vidare till Lilla Sandön, en dag som denna hade väldigt många hittat hit med sina båtar, på den norra sidan låg båtarna på rad nästan som en vy från en thailändsk strand.

Så vi gick runt, men även på den södra sidan vid sandstranden låg det många båtar.

Så vi lade till lite längre bort för att få det lite mer avskilt.

Vi badade länge det var 25 grader i vattnet och 30 i luften.

När alla badat klart bestämde sig Fredrik och Magnus att det var deras tur att leta efter öns gömma. Sarah lagade Raggmunkar med fläsk medan Linda dokumenterade tillagningen och dukade fram på bordet.

I dag serverades det Eko majs till raggmunkarna, det är nog lite invänjnings tid på nyttigheterna eftersom de inte så söta som vanliga majskorn.

Det var en riskabel ö, helt plötsligt bildades det svall ifrån en stor färja och det skapade mycket stor oreda. Båtar slog i varandra, barn grät och en båt slog i klippan så hårt att den fick stora skador i skrovet.

Vi låg tryckt på svaj med god marginal till andra båtar och med en lina i land i fören och en ankarlina i aktern.

Sedan hade Linda hittat Krokholmens lagun på sjökortet. De andra var inte svåra att övertala så båten styrdes dit. Men oj oj oj va många andra som också tyckte att det var en bra lagun.

Vi tog som vanligt ett beslut att leta upp något annat i närheten. Viken bredvid var inte så dum den heller.

Även här var det 25 grader i vattnet, så vi tog fram ”puttifrånkorvarna” och hoppade i.

Det blev en massa bus och lek innan vi satte oss på badbryggan i solen med var sin drink.

När vi satt där och njöt, kom en liten ankfamiljen på besök. Magnus började mata dem med sina lingon som han hittat på en promenad på land, när lingonen var slut fick han dela med frukostgrynen.

När vi satt där började vi samtala om det här livet ”Lajkar” vi. Sakta som säker började vi spåna om båtens nya namn som kanske rent av kan bli ”Lajka”.

När det är dags att fixa till kvällsmaten är vi lika fascinerade av att vår torkade mat kan återfå till sin ursprungliga struktur, tex hur kan torra räkor bli fina saftiga räkor igen.

Vår husmor Sarah lägger extra kärlek på paellan, riset får sjuda sakta i vitt vin och allt serveras med ett gott bubbel vi valde ett Viktoria rosé.

Efter middagen tog Fredrik och Magnus sina fiskespön och vandrade över på andra sidan i tron att det var bättre fiskevatten där. Vi satt länge och pratade men när myggen blev för besvärliga kurade vi ner oss i våra kojplatser och sov gott hela natten.

Dag 7

29 juli

Vi vaknade av att båten dansade runt i några svallvågor som bildas när en liten båt körde brådskande förbi i den smala kanalen.

Sedan var det vårt vanliga morgon bestyr och under frukoststunden såg vi att flera båtar lämnade lagunen, så innan vi lämnar platsen måste vi undersöka området lite noggrannare.

Vi styrde båten in i den smala öppningen och de äldre simkunniga barnen hoppade från klipporna.

När vi kom in i den fina och skyddade viken såg vi att det ännu var många båtar som låg förtöjda.

Linda och Sarah hoppade av där de trodde att det skulle vara närmast att vandra till gömman men ack så fel vi hade.

Det blev åter ett gympapass denna förmiddag, vi klättrade upp över berget ner på andra sidan, genom ett snår och upp igen, så där ja nu kunde vi äntligen njuta av utsikt igen.

Det man tar med ut på tur tar man med hem igen, är vårt motto men vi är ändå glad att slippa ta med skräpet efter rökta musslor och räkor. Så vi passade på att åka till sopmajan som låg tvärsöver i lagunen, än en gång är vi så tacksamma för allt skärgårdsstiftelsen gör för oss medlemmar som vill vara ute på havet, betala du också.

Sedan åkte vi ut för att kolla till en burk som vi hade FTF chans på. Linda och Sarah sattes i land och vi trasslade oss fram i enessnår och ner i raviner och upp på andra sidan, till slut kom vi fram. Ingen hade skrivit i loggen före oss så det blev åter en FTF (first to find)

Fredrik och Magnus som tålmodigt väntade fick också en vinst, de hittade en övergiven bergskil i vattenbrynet.

Sedan åkte vi mot Nämdö, men först lade vi till på Skatholmen. Här var vi i augusti 2016 men då var skattgömman borta. Nu är vi åter här för att logga den nya cachen men såklart kunde vi inte låta bli att även skriva i den arkiverade remsan som nyligen lagts ut.

När vi väl valt ankringsplats på Nämdö så ville vi lyxa till det med att göra en rabarber, äpple och jordgubbspaj i omnia ugnen.

Men när den börjat gräddas och doftade som godast slocknade gasolen.

Va Slut Nu!

Tur att vi har känningar just där, ett samtal bort och vi fick info att det finns en gasoltub kvar på Guns livs.

Så loss med bergskilarna och upp med ankaret och ut i blåsten för nu var det nog uppemot 10s/m.

Vi rundade Nämdös norra udde och fick lite mer lä på väg ner mot affären. Vi passade på att bunkra gasol, bensin och lite färska tomater. Sedan hoppade vi i båten igen och på vägen tillbaka tog vi en tur in i långviken. Vi ville kolla in läget där, bastun och toan hägrade ju, men tyvärr blåste det rakt in som vi misstänkte.

Så vi åkte tillbaka och lade oss i lä viken bakom Skatholmen och fortsatte att grädda paj och vispa vaniljsåsen.

Mitt i fikat kom en dovhjort ner till vattenbrynet för att dricka, den stod helt oberörd och vi kunde studera den länge och väl.

Sedan delade vi upp oss Fredrik och Magnus fiskade och Linda vilade sig i form med att skriva lite dagbok, Sarah gick på dovhjortsafari för den stod ännu kvar bakom stenblocket.

När alla kände att de fått lite egen tid samlades vi igen för att laga till älggryta och potatis. Mätta och belåtna satt vi och njöt i lyktans sken

Dag 8

30 juli

Vi vaknade efter en blåsig och lite regnig natt.

Det hade slitit och ryckt i förtöjningen, en av bergskilarna hade lossnat och lagt sig på tvären i en spricka men den hade gjort sitt jobb ändå.

Vi hade som säkerhet flera linor i land och det var ju tur för oss.

Vi släppte ut båten lite och säkrade upp med ett par linor till i land.

Nu var det dags för oss att gå en långpromenad på Nämdö. Vi hade packat mat och dryck för att vara borta hela dagen.

Vi startade vandring från båten och gick först mot hamnen i Tjusvik. Sedan var målet att gå längs den ny gjorda grusvägen över till Solsvik på andra sidan ön, för att logga cacherna och samla in koderna till den slutliga mystfinalen.

Sedan gjorde vi ett besök på Nämdös museum. Vi gick också förbi biblioteket men det var bara öppet på måndagar 😊. Det var inte läge att låna några böcker så vi gick till hembyggdsgårdens loppmarknad för att handla lite ”bra att ha” saker, det blev en bok om jakt och några böcker om mat.

Vi räknade också ut koordinaterna till multigömman och skrev vår nick i loggen.

När vi gick söderut och hittade vi en fin torrbacke där vi slog oss ner för att äta vår matsäck.

Idag hade vi med oss ägg, vitkål och tonfiskröra på rågbröd men även lite andra smarriga tillbehör.

Sedan hade vi energi för att lösa ”letterboxen” vi gick ett antal delsteg och gjorde en liten uträkning på slutet.

Glad av att vi löst den och att vi loggat alla burkar längs vägen gick vi hemåt.

När vi stannade för att fika, satte vi oss på ett rör som låg längs vägkanten.

Då stannade en man till och sa

”det ser mysigt ut och det är kul att rören kom till användning på fler sätt”.

Det hade förekommit en diskussion på ön om rören är fula och om det skulle gå att täckas eller inte.

Han frågade snällt om han fick ta ett kort på oss?

Å självklart ställde vi upp på det.

Kanske vi blir föremål att visas upp på nästa årsmöte på ön 😉.

Slutet steget på mysten avslutades med lite trädklättring för att nå upp till loggremsan.

Denna dag gick vi nästan en mil på mysiga stigar och smala grusvägarvägar.

När vi väl kommit tillbaka till båten, bestämde vi oss för att åka söderut. Vi ville hinna så långt som möjligt innan kvällen eftersom vår semester snart var slut. Vi plockade i ordning på sakerna i båten och alla lösa saker surrades fast ordentligt.

Klockan 17:45 satte vi på oss flytvästarna och gav oss ut i vågorna, det gick vita gäss på havet och det blev en skumpig resa.

Vi spanade in Rögrund eftersom den ön hade vi haft som mål redan för fyra år sedan, men idag var det inte läge för något stopp där, så vi nöjde oss med ett foto på avstånd.

Ja, vi gick under denna bro även om det inte var med jättestor marginal.

En mindre vacker syn av skärgården, men en viktig arbetsplats.

Kapten kan nu pusta ut, hela resan har blivit en riktig ”flipp” och Hoppilandkalle kan också slappna av med att semestern inte blev någon ”flopp”.

Nu när vi inte behöver fundera på vart vi ska, kan kroppen och själ vila och vi kan bara njuta av de sista timmarna ombord.

Resan hade gått mycket bättre än vi tänkt oss. Vi hade skojat om att det hade varit kul att åka i dragets kanal. Vi hade förberett oss med att köpt en partytuta, och den ville vi såklart få använda. Så strax innan solnedgången tutade vi och gled sakta genom den smala passagen.

Järflotta har egentligen växt ihop med fastlandet, men den grävda Dragets kanal gör att det fortfarande är en ö.

Vi tittade upp mot de sista solstrålarna som sken på berget på Kärringboda. (Där uppe satt vi och tittade ner, påsken 2019.)

Husmor och Styrman, njuter av lugnet och solens varma strålar, vad mer kan man begära?

Vi hittade en fin ankringsplats på Järflottas västra sida. Det var grunt men eftersom det var sandbotten stävade emot med bara en decimeter vatten under kölen.

Till kvällsmat blev det thaigryta och sedan firade vi denna sista kväll med att smutta lite på en Limocello som vi förpackat för att ta allra minsta plats i skafferiet 😉.

Dag 9

31 juli

Vi vaknade på Järflotta av att båtens botten skrapade emot lite i sanden, vi flyttade ut båten och fixade frukost.

Idag är sista dagen på årets ”båtluff” i skärgården.

Järflotta är privatägt men blev på initiativ av markägaren bildades ett naturreservat 1968

Det känns lite vemodigt att snart åka hem igen. Vi har haft nio alldeles underbara dagar med fint väder och varmt i vattnet.

Idag är det mulet så det passar bra att promenera i skogen, vi plockade blåbär och loggade åtta burkar längs vår väg på Järflotta.

Vi spanade in vildsvins spår och ”vresiga” träd, vi såg många fina platser att slå upp tält på (men det behöver vi inte spana efter längre nu när vi har en bobåt).

Vi fikade längs uppe på berget innan vi gick tillbaka till båten, och lämnade fina Järflotta och denna runda blev en härlig final på semestern.

Det var ännu några timmar kvar innan vi måste vara i Nynäshamn och ta upp båten så vi kastade ankare i en skyddad vik och fixade gulaschsoppa.

Vi tackar Nynäshamns seglarsällskap för att vi fick bli medlemmar och möjlighet att använda deras sjösättningsramp. Vi hoppas att vi ses snart igen!

Årets avslutningsord:

Vi fick en härlig och vecka i skärgården, flesta dagar hade vi endast ett par sekundmeter och stålande sol.
Styrman gjorde oftast frukost medan kaptenen låg och drog sig.
Husmor skötte köket utmärkt och såg till att det alltid stod smarrig mat på bordet.
Hoppilandkalle snubblade bara en gång, och det var när hon höll i sig i ett papper, det viktiga var att det inte blev några skråmor.
Kaptenen klarade manövrera båten utan några fadäser.
Vi är mycket nöjda med att vi satsade tid på att sy solskyddsgardiner för det behövdes.
Vi njöt alla av äventyret så gott vi kunde trots att vi hade sämre med energi än de tidigare åren. Ingen av oss hade hunnit med att återhämtat sig efter allt jobb och slit, glädje och sorg som varit under våren.
Vi är mycket nöjda med hur den nya båten skötte sig och det extra plus för att ha en egen toa ombord.
Det gick alldeles utmärkt att bo alla fyra ombord, inget gräl uppstod i alla fall inte ombord på båten.
Som geocachare är vi stolta att vi fått möjlighet att logga vi 62 cacher på nio dagar.
Vi gjorde en lista för några detaljer som kan förbättras i framtiden och för att underlätta för vårt ändamål.
Tyvärr gick Sarahs telefon sönder och alla hennes fotografier försvann så bilderna i denna dagbok är mest från Lindas telefon och ur hennes synvinkel.

Dag 1

😊 Nynäshamns höjdpunkter 6 – Trehörningens ena hörn GC5EZMQ morland 10
😊 Östra Slangholmen – skomakaren GC54QVR RB1957
😊 Östra Slangholmen Syd – Danzinger Gatt GC54GAP RB1957
😊 Östra Slangholmen – Den enes död är den andres…GC54TG3 RB1957
😊 Östra Slangholmen Nord – Gräshällorna GC54GAB RB1957
😊 Lägerplatsen på Lilla Skramsö GC4G4V3 ByggareAKA
😊 TheTreeThatChangedItsMind GC63DMX bjornlq@yahoo.se
😊 RockSlope GC63DMD bjornlq@yahoo.se
😊 Horsfjärdskatastrofen GC3483K wellner
😊 Utan snus i 7 dagar försmäktar jag på denna ö GC6K5WX KalleC

Dag 2

11. 😊 Hoppetossa #2 GC8B188 Pennywise_
12. 😊 St:Alskär GC7B8HP ubix
13. 😊 Lilla Nassas Näsa GC3QRX9 Mr.Crona
14. 😊 Gumman GC1W48P Team_5B

Dag 3

15. 😊Stora Nassa GC1EMV6 Cleo06
16. 😊Skomakarkobben GC6P167 Jannef300
17. 😊Bäckskätet – Stora Nassa 17 GC59JFJ Holmis
18. 😊Jungfruskäret GC1GG1D Fredrik, Calle, Per och Hasse
19. 😊Gillöga GC4V6MV anksson
20. 😊Utterkobbens vaktpost GC592BB Holmis
21. 😊SkrubbanGC2BR7Y Cancantra
22. 😊Explore Sweden #1a – Svenska Högarna GC1J1DV Bo & Elisabeth
23. 😊Svenska Högarna – Väderstationen GC6NKWX Team Tellus
24. 😊Stenkummeln GC7249 Axet
25. 😊 Svenska Högarna vindkraftverk GC590ZM Holmis

Dag 4

26. 😊Fantastiska Kallskärs skärgård GC59JEV Holmis
27. 😊Kallskär GC59JF4 Holmis
28. 😊Palmon GC2Z36D Undermoon
29. 😊Stora Kalholmen – Ett skärgårdsparadis GC34EYX EMC2+2
30. 😊Träskö – Storö GC2B0FA anisoen adopted by Team Mazetta

Dag 5

31. 😊Skutklippan GC614EJ Agrahnen
32. 😊I farledens skugga GC811F Nombz
33. 😊Höger vänster Vänster Höger!? GC7W4E3 Lizius
34. 😊Militära hemligheter – Minstationen GC1R97K MildasVänner
35. 😊Grinda #5 – Stenen GC51B03 Gizzmi & Woffe
36. 😊Grinda #6 – Norras Klippor GC51B0E Gizzmi & Woffe

Dag 6

37. 😊Grinda #10 – Västra udden GC53BVB Gizzmi & Woffe
38. 😊Bockholmen GC2EM26 anisoen adopted by Team Mazetta
39. 😊Sandön GC5DAGR BarangiBarangi & landsjo1

Dag 7

40. 😊sjörövaren gömma GC1D16F cleo06 GC1D16F cleo06
41. 😊Hoppetossa #3 GC8B816 Pennywise_ Fjonkan
42. 😊Nämdö skatholmen (Krokvik) GC1VHPP Holmis
43. 😊Sköna Nämdö – Skatkobben GC8AVYV sixstenosterlund

Dag 8

44. 😊Sköna Nämdö – Tjusviks hamn GC86FXN sixtenosterlund
45. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #5 GC86GRW sixtenosterlund
46. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #4 GC86GRA sixtenosterlund
47. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #3 GC86GQP sixtenosterlund
48. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #2 GC86GQ6 sixtenosterlund
49. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #1 GC86GP4 sixtenosterlund
50. 😊Sköna Nämdö – Glad påsk! GC86JW0 sixtenosterlund
51. 😊Sköna Nämdö – Hembygdsgården GC86HJW sixtenosterlund
52. 😊Sköna Nämdö – Powertrail GC89V8D sixtenosterlund
53. 😉 Sköna Nämdö – Skogspromenaden FINAL GC86GVJ sixtenosterlund

Dag 9

54. 😊 SlipperyWhenWet GC5Z0M8 bjornlq@yahoo.se
55. 😊YouShouldHaveGuessed GC5Z0NH bjornlq@yahoo.se
56. 😊 Elise’s pirate loot GC5X134 bjornlq@yahoo.se
57. 😊Bluebeard’s treasure GC588A2 bjornlq@yahoo.se
58. 😊 Bluebeard’s second treasure – the rest of the loot GC5TQH7
59. 😊 Norsbol #42 – Mohahaha GC619VF Den Onde I Norsbol
60. 😊 WhereLotsOfCreaturesLive GC5Z0N6 bjornlq@yahoo.se
61. 😊 LongSeeNoTime GC5Z0MQ bjornlq@yahoo.se
62. 😊 Norrskogs Brygga GC2XQ0B Frudden

Dagbok: Skärkården 2018

Dag 1
24 – 25 juli, den första ljuva dagen, den blev dock väldigt lång.
Kvällen den 24 juli samlades vi i Klintehamn för att vänta in tiden, för att det skulle bli dags för oss att be ge oss av mot Visby. När klockan var 22:30 kunde vi inte vänta längre, vi rullade sakta mot Gotlandsbåten. Så förväntansfull och känslan av lycka bara bubblade i oss. Där stod vi på kajen denna varma sommarnatt och väntade på att Gotlandsfärjan skulle lägga till.

Klockan 0:30 var vi ombord på båten och vi hittade en lämplig plats, vi gjorde det så bekvämt som möjligt med filtar och kuddar. Linda hade för säkerhetskull tagit med sig sitt självuppblåsande liggunderlag. Sedan försökte vi få sova en stund, det blev nog i alla fall 2,5h. När klockan var 4:30 kunde vi sakta rulla av båten och körde sedan i den lugna morgontrafiken mot marinan. Klockan 05:30 var vi framme vid Karlslunds Marina.

Allt gick bra och redan klockan 6:15 var båten i vattnet och packningen nerstuvad, allt hade gått enligt planerna och vi kunde lättade sitta på bryggan och äta vår medhavda frukostmatsäck.

Allt kändes rätt och vädret var fantastiskt så vi tog beslutet att starta äventyret med åka långt ut i skärgården och vårt första stopp blev vid Hallskär. Öarna är obebodda, men det finns en välbesökt naturhamn. Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar öarna och därför finns det t.ex sopmajor, så bli medlem du också.

Växtligheten är sparsam så här långt ut i skärgården och består mestadels av mossor, ljung, buskage och en del mindre träd. Vi gick i land och loggade två cacher, men stannade inte så länge längre för vår plan var att åka vidare norrut.

Sedan åkte vi till Bullerön, konstnären Bruno Liljefors köpte ön 1908. Han byggde en jaktstuga vid ”Rävängen” där han och hans familj vistades på somrarna. 1967 köpte staten in Bulleröarkipelagen och nu är jaktstuga ett museum.

Vi lade till i Anders Zorns vik. Det är en liten vik öster om Rävängen, som idag kallas för Zorns vik eftersom Zorn brukade förtöja där med sin segelbåt. Idag var det olidligt varmt, vi tittade runt i museet, loggade burken för att sedan återvända tillbaka till båten.

Våra kroppar var nu överhettade, så vi fick bråttom ner till viken för att plumsa på ”bumsen” ner i svalkande vattnet. Det var vårt första dopp för i år, vi hoppade i från båten och lite läskigt var det, ”-är det kallt i vattnet, -hur djup är det, -finns det sjögräs?”

Vi är ju gotlänningar och där med vana med fina långgrunda sandstränder. Nu hade några av oss klarat av rädslan att bada från båten, som kom att bli ett måste denna otroligt varm semester.

Sedan åt vi pastasallad och låg och solade på klippan. Linda var rädd att vi skulle somna eftersom vi inte fått sova våran nattsömn, utan bara tagit en powernap på båten. Att starta en tältsemester med soleld känns inte så klokt, så vi hoppade i båten och åkte vidare norrut.

Vi loggade en cache till på Bulleröns norra udde. Sedan åkte vi till cachen som heter ”Nämdöfjärden #4 Stora Svinskär” denna cache och dennes kod var viktig för att vi senare skulle kunna hitta till finalen. Linda och Sarah hoppade i land men på grund av av alla bitdjur (blindingar, hästflugor) så gick loggningen snabbt och koden glömdes bort. Glada och ovetandes av vårt misstag åkte vi vidare till ett par andra öar, innan vi bestämde oss för att leta tältplats.

Vi hittade en fin liten klippa på Lilla Björkskär, och en bit upp i skogen fanns en öppen och jämn mark yta lagom stor för att kunna slå upp våra tält på.

”Vi vill ha bad bad bad, mera bad, å mera bad kommer det att bli.”

Vi var bara tvungna att bada innan kvällsmaten

Första kvällen passade vi på att äta potatissallad, chorizokorvar och en massa färska grönsaker eftersom vi hade fryst in mjölkpaket som hjälpte till att hålla allt kallt. Kaptenen och Styrman avslutade kvällen med lite Latitud 55°

sedan gick vi och lade oss tidigt för att få ny energi till i morgon, det är så mysigt att krypa in i tältet och vi log mot varandra och somnade gott.

Dag 2
26 juli, Sarahs födelsedag, vi besökte Sandhamn och dagen avslutades med det magiska ”älg i marvatten”.
Nästa morgon vaknade vi tidigt, vi hade gjort ett tappert försökt sova i fatt tiden vi missade. Linda och Fredrik började med att ta ett morgondopp från båtens badbrygga, sedan åt vi frukost på den solvarma klippan. Vår plan för i dag var att åka och se på ”spektaklet” på Sandhamn. Det var fint väder och havet låg lugnt, det var nog inte många meter per sekund denna dag! Vi gled runt och tittade på alla fina båtar som låg längs bryggorna.

Vi lade sedan till vid bryggan på Lökholmen, Lökholmen är en liten ö strax norr om Sandön. Ön har ett majestätiskt kännetecken, likt en riddarborg med bröstvärn och med kanoner som står vakt över gästhamnen.

Vi gick i land och tänkte försöka oss på en ”multistegs cache” den skulle bestå av olika delsteg över ön. Sarah fick något som stack till i skon och lutade sig mot ett stort stenblock. Då fick Magnus se en burk där under och för att inte förstöra stämningen av cachen så började vi gå delstegen ändå. vi räknade gångjärn, dörrar, fönster, siffror på kanoner, osv.

Tillslut kom vi upp till Havsörnstornet och kunde njuta av den fantastiska utsikten över Sandhamn.

Vi gjorde ett försök att hitta burken till multin. Envisa som vi är dammsög vi platsen i denna värme, men med vetskap att vi loggat en burk 250m bort med rätt ”nicknamn” så bestämde vi oss för att avsluta letandet.

Så vi tog samma väg tillbaka, och när vi väl kom fram till restaurang Trollgården stannade vi så klart till.

Idag var det Sarahs födelsedag och det skulle ju firas, så vi beställde in aioli, vitlöksbröd och korgar fylld med räkor.

På vägen tillbaka tog Magnus en svalkande dusch vi hade ju ändå betalt hamnavgift på 50kr 😜.

På väg där ifrån såg vi Korsö och Fredrik berättade att han hade en del jobbiga/tuffa minnen från sin militärutbildning som delvis gjordes där.

Sedan lade vi till vid en klippa på norra sidan av Björkö. Linda och Sara började vandringen in i skogen över ljung och blåbärsris. I den stekheta värmen började vi leta efter en gömma. Här hade det varit en flyktingförläggning från 2:a världskriget.

Nu fanns det bara en gammal vattenpump kvar, vi letade, vi torkade svett i panik och när vi precis skulle ge upp och ringt förstärkning så dök den lilla söta rackaren upp.

Phu, förstärkningen avblåstes. Vi gick glada och stärkta tillbaka, vårat tålamod hade testats ännu en gång. Skam den som ger sig.

När vi kom tillbaka till båten åkte de få klädesplaggen vi hade på oss snabbt av, och vi hoppade överhettade i vattnet för att svalka av oss. Vi låg där länge och väl med varsin ”putt ifrån korv” som nackstöd och ingen av oss ville gå upp igen.

När vi inte orkade bada mer i det 24˚ vattnet gick vi upp i båten och drack kaffe och åt bullar.

För att inte ta samma rutt tillbaka hem till tältplatsen, bestämde vi oss för att navigerade på Sandhamns södra sida.

Vår plan var ju att få se lite av ön Sandhamn denna dag. Men vi tänkte om för det var för varmt och för mycket folk. Det fanns dessutom inte någon ledig ankringsplats, men vi är lika glada för det. På väg hem hann vi i alla fall logga en cache på Sandhamns sydostliga udde, så nu hade vi och våra fötter i alla fall besökt Sandhamns mark.

Nu var kl 18:00 och vi var så ”hemsugna” så vi susade hem till vår lägerplats. Denna kväll lagade vi till korvstroganoff och ris och åt på den ännu uppvärmda klippan.

Idag var det ju Sarahs födelsedag så vi fortsatt fira henne med sång, hurra rop, och en ”lysande flamingo”.

I stället för tårta fixade vi vit chokladpudding och till det serverades torkade jordgubbar/blåbär som fått ligga och dra i Mojito.

Vilken underbar dag vi fått, och som om det inte räckte fick vi möjlighet att avsluta denna fantastiska kväll på ett extra ordinärt sätt.

Det kom en stor älg brakande ut ur skogen den hade bestämt sig för att kvällsbada i sundet.

Det gnistrade som guld i vattnet framför älgen, och allt detta fick vi följa med spänning.

Det var något alldeles unikt och fantastiskt som inte går att beskriva med ord.

Dag 3
27 juli, vi träffade ”Disel Doris” på Björkskär.
Vi plockar ihop lägret på Lilla Björkskär. Idag hade vi ett nytt mål i siktet men först åt vi en stadig frukost, ägg, gröt/fruktsoppa, smörgåsar, kaffe mm.

SMHI gissade på att vädret skulle vara försatt lugnt i dag, så vi bestämmer vi oss för att åka ännu längre ut i skärgården. Vårt mål var ön Björkskär som ligger nordost om Sandhamn och i dag lämnade vi Lilla Björkskär. Många öar heter lika och ibland kan det svårt att veta vilken av öarna vi ska till, men vi har stor hjälp av sjökortet och ihop med geocaching appen blir det riktigt bra.

Vi började med att tanka bensin på Sandhamn och idag var det ännu fler båtar att titta på, eftersom det var Lökholmens dag.

Bensin går det åt och här tankar vi båten på Sandhamn

När vi kom ut på mer öppet hav blåste det en del, men båten gick stadigt och snart så såg vi ögruppen som vi tänkt besöka. Vi gled sakta in i viken och förbi de fina båtarna och lade oss längst in vid gästbryggan, bredvid kuttern ”Diesel Doris”.

Strax efter kom tillsyningsmannen och hälsade oss välkomna! Han berättade att det fanns bastu, en öppen bod och flera gemensamma grillar och bord att använda.

Vi började med fika och då kom ägarna till Diesel Doris och det visade sig att kaptenen var från Västergarn och gått i Klinteskolan. Vilket sammanträffande, världen är bra liten ibland. Linda var bara tvungen att ta snabbt ta ett dopp innan promenaden där vi skulle leta efter öns cacher.

Den första cachen var en ”myst” som vi löste på plats. I loggarna läst vi att den troligen hade kommit på vift vid en renovering, så vi ersatte den med en ny, enligt CO:s vilja.

Under sommarsäsongen gästas ögruppen av ett stort antal övernattande fritidsbåtar för att det är förhållandevis lättnavigerat ut till öarna och att det finns en väl skyddad hamn med en viss service.

Sedan tog vi en mycket varm och nästan outhärdlig promenad till en vik på andra sidan ön.

Där fanns ytterligare en cache, även denna fixade vi till, med en ny remsa då den gamla var mycket blöt.

Nu var vi fruktansvärt varma igen och alla passade på att badade vid den fina lilla viken. Det var lite ”mojsigt” på botten och som vi av misstag rörde upp i vår iver att komma i. Så om vi blev renare trots att vi använde sjö och hav schampo är oklart, men vi blev i alla fall svalare.

Vi tog oss ”mycket svalare och lite renare” tillbaka till båten och väl framme lagade vi till tortellinin med ostsås, vi åt vår lunch med god aptit mitt i den gassande solen eftersom det inte fanns någon skugga att hitta på nära håll. (recept finns i bloggen)

Det var en mycket trevlig ö, här vi gärna velat stannat längre, men eftersom det skulle blåsa upp mer så tänkte vi att det var bäst att ta sig inåt Möja för att hitta en tryggare sovplats. Innan dess måste vi bara hoppa i land och logga de två andra cacherna som låg på grannöarna.

Det blev en något gropig överfart och det stänkte en hel del på oss, men vad gör väl det när det är varmt i luften och i vattnet. När vi ändå passerade så loggade vi cachen på Brunskär som också visade sig bli en ”First to find” och det är ju alltid jättekul.

Vi letade länge efter en lägerplats och tillslut hittade vi ett ganska bra ställe att stanna på. Båten låg bra, vi hade dass, sovplatsen lite lutande men vi skulle vi i alla fall få morgonskugga.

På kvällen lagade vi till asiatisk kycklinggryta med nudlar. (recept finns i bloggen)

En padda kom förbi och hälsade på men eftersom vi redan hade våra prinsar så fick den ingen kyss utan fick hoppade iväg själv.

Sedan satt vi och språkade på klippan tills myggen blev för tokiga och då gjorde vi reträtt och tog skydd i tälten och somnade sedan gott.

Dag 4
28 juli, Sarah fick en gädda, Fredrik blev av med två drag, Linda har kvar sin mobil, Magnus fick i behövande stund låna tofflor.
I natt vaknade vi vid 02-tiden av att det regnade, men det var en kort skur på kanske i 15min. Sedan vaknade vi igen efter några timmar, av den fuktiga värmen som blivit i tältet. Linda och Fredrik ville svalka sig med att bada, men där båten låg var det alldeles för grunt. Så de gick ut på sten revet, till den stora klippan som gjorde att båten låg skyddad av vind. Med ”sjö och hav-schampo” i handen tog Fredrik den hala rampen ut i tvättvattnet 😝 vilket skri och plums det blev, Linda tog det lite försiktigare och de på stranden fick ett gott skratt.

Vi åt sedan frukost. Denna dag hade Sarah lyckats koka perfekta ägg och alla blev extra lyckliga. Vi plockade ihop lägret och drog i väg, men vi visste inte vart vi skulle. Idag var det mulet och blåsigt. Vi stannade för att en cache vid Stora-Tistronskäret. Under tiden Sarah och Linda letade passade Fredrik och Magnus på att fiska, dock utan någon fiske lycka. På promenaden i land samlade vi på oss ett stort antal fästingar som klättrade på våra ben. När vi kom tillbaka i båten fick vi ägna en lång stund åt att plocka bort alla dessa odjur. Sedan for vi i väg med världens fart för att hinna se lite av Möjas skärgård. Linda började undra vart hennes mobiltelefon tagit vägen och började leta, när hon fick se att den låg bak på akter durken. Oj vilken tur att den låg kvar, annars hade nog hela semestern blivit förstörd 😛 telefon beroende är allvarliga saker.

Nu har det blivit tid för lunch för här i skärgården är man alltid hungrig, sjön suger kan man säga. Vi hittade en klippa i lä med en egen liten lagun. Magnus hoppade i land men glömde att ta på sig skorna, som tur var hittade han två par tofflor i rätt storlek som han kunde låna så länge. Vi lagade till pasta med ölkorv och passade på att lägga kvällsmaten i blöt. Vi har ju inga kyl möjligheter men vi äter hemma gjord lyxmat ändå och i kväll ska det bli älggryta 😁.

Vi körde förbi ett glatt gäng som lekte med en ”uppblåsbar korv”, meningen var att man ska hoppar ner på korven och personen som ligger på korven ska flyga iväg, men det blåste för mycket så vi fick inte se nån större luftfärd, trist för dom och för oss.

Så var det dags att börja söka efter en tältplats, eftersom de hotat med regn till natten, ville vi hitta nått bra. Vi var kräsna och ratade den ena efter den andra platsen, vi valde bort naturreservat, branta klippor, sankmark och vi hade nästan gett upp hoppet.

Då sa Fredrik ”-ta det lugnt jag hittar snart en plats”. Vi gick in i en jättelång vik där det låg många båtar längs klipporna och längst in i viken visade sig bli en perfekt plats för oss. Vår prioritering är 1.båten ska ligga säkert 2.det ska finnas plats två tält 3.ska vara trevligt att bada 4.extra lyx om det finns dass. Efter åt fick vi veta att det finns ett speciellt sjökort över Västerviken, men vi hade en spanare i fören och grunden syntes på några meters håll så vi klarade oss galant.

Vi lade till med båten, satte upp tälten i en fin liten glänta en bit in i skogen.

Solen vågade sig fram nu på kvällen så vi badade länge och väl. Vi passade på att simma en stund i det stilla vattnet, vi tvättade håret och satt bara njöt i vårt eget lilla spa.

Magnus och Fredrik fortsatte jakten på fisk, men utan lycka. Tillslut bestämde sig även Magnus för att bada han låg i en lång stund, gjorde bomben i foppatofflor.

När vi piffat till oss, lagade vi till älggryta med gotlänskan trattkantareller och till det serverades kokt potatis.

Senare på kvällen fixade vi en efterrätt, citronsås med kiwi, persika, jordgubbar och blåbär och självklart fick flamingon vara med och lysa upp kvällen.

Efter mat och lite rödvin låg vi avslappnade och myste på klippan. Då plötsligen hörde vi att en fisk slog i vattnet och på ytan blev det stora ringar.

Då bestämde sig Sarah för att prova fiskelyckan…..

”-för hur svårt kan det vara?”

Hon fumlade runt med spöet och kastade ut, det gick lite trögt när hon började veva in, och hon sa:

”-äh ursäkta, men jag har nog fått napp”.

Några av oss tyckte att det var svårt att förstå att hon hade en sådan nybörjartur, men med glada hejarop från alla så lyckades hon få upp en stor och stilig gädda.

Kan den väga 3kg? Eller?

Oj, vilken fart vi fick, glädjen blev stor både för storfiskaren och för oss som var åskådare.

Vi var ju mätta på älg så den fick lugnt simma vidare, hoppas den simmar en bit bort för här vill vi ju bada.

Fredrik och Magnus försökte fiska resten kvällen, men fick dock inget napp av någon fisk. Däremot lyckades Fredrik få ett drag att fastna i vassen, satte på ett nytt drag och drog till knuten ordentligt. Kastade ut och där for draget i väg i en fin båge tvärs över viken, vilket kast! Men tyvärr satt inte draget kvar på linan längre, utan dinglade sakta men säkert ner till botten.

Denna kväll bjöd på många goa skratt och vi fick en hel del nya spännande fiskehistorier att berätta i framtiden.

Dag 5
29 juli, en dag i ”toppklass”, vi gjorde ett besök vid en miljardär, åt paella och njöt av prosecco.
Först ett morgonbad vid badbryggan som har blivit årets härligaste tradition.

Fredrik startade med att simma ut i vassen för att leta efter ett av sina förlorade fiskedrag. När han hittat det första simmade han vidare för att leta efter det andra, trots många fridyk försök gömde det sig på havets botten.

Sarah och Magnus fixade frukost och den serverades även denna dag på den varma klippan. I dag hade gröten fått stå under ett grytlock en längre stund och på så sett fått en krämigare konsistens, det är det närmaste vi kan komma en mikro 😜.

Även idag var det mulet och vi tänkte ta en tur till Möja. Först stannade vi till i Kyrkviken, här lånade vi Skärgårdsdoktorns brygga för att släppa i land Linda och Sarah, vi gjorde ett försök att lite diskret smyga upp till björken för att hitta och logga burken.

Sedan gjorde vi ett snabbt stopp vid gästbryggan Löka, för att logga en cache ”Löka barn leka bäst”. Här fanns det också möjlighet att besöka en riktig toa, vilken lyx! Eftersom det var mulet och risken var stor för att det skulle börja regna gick vi inte någon längre promenad vid Löka.

Sedan åkte vi till Stora Torno, en ö nordost om Möja. Där sattes Linda och Sarah i land på bryggan och vi trasslade oss runt på ön för att undvika att komma in på någons privata tomt. För oss var vägen till skattgömman snårigt och svår, men för rådjuret såg det lätt glasiöst ut när det hoppade förbi. När vi skulle tillbaka till båten vald vi en lättare väg längs med vattnet. Under tiden hade öns ägare hittat Fredrik och Magnus på bryggan, han undrat om det uppstått några problem? De fick sig en riktigt trevlig och rolig pratstund, då han hann med att berätta många episoder ur hans liv som skogsbrukare i skärgården. Han hade bra erfarenheter av ”Gotlandsfuru” hårt och segt precis som folket 😉 .

Nu hade det blivit dags för att ta sig till Långvik på Möja, vi behövde tanka lite bensin så ville vi såklart hitta skatten.

Linda och Sarah hoppade i land lite längre in i viken för att kolla in cachen, men den skulle inte bli så lätt att logga. Eftersom en barnfamilj satt och åt lunch vid trädgårdsbordet som stod ca 10m ifrån gömman. Hur vi än smög skulle vi bli upptäckta, så vår plan blev att vara snabba istället. Gå rakt på, ta upp burken, signera och återställa snabbt som om inget hade hänt, det blev inte särskilt diskret 😝.

Här var det privat mark längs vattnet så någon promenad till macken blev det inte. I väntan på att bli upphämtade kollade vi in en man som skulle fylla på sin vattentanken i segelbåten. Här fanns det bara en gårdspump, så han fick pumpa vatten i hinken och springa många gånger över de andra segelbåtarna eftersom han låg ytterst.

Nu började vi bli så hungriga att vi bestämde oss för att stanna vid närmaste klippa för att fixa lite mat. Vi rundade Möjas norra udde och lade till trots att det blåste och att det var mycket halt på klipporna när svallvågorna rullade in. vi lagade till gulaschsoppan och bredde några smörgåsar, då det började rulla in ännu större svall från de stora båtarna. Fredrik bestämde sig för att äta i båten så han kunde hålla koll och tajta upp aktern.

Vi satt där och pratade om det är konstigt att det inte händer fler olyckor i skärgården och blickade ut över havet. Då vi såg en segelbåt ligga på lut, ”-oj den har nog gått grund!” Fredrik som satt i båten kunde referera till oss om hur sjöräddningens arbete fortlöpte, -en båt….-två båtar….-en tamp…-två tampar….-dra….-ta nytt tag….-dra och en timme senare var båten loss. De kunde glada segla vidare, ingen skadad och båten oskadd, deras semester var räddad.

Sedan fick Linda och Sarah en galen idé att logga cachen ”Helikopterplattan”, en gömma som ligger nära en mångmiljardärs tomt. Den fick sitt namn efter att ägaren försökt landa med sin helikopter men gjort en missbedömning och landat rakt in i sin egen byggnad.

Vi hoppade i land på en mycket brant klippa, vi kravlade oss uppför och hasade sedan oss ner på andra sidan. Längre hann vi inte innan regnet kom över oss och tog i ordentligt, vi sökte skydd under de stora granarna i ravinen.

När regnet lugnat sig lite, började vi leta oss upp ur ravinen. Vi tog oss sakta upp på de våta och mossiga klippkanterna som blivit riktigt hala.

Tillslut hade vi tagit oss runt och upp på den högsta platån. Där hade nog miljardären bäst mottagning för det fanns en mast. Vi hittade gömman snabbt och började försiktigt ta oss ner samma väg igen. Men för att undvika den sista svåra farligt våta klippan smög vi oss ut på mångmiljardärens långa brygga.

Där blev vi tryggt blev upphämtade av killarna som väntat i båten, hoppas bara att vi inte fastnat på någon övervakningskamera 😛.

Fredrik och Magnus hade rädda dynorna från regnet så nu kunde vi åka kungligt vidare.

Vid näst stopp hade Sarah och Linda fått nog av att klättra i värmen. Magnus erbjöd sig istället för att göra nästa branta klättring och vi supportade honom från båten. Sedan stannade vi till vid macken för att äta lite glass och tanka vatten, Magnus frågade: ”-har ni vatten här?” ”-Nej!” ”-Då har vi gått på grund!” Grabben i macken tyckte nog inte att det var lika kul som vi 🤪.

Så vi åkte vidare och in i viken vid Coop och frågade om vatten. Men de hänvisade oss vidare till Kyrkviken, så då åkte vi tillbaka dit.

Där var svårt att hitta en lämplig förtöjningsplats, och när kommit en bit in i vassen såg vi att någon hade förtur. Vi skulle ju bara försöka få ett par liter vatten till matlagning och till att dricka. det var lättare sagt än gjort, Magnus fick gå och köpa gamla enkronor i baren för att använda som polletter. En gamal 1kr=5liter vatten, så vi köpte på oss 30l vatten nu när vi ändå växlat till oss gamla mynt.

På väg hem körde vi åter igen förbi alla fina båtar vid den Kungliga båtklubbens brygga. Sedan drog vi snabbt hem till våran klippa i den långa viken (som är Västerviken på Bockö).

De släta berghällarna i Västerviken erbjuder oss fina möjligheter till bad och vattentemperaturen är är ett par grader varmare än i övriga skärgården.

Så väl hemma började vi med att bada. Fredrik fortsatte sökandet efter sitt fiskedrag på botten, och vi andra plaskade vidare med var sin ”putt ifrån korv”. Tillslut kände vi oss alla så modiga att vi vågade simma tvärs över viken, nu är vi värda ”baddarmärket” 😉

Lite senare på kvällen njöt vi av ”topklass mat”, vi lagade till en härligt god och vacker paella och till det serverades det bubbel. (recept sök på mat i bloggen)

Vi satt där och myste till dess att regnet överraskade och drog snabbt in över oss. Det blev på ”bumsen” i säng, men först måste vi borsta tänderna och ”-f.n vad mygg det är”…… god natt!

Dag 6
30 juli, en skitsak, en kunglig båt brygga, en husvagn och en försvunnen postmotorcykel.
Vi sov gott trots allt kliande på myggbetten. Regnskyddet hade hjälpt så all vår packning var torr utanför tältet.

Magnus var redan i badet när Fredrik och Linda kom ner. Han hade hittat sitt försvunna drag i vassen, genom att det fastnade i fingret när han simmade ut. Sedan blev det mer morgonbad för oss alla och frukosten serverades i badkläder.

Sedan var det dags att packa ihop lägret och vi begav oss av. Som vanligt visste vi inte riktigt vart vi var skulle, men första stoppet blev på ”en liten skitsak” (en torr toa). Idag fanns det inga båtgäster här och vi kunde leta i lugn och ro efter loggremsan. Den var inte skitenkelt och inte heller skitsvårt men tillslut gick det skitbra! Ni får gissa vart den är! Vi vet!

Sedan åkte vi vidare och lade till på baksidan av Högböte. Det är en ö för alla, både för motor och segelbåtsägare, trots att klubb ön tillhör Kungliga Motorbåtsklubben. Vi kände dock att vi trivdes bättre på baksidan där vi badade och loggade öns cache.

Vi valde att åka vidare till Grissleholmen, där hade någon lyckats parkera en husvagn för ett antal år sedan. Vi promenerade upp på ön för att logga cachen och gick sedan tillbaka och svalkade oss igen i det 24˚ vattnet. Hungern började visa sig och vi satte oss i skuggan och stekte pannkakor.

Nu var det dags att börja leta inkvartering för natten, det är inte så lätt för i denna del av skärgården är det mycket tomter med bebyggelse.

Vi bestämde att vi skulle ta oss till den virtuella cachen ”Favoriter i Stockholms skärgård”. För att få logga den, skulle vi hitta det speciella trädet. Fota och ladda upp en bild på deras hemsida.

Vi tyckte det var extra roligt att få logga denna cache eftersom vi båda belönats med en virtuell cache. (och för oss var det viktigt att välja en speciell plats, där vi kan få dela med oss av en fin utsikt och en kärlek till geocaching)

Linda och Sarah gjorde ett försök att bedöma om det skulle gå att tälta här. Nja, Njo, kanske, om vi inte hittade nått bättre.

Sedan åkte vi vidare norrut för att loggade cachen ”Flata hällarna” och vi håller verkligen med om att dessa hällar är flata.

Varning för guppig väg är ett nytt sjömärke för oss, men vi fattar vinken och gick inte för nära….

Sedan släppte vi i land Magnus på en öde ö för att logga cachen ”En postmotorcykel”, motorcykeln hade rostat och plockats bort för många år sedan och får leva kvar i minnet.

Vi fortsätter att kolla tältplatser men ratar det ena stället efter det andra.

Nu börjar vi bli hungriga så stannade till för att ta lite fika. Det är viktigt att vi klara oss till kvällsmaten, ingen får ju bli grinig.

Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Stora Skatholmen platsen vid den virtuella cachen. Väl framme funderar vi på om det ändå inte är bättre på västra sidan av viken. Vi tar ett gemensamt beslut och bestämmer oss för att det är bättre där, det borde iallafall vara mindre med mygg där. Nackdelen är dock att vi kommer att få tidig morgonsol.

Efter en lång dag är vi alla trötta, för att snabbt få ordning reda delades arbetsuppgifterna upp. Magnus och Fredrik fick ansvaret för att sätta upp tälten. Sarah fixade maten och Linda fick exklusiva ”packåsna” jobbet, det var att bära alla sakerna från båten till lägerplatsen.

Humöret var på topp trots att vi gjort av med mycket energi denna dag, nu ser vi fram emot en härlig middag på klippan.

Ön Ören, man har inte roligare än man gör sig.

Ikväll serverades det köttfärssås på vilt med gemelli, en sorts skruvad pasta.

Linda stylade för att få vackra bilder på mat och på dukningen, så vi höll aldrig på att få någon mat 🤪. Sedan satt vi på klippan och njöt av att det var inte några myggor denna kväll, då vår plan att de blåste bort stämde nog.

Dag 7
31 juli en dag med överraskningar, hur gick det för Bosse, hur förtöjer man båten rätt.
Vi vaknade på ön Ören klockan 05:00 med solen rakt i ögonen. Det var det vi hade fruktat när vi placerade tälten på östra sidan. På kvällen när vi gick och lade oss stängde vi bara myggnätet eftersom det var 25˚, och det blev inte kallare på hela natten. Så vi fick kravla oss upp och försöka mörklägga med att dra för tältduken och försöka sova en stund till.

Efter frukosten bestämde vi oss för att åka på upptäcktsfärd och siktade på att ta oss till Grinda.

Första stoppet blev på Lådnaö, där låg en lyxig båt förtöjd vid en klippa. De hade fått närgånget besök av en flock kor.

Vi gick i land på ön hittade och loggade cachen.

Alla som ville fick möjlighet att besökte utedasset när vi ändå hittat ett.

Magnus klappade korna medan vi andra bara fotograferade dem på avstånd.

I år var broms och hästflugor tokiga och Linda var skeptisk till alla ”bit djur” och de håller gärna till i kohagar. Vi hade fått nog av dem och ville försvara våra kroppar från deras bett.

Eftersom det var så varmt var alla bara tvungen att bada, men folket på den lyxiga båten hade lite problem eftersom Bosse inte kunde hitta sina badbyxor… -Matilda, har du gömt farbror Bosses badbyxor? Vi fick dock aldrig veta hur det gick för Bosse om hans badbyxor någonsin kom fram igen.

Efter doppet åkte vi till Norrgårds ön och lade till vid klippan bredvid bryggan, eftersom bryggan var reserverad för båtklubbens gäster.

Vi tog en kort promenad till cachen och på vägen tillbaka fick vi se att vi hade samlade på oss 100-tals små fästing bebisar. Våran bästa idé var att dränka dem, så vi raskade på med att hoppa i det varma vattnet. Vi simmade sedan runt med varsin ”puttifrånkorv” och njöt av skadeglädje.

När vi låg där som bäst kom det in två båtar med ungdomar, de hade nog fått låna pappas STORA båt. Då ropade de -här kan vi stanna! -nej, här finns det gäddor, -gäddor?? å, så lade sig lugnet igen, när de lämnade viken.

Vi klättrade upp på klippan och fästingarna hade nu drunknat. Nu var vi hungriga och till lunch idag serverade vi makrillmacka och kaffe.

Mätta och glada åkte vi till nästa cache.

Vi såg ett berg framför oss, oj va högt det var och vi måste ändå upp dit för att kunna logga den. Killarna sa att det var omöjligt att klättra upp dit på den branta klippan. Då växte tjejernas horn ut, på med bästa klätterskorna och så tvingades killarna att sätta i land oss. Vi valde ut ett ställe där vi såg en hyllkant och en skreva som det eventuellt var möjligt att ta sig upp i. Väl uppe tog vi kompassriktning mot cachen. Efter att vi skrivit våra nick i loggen började vi planera en annan väg tillbaka för att ta oss ner på ett säkrare sett. Vi hittade en mindre brant klippa, men det var lite stenigare längs kanten istället, så planen var inte helt vatten tät. Den duktiga kaptenen missade alla stenar och vi åkte trygga vidare.

Sedan åkte vi vidare, tog en lätt cache i en stolpe på Gränö. Efter det blev det lite upprörda känslor och kapten och hans fru ville åt olika håll, men det blev cachen ”Kapten fulskägg” som vann. Det visade sig att bli en riktigt lyckoträff. Vi loggade burken och när ekolodet visade en vattentemperatur på 27˚så visste vi att vi bara måste bada mera, kaptenen körde in i viken mittemot. Där låg inga andra båtar, så vi fick en helt egen badplats.

Vi plumsade i på ”bumsen” från båten. Här gjorde vi en egen Keno film om hur besvärligt det kan vara när det är för varmt i vattnet 🤪 det blev så klart en massa skratt och bus från oss. ”Vårat motto är man har inte roligare än man gör sig”.

När alla kände sig nöjda och vi tänkte åkte vidare, såg vi på c:geo appen att det ligger en cache ca 400m här ifrån. Då blev vi lite nyfikna på cachen som heter ”Trollgrytan” och den ligger i naturreservatet på Gällnö. Vi tog då ett gemensamt beslut att besöka den också.

Det fanns en genväg dit genom att passera ett par smala sund. Magnus fick stå framme i fören som utkik, det var inga problem att komma igenom med våran ”lilla-lagom-stora” båt.

När vi kom fram till den lilla sandstranden på Gällnö var det många badande, en del väldigt lättklädda, andra försökte dumdristig simma ut framför båten.

Linda och Sarah hoppade i land själva eftersom det var lite trångt att lägga till med båten. Vi tog stigen upp i skogen som ledde oss till trollgrytan, här fick vi klättrade runt bland klippblocken och leta för att tillslut hitta gömman.

Sedan lämnade vi platsen med kurrande magar, då bestämde vi oss för att strunta i att hinna till Grinda. För att spara tid började vi leta efter en affär närmar håll, vi vill ju ta oss hemåt istället.

Vi genade även här i ett smalt passage. Det växte vassrugg på båda sidorna, härligt med kontraster, öppet hav, fina vikar, branta klippor och här kunde vi sakta och stilla glida och fram.

När vi närmade oss affären upptäckte vi att det inte är vår grej med att ha så mycket folk omkring oss. Över allt låg det båtar för ankare och vid handelsbodens brygga var det fullt med båtar och de sista platserna togs av två enorma storebrorsbåtar. Då smög vi oss in på insidan med våran båt och lade oss närmast sandstranden. Där är det meningen att man lätt ska kunna gå i land med sin gummibåt. På strandkanten stod två barn och matade ankor med bröd och när vi svängde runt ropade barnen, -båten tar allt bröd! Papporna såg förvånat upp från sitt samtal när vår propeller slukade brödet.

Vi hoppade i land och trängdes bland folket på br yggan.

Vi passerade uteserveringen där de hungriga hade samlats för att äta middag. Gick sedan vidare upp längs grusgången för att komma till den lilla fina skärgårdsaffären.

Som de flesta affärer var även denna så liten att de fick ha en del varor utanför, vi passade på att handla med oss massa gott till kvällen.

På väg hem, ett tillstånd som för oss kan vara under en ganska lång tid.

Stannade vi till vid Krokebos brygga för att hittade gömman. När vi kom tillbaka till båten undrade en man om vi fått någon fisk? Vi såg förvånade ut eftersom vi inte riktigt har uppfattat att det lyser fiskare om oss och våran båt. Vi fann oss bra och berättade historien om gäddan, vi fick några nya tips på platser, men han avslutade samtalet med att -de fiskarna är nog för små för er. Vi tackade och gasade hemåt.

Mitt i farten tyckte vi alla att båtens motor började låta oro veckande mycket, vi närmade ett grund enligt sjökortet och kaptenen drog av på gasen. Han tittade bakåt och neråt motorn men ljudet blev bara högre och starkare, -skit vad är det som händer? Över våra huvud kom en lågt flygande helikopter som skulle gå in för landning på sin lilla skärgårdstomt, oj vad vi blev rädda!

Äntligen hemma vid lägerplatsen kunde vi koppla av och börja laga mat. Denna kväll blev det lax och potatis och under tiden den tillagades fixa vi grönsaker i fina rader och passade på att pyntade med lite olika såser. Problemet med att vi serverar så god mat är att vi går upp i vikt, trots all motion och energi vi gör av med.

Vi avslutar kvällen med mys på klippan även i kväll utan myggor eftersom det är lite dragit här mitt i sundet.

Dag 8
1 augusti en dränkt sko och en final med ett lyckligt slut.
Denna morgon halkade vi som ”svettiga zombies” ut ur tältet. Den tropiska värmen hade dragit in över hela landet och Linda kunde tacksamt bara plumsa i sjön denna tidiga morgon, de andra börjat istället fixa med frukosten.

Vi rev lägret med fart, vi var taggade för ännu en ny härlig dag. Men när vi stuvade i båten så upptäckte Linda att hennes gympasko blivit dränkt eller fått ett ofrivilligt dopp i en av lådorna över natten, så lite surande blev det en stund.

Idag var det Magnus och Fredrik som skulle vara rutt ansvariga, så det var bara att hålla i sig. Nu gick det undan, öarna bara susade förbi och vattnet plaskade mot båtskrovet. Tillslut tröttnade Linda och bad om en timeout och konstigt nog låg också det en geocaching gömma där.

Sedan ville Fredrik visa vart han köpt båten, och det var någonstans på Djurö. Men vi letade förgäves för han kände inte riktigt igen sig, och när vi från havet blev det svårare att hitta.

Nu hade vi blivit badsugna och stannade innan Djuröbron, Sarah vann hoppa i på ”bumsen” tävlingen. Här var otroligt strömt i vattnet, så vi knöt ihop linor och fendrar med båten, så vi kunde hålla i oss och slapp kämpa emot, vi låg här med fötterna i vädret och slappade.

Sedan bestämde vi oss för att logga brofästet Vis Djuröbron och eftersom det var brant uppför så fick Linda ta på den våta gympaskon och så bar det i väg kändes riktigt läskigt det var sådan trafik på bron bilar och bussar bara susade förbi och gångbanan kändes väldigt smal, räknade bågar/pinnar till en myst också längs bron men vi fick nöja oss med att hitta brons norra och södra cache.

Tänk att på vägen hittade vi en en cache till och en liten mack där de vi köpte kanelbullar, Lindas våta sko hade nu skavt på tårna så det var dags att ta sig till båten där Magnus och Fredrik blivit rejält otåliga i värmen. Magnus hade tröttnat på att fiska och Fredrik hade tröttnat på att bada 😜. Vi åkte till sjömacken och köpte glass och tankade båten.

Sedan åkte vi till Korshamns Naturreservat där vi stannade för att äta lunch, såg en snok simma i vattnet tre gånger eller var det tre olika här blev det inget simmande av oss i alla fall. När abborrarna ändå inte vill nappar så matade vi dem med pastan som blev övre.

Nu var det dags att lätta ankar och Magnus började hal in linan, men nått var fel. Ankaret satt som berg, tillslut lossnade det lite men det var ändå nått som inte stämde. Så tungt har det aldrig varit förut, så spännande det blev, vad kan det var? Han drog och drog och upp kom vårat ankare intrasslat i en blyad lina och sen var det bara att hala in mer och mer lina och tillslut kom det också upp ett enormt stort plogankare på 20kg och om vi har 5kg till vår båt så kan vi ana att här har en stor lyxig båt legat undrar vem som lossade ankare? för det blev en dyr historia 😜.

Sedan drog vi vidare till Nämdöfjärden 3, Nämdöfjärden 2 och sedan till Nämdöfjärden final. När vi kom fram till Finalen satt ett par och njöt av lugnet men vi hade samlat ledtrådar i tre år och hade svårt att lämna den så vi närmade oss målet med försiktighet, men tillslut blev vi tvungna att förklara vårt skumma beteende och de visste lite om geocaching och lät oss leta efter gömman. Yes, så härligt det känns att vi nått ett av våra mål. Nu kan vi sätta upp ett nytt mål. Vi hade ju ännu bullarna kvar så vi drog mot kalvholmen och sedan vidare runt udden för kaffe, bulle och mera bad.

Här startar vi diskussionen om att vi vill stanna, vi har det ju så bra. Ok hur gör vi nu, Sarah kollar om det finns biljetter till Gotlandsbåten och sedan ringer vi hem till vår husvakter (mammorna) och tänka sig allt ordnar sig och vi kan stanna två dagar till. Vi tänker om i rutten och drar mot ett gammalt favoritställe syd ost om Nämdö ”kogömma”.

Väl där börjar vi bära alla våra saker till lägerplatsen på andra sidan ön, vi hjälps åt med att räfsa kottar och resa tälten sedan lagar vi kyckling, couscous och grönsaker. När vi sitter där och myser brakar det till i skogen, var det en älg? eller en torrgren? Vi försökte hitta något spår men vi gav upp och gick tillbaka till klippan och åt choklad och mera frukt, dock saknade vi grädden. Nästa år måste vi ha mera pulver grädde med oss….om vi får ett infall att stanna fler dagar.

Canadagässen gjorde oss sällskap i solnedgången och myggorna lika så vi började tappa tron på både termacellen och på myggspray så vi kröp in i tältet och hoppades få vara i fred från alla otäcka djur.

Dag 9
2 augusti en extra bonus dag ett studiebesök på Nämdö livs och shopping av färsk mat.
Vi vaknade av att lammen (får på svenska) bräkade högt utanför tältet, ett mer fräckt lamm klev nyfiket in i Magnus och Sarahs tält eftersom de lämnat ”dörren” öppen till förtältet. Vi somnade om men efter en stund började en korp skrika så högt och den gav sig inte, så det var bara att gå upp. När vi tittade ut från tältet såg vi hur lammen låg så fint i skuggan och hade koll på oss och när vi besökte dasset var vi även där övervakade av ett lamm som försökte gömt sig bakom ett bakom ett träd. Vi plockade ihop lägret och åt frukost på solsidan. Eftersom vi fått en extra dag så drog vi till Nämdö vi behövde bunkra både mat och bränsle och Sarah kände de som drev handeln där. Vi stannade först vid kyrkans brygga där lade vi till och tog en promenad upp till kyrkan vi räknade fönster och trappsteg för att få slutkoordinater sedan vandrade vi vidare till gömman. När vi kom fram till Nämdö hade frun och barnen lämnat Nämdö för en halv timme sedan, men vi blev bjudna på riktigt kaffe och en kall dricka i kaféet som stängt för säsongen vilken lyx vi som druckit näskaffe och vatten i varm plast dunk i åtta dagar sedan fick vi en rundvandring i de gamla lokalerna som nu var deras boende vi fick höra planer om hur man skulle kunna göra förbättringar i framtiden, vi handlade med oss massa god mat. Eftersom det var så varmt köpte vi filmjölk och skagenröra till lunch vi åkte ut till en ö för att äta bada och logga en cache så klart. Vi åt och väntade på att familjen som lagt sig precis på burken skulle flytta sig, men nej så blev det inte, så vi gjorde en kupp och gjorde en gir bakom ryggen på dem och loggade, barnen tyckte nog att vi betedde oss lite underligt, nu hade det blivit mulet och ingen ville bada så vi åkte och loggade tre burkar till på väg ner mot Fjärdlång där slog vi läger på vår gamla nödplats, det mullrade och åskade så vi var snabba med att sätta upp tälten och när vi var klara hade det slutat åska. Vi lagade pulled turkey, kycklingvingar och ris, vi hade lite gympa efter maten för att sträcka på ben och rygg. Linda var rädd för myggen och bestämde sig för att gå tidigt i säng men ville svalka kroppen och det blev det en kvällsdusch genom att tvåla in sig och sedan hälla ett spannvatten över sig. Magnus gjorde ett sista försök att få napp kl 22:00 kröp alla in i tälten nio dagar i skärgården började ta ut sin rätt, God natt!

Dag 10
3 augusti allt från behov av papper, plocka souvenir till att beställa kallt vatten.
Vi vaknade tidigt på Fjärdlång, solen sken på den udden och det var varmt i tältet. Vi rev lägret snabbt för alla var sugna på att komma iväg, vattnet var spegelblankt och vi styrde ut mot rökorna, där loggade vi burken, sedan åkte vi till Nedergårdsö. På öns östsida finns två skyddade vikar varav den norra är djup nog även för stora segelbåtar, idag var det många båtar i lagunen så vi smög in på baksidan för att loggade burken, Sarah satte sig på huk bakom stenen pappersremsan var trasig så hon ropade –”jag vill ha papper det finns i ytterfacket på den svarta ryggsäcken 😜 så sen kunde vi inte stanna längre så vi fortsatte letande efter en egen badvik, men först ett stopp på Vånkobb en fantastisk liten ö som ligger mellan Nedergårdsö och St. Notholmen med ett fältspat- och kvartsbrott en liten souvenir fick åkte med hem stenarna blänkte så vackert i solen.

Sedan åkte vi till Stora Notholmen där hittade vi en perfekt badvik, 4m djup varmt och kristallklart vatten.

Alla bara plumsade i på.

Sedan tog vi en fika på stranden och vi insåg att det roliga snart är slut, så då blundade vi för sanningen och hoppade i vattnet igen.

Magnus provade flytvästen funkade genom att trilla i med flit 😜.

Linda fortsatte jakten på lite udda foton, idag blev det på sjö & hav produkterna som fick vara i centrum.

Fredrik åjade sig över att det är jobbigt att hålla händerna över huvudet när han skulle tvätta håret, vi har i allafall fått motion med att trampa vatten av allt badande på djupt vatten.

Sedan samlade vi ihop oss och började åka mot Karlundsmarina, vi packade upp allt på bryggan och tog upp båten sedan stuvade vi in allt i bilen, men va sjutton en väska med regnkläder höll på att bli kvar på bryggan, sen njut vi av en glass i skuggan, men va sjutton nu höll en telefon på att bli kvar på bänken. Allt flöt på bra ner till Nynäshamn så vi hann stanna vid Alhagens våtmark för att äta lunch på en filt i skuggan (picknickbordet var i solen). Vi åt makrillmacka och drack kaffe. Vi körde till båten och stod tålmodigt i kön i dag var det fruktansvärt varmt husbilen bredvid gick på tomgång för att få AC, Magnus tog på sin bästa charm och bad snällt föraren att stänga av motorn, vi andra var för trötta och arga. Våran sista energin behövs för att orka med båtresan hem, vi slog till på Öburgare, Linda fick nästan panik när vattnet till maten var ljummet och gick tillbaka för att köpa nått annat när killen i baren var så förstående att han bjöd på kallt bubbel vatten.

Slutet gott allting gott!

I år hade vi ingen användning av raggsockor, långkalsonger, pyjamas, regnkläder, jacka, vantar, mössa, byxor, tjocktröja. Vi hamnade heller aldrig i sådan nöjd att vi behövde äta den medhavda militära maten.

Vi hann med att besöka många platser på 10 dagar och loggade 56 cacher.

Dag 1

😊 Hallskär GC5AG21 by Cancantra
😊 Trollgubben vid Hallskär GC4F8AN by Team Tellus
😊 Inre Vidskär GC5YZ3N by Trummelman
😊 Bullerö GC1RM6 by IT-gubben 8fp
😊 Bullerö Dromrevet GC5AF35 by Trummelman 2fp
😊 Nämdöfjärden #4 Stora Svinskär GC6MCJZ by m.g.l 1fp
😊 Grågubbeskytte GC58364 by Loranga

Dag 2

😊 KSSS Onion KSSS Löken GC144KY Hqreptil 2fp (Multi)
😊 Flyktingförläggningen GC5C3FF by ubix 8fp
😊 Sol&Bad GC4G2RC by Team Tellus 4fp

Dag 3

😊 Björkskär GCQFAQ by Eagleeyed 3fp (Mystery)
😊 Kapten Cronas väl bevarade hemlighet GC4H178 by Mr.Crona
😊 Utsikt mot Björkskär GC6NDBM by Team Tellus 1fp
😊 Havsutsikt GC58YFZ by Holmis
😊 Brunskär GC6NDBM by depsbergman {*FTF*}

Dag 4

😊 Stor-tistronskäret GC5Z4A6 by DirH
😊 Älgerören norr om Sandhamn GC6NC85 by Team Tellus

Dag 5

😊 Elefanten GC30HTM by yngvesprätt 2fp
😊 Play del Saltvik GC61QEF by Limfisk 1fp
😊 Möja Ström, Möja stup GC6N22X by thebiglost 1fp
😊 Kyrkviken, Möja GC2AVDN by Möjagumman 1fp
😊 Löka barn leka bäst GC2AV8H by Möjagumman
😊 Skattkistan GC2CWWF by Mathias & Ellit
😊 Långvik – jeppes båt GC533JT by Limpfisk 2fp
😊 Helikopterolykan på Möja GC589DW by Limpfisk 2fp

Dag 6

😊 En liten skitsak GC56BND by Putte 2fp
😊 Högböte GC2XDCB by PappaD 2fp
😊 Grisselholmen GC2E1YK by 1fp
😊 Favoriter i Stockholms Skärgård GC7B9WH by Qozze
😊 Flata Hällarna GC5JN5R by mats.j2 2fp
😊 Postmotorcykeln GC5AT5P by Hannajoan

Dag 7

😊 Lådanön GC3RX1Q by Rodbo
😊 Norrgårdens hemlighet GC4FMTW by tholle
😊 Lådnaön GC2C8RF by Team Mazetta 4fp
😊 Gränö GC597FD by Distriff
😊 Kapten Fulskäggs skatt GC5ACRE by Limpfisk 2fp
😊 Trollgrytan GC1R4AR by Ztingers 6 fp
😊 Krokebro GC2AWB5 by Mobeca 1fp

Dag 8

😊 Djuröbron – Norra GC4D45Y by hehrsson 1fp
😊 Djuröbron – Södra GC4D46K by hehrsson 1fp
😊 Petroleum Tango #138 GC3NAFE by hehrsson 2fp
😊 Nämdöfjärden #3 Sandskär GC6MCJE Softpocahontas
😊 Nämdöfjärden #2 Stora Åsmansskär GC6MCJB by Softpocahontas
😊 Nämdöfjärden final GC6MCKE by Softpocahontas 7fp (Mystery)
😊 Kalvholmarna GC2E1AM by Cancantra

Dag 9

😊 Kalvsviks brygga GC2V1H9 by AlvaMalva 1fp
😊 Sköna Nämdö #1 – Kyrkan GC7TET9 by sixtenosterlund (multi)
😊 Gömman på Lasse-Kobb GC7V4CW
😊 Hynnskär utsikt mot Långviksskär GC7V8MD by Team Tellus
😊 Byttan GC4F65B by Team Tellus 2fp
😊 Hättaskär GC58W2K by Team Tellus 2fp
😊 Huvudskär i fjärran GC58WKK by Team Tellus 1fp

Dag 10

😊 Rökorna GC31G05 by Cancantra 1fp
😊 Nedergårdsö GC31YA7 by Cancantra
😊 Vånkobb GC59QKZ by Fam. s 2fp
😊 Stora Notholmen sjömärket GC592EF by Team Tellus 1fp

Dagbok: Skärgården 2017

Dag1

29 juli, sol hela dagen… fem droppar regn på kvällen bara för att skrämmas lite.

Vårat äventyr startade långt innan den 29 juli med att planera mat och allt annat vi skulle tänkas behöva under en vecka i skärgården.

Klockan 4:00 ringde klockans alarm och det var dags att ta sig upp ur sängen. Vi var så förväntansfulla så det var inga problem att hoppa och byta ut det vanliga vardagslivet mot ett spännande äventyr. Dock måste vi starta semester med ett par timmar på Gotlandsbåten, det känns som ett nödvändigt ont, men vi passade på att äta frukost och sova förmiddag. Båten var fullsatt och vi fick ett bord med soffa nära sopsorteringen, den består av fyra metall tunnor med vipp lock. Ibland känns det som om gästerna går och kastar skräp i tid och otid, det gjorde att Magnus fick ett anfall när han vaknade för hundrade gången. Han tog upp tejpen ur geocaching väska och fixade en stötdämpare till locket och sen var allt är frid och fröjd igen 😉.

Sjösättning av båten och första loggning av cache blev vid Karlslunds Marina.

När båten låg fulllastad i vattnet hann vi med några bra tips från Gustav som jobbade på marinan, sedan gav vi oss förväntansfulla iväg. Nu startar det riktiga äventyret!

När vi kommit ut en bit på havet började vi bli hungriga, ni vet sjön suger. Första stoppet var vid en fin liten vik på Ornö. Där fanns en liten brygga vi kunde lägga till med båten och äta vår lunch. Maten packades upp och den medhavda pastasallad smakade underbart. Vi njöt av solen och känslan av att vår skärgårds resa äntligen startat.

Sedan drog vi vidare mot Kymendö för att tanka båten och bunkra vatten. Vi tyckte att färgen var en aningen brunt men så kan det ju vara ibland, men det visade senare sig att vattnet inte föll oss i smaken heller.

Vår första plan var att åka norr ut till Mörtö-Bunsö naturreservat. När vi kom fram till viken hade redan många segelbåtar lagt till för dagen.

Vi mottogs av en stor lång svart orm ☹ men trots det kände vi oss välkomna. Vi gick den markerade promenadvägen genom reservatet och loggade en cache vid skräpmannen.

Utsikten var underbar från öns högsta plats väl värd att betrakta. Vägvalet tillbaka visade sig senare vara ett mycket dåligt beslut, men vad gör väl det? Den ledde oss över berg och nerför raviner igenom blåbärsris och ljung och efter mycket kämpande varpå stigen uppenbarade sig igen, genväg hade blivit en senväg😉. Vi loggade två cacher till på denna ö innan det var dags att gå tillbaka till båten för att dricka eftermiddagskaffet för att klockan hade redan hunnit bli 17:00.

Nu var det dags att hitta vår första plats för att slå läger, vi öppnade då ”bibeln” som är Skärgårdsstiftelsens guidebok och c:geo i telefonen som är vår vägvisare, Fredrik navigerade såklart efter det riktiga sjökortet. Vi spanade in ön Grönskär som ligger sydost om Nämdö och satte sedan kurs dit.

På ön låg cachen ”Kogömman” som i textbeskrivningen förklarar att det går boskap på ön, men det stoppar inte oss. Vi slog läger på öns västra sida för att få njuta av solnedgången. Det visade sig senare på kvällen att det tyvärr kom det några moln i vägen så det blev lite disig solnedgång. Linda och Sarah loggade burken på ön, medan Fredrik och Magnus slog upp tälten. De tynade in, satte upp rep runt lägerplatsen. Vi måste försvara oss mot eventuella nattgäster, kor och lamm (lamm=får på gotlänska 😜) är ju rätt nyfikna av sig.

Linda, Fredrik, Magnus och Sarah på Grönskär.

På kvällen passade vi på att grilla kött och äta potatissallad de enda färskvaror vi hade med oss. Semesterns första skål pimpades med strandfynd och sedan satt vi lyckliga på den varma klippan njöt resten av kvällen.

Där efter var det dags att försöka sova gott, eller så gott det går att sova på ett ganska tunt liggunderlag. Nu hoppas bara att killarna har städat bort alla kottar under tältet. Fortsättning följer…

Dag 2

30 juli, sol växlande moln, inte mycket till vind idag.

Klockan 8:00 vaknade vi något sånär utvilade och väldigt lättade att inga kor besökt oss under natten. Däremot vågade några skärgårds lamm göra en promenad ner till vår lägerplats.

Några av oss vågade sig på att morgon bada redan första dagen. Vi packade snabbt ihop lägret och gick över på öns östra sida för att äta vår första frukost i skärgården och solen hade redan värmt upp klippan.

Planeringen för idag var att ta oss ännu mer norrut och besöka ett antal öar längre ut i havsbandet.

Vårat första problem var när vi skulle ta en genväg. Vi kom till ett sund där var det mycket trångt och grunt. Först fick vi hjälp av ett par som paddlade kanot, men eftersom det var mycket med sjögräs hade de svårt att bedöma djupet. När vi satt där i båten och tvekade ropade en man ifrån land.”-håll så långt åt styrbord så kommer ni att undvika grundstötning det ska gå att komma förbi”! Det kändes bra att han lotsade oss och båten kom tryggt igenom den trånga passagen. När vi ropade och tackade för hjälpen, svarade han att det gjorde ni bra, och att vi var de första som hade lyckats att ta sig förbi 😊.

Sedan tänkte vi göra ett snabbt stopp, Linda och Sarah hoppade i land på Spårkobben bara för att smyga upp och logga burken. Vi såg att det låg en motorbåt i viken men de såg inte ut att ha några problem så vi åkte vidare. När hela gänget stod längst uppe vid kumlet någon timme senare fick vi se att de fick hjälp av sjöräddningen det är tur att de finns och kan hjälpa till när det uppstår problem.

Promenaden på Söderö gav oss till att börja med en hel del blåbär och lite senare fick vi en av semesterns häftigaste utsikter. Burken loggades och kaffe intogs i blåsten, för här uppe tog det i ordentligt. Vi hoppade sedan glada nerför klipporna och igenom blåbärsriset tills vi upptäckte att vi fått med oss grymt många ”små äckliga djur”. Det blev att sitta i båten och plocka krypande fästingar från skor, kläder och från våra kroppar innnan de skulle hinna bita sig fast, blä för bit djur.

Sedan gick resan vidare mot cachen som hette ”Minigrytan Kobbarna”. Linda, Sarah och Magnus hoppade i land för att leta och vi fick söka en stund innan den kunde loggas, vi förstod nog inte riktigt vart minigrytan var? den var nog väldigt mini 😉. Sedan gjorde vi ett liknande snabbt stopp på ”Lilla Fällsingskobben” bara för att logga en cache, vi hade ju en annan ö i siktet där vi ville stanna längre.

Nu var det dags att hitta ett ställe som vi kunde lägga till och njuta ett par timmar. Vi hittade en fantastisk fin lagun på norra sidan av Långviksskär. På den här ön finns det tre cacher och det skulle bli en bit att gå eftersom de låg utspridda, så vi började med att äta lunch och idag serverades det pasta carbonara med ölkorv.

Mätta och glada startade vi vandringen. Vi var otroligt taggade den första delen var dock väldigt snårig, men vad gör väl det när vi fick se en älg på nära håll. Det fanns även tydliga tecken på att bävrar håller till här, men de syntes inte av idag.

När vi satt mål mot fågeltornet upptäckte vi att det var omöjligt att ta sig fram utan att passera eventuellt en privat tomt, på grund av att det var sankmark runt om och allt gräs stod under vatten.

Vi tog mod till oss, öppnade grinden och gick in. När vi kom fram till de boende bad vi så mycket om ursäkt, som togs emot på ett bra sätt. De var också turister och berättade att det finns en ”kummelstig” att följa, vi följde deras råd och tog den när vi gick tillbaka till båten.

Först måste vi bara kolla in fågeltornet och leta efter burken. Vi stannade en stund, tog en fika och fyllde på oss med engergi.

Vi passade även här på att plocka bort ett gäng fästingar som krupit upp på våra ben. Vi bestämde redan då att till nästa år måste vi vacciner oss mot TBE.

Denna promenad hade var ganska krävande trots att vi tog den fina kummelstigen tillbaka. Då kände vi att det var läge för ett svalkande dopp, så Sarah och Linda satte sig på varsin badbrygga på båten och gled sakta ner i vattnet. Där satt vi sedan och njöt av stunden och kände oss riktigt stolta över modet av att bada i det kalla men glittrande vattnet.

Vår mål för vår nästa lägerplats kände vi ju till sen innan, vi tyckte att det var ett säkert kort vi hade i rockärmen. klockan hade börjat bli mycket så vi åkte mot Långvik på Nämdö. Vi visste att där fanns det skärgårdsmaja, bastu och en mycket liten tältplats längst in i viken. Där viste vi också att båten kunde ligga tryggt på svaj. Det var ju den här platsen som gjorde att vi hittade tjusningen med camping förra året.

Här byggdes lägret upp på samma ställe som för ett år sedan. Till kvällsmat blev det till en god korvstroganoff på ”Bullens Pilsnerkorv” en konserv som inte gick åt i fjol, tur de håller sig länge. Vi åt, vi skrattade och blev myggbitna.

Sedan behövde också få röra på oss så hela gänget gick på dovhjortsafari, det har nu blivit våran tradition när vi besöker Nämdö.

Tänk att vi kan vara tysta så länge det var nog över en timme och som vi smög runt i buskarna 😉.

När vi väl kommit tillbaka hade klockan blivit 23:30 och alla somnade nog gott i tältet denna kväll.

Dag 3

31 juli, mestadels sol och varmt med en aning vind som ökade under eftermiddagen.

Morgonen var här och frukosten intogs med glädje. För idag kändes det extra lyxigt då frukosten bestod av färskplockade blåbär på frukostgröten. De som inte äter gröt fick extra topping på hallon soppan.

Magnus fixade så att termosarna var fyllda med varmt vatten till dagens kaffepauser och Fredrik gjorde eld i kaminen för att värma upp öns bastu. När den var lagom varm blev det ett härligt bastubad och efter det ett svalkande dopp i havet ca 18–19° (Lindas handduk blåste i vattnet av en liten vindpust, så det blev att luft torka 😉).

Sedan bar det av till Böteskobben där Sarah och Linda ”snabbloggade” en cache. Vi åkte runt ön och in i en fantastisk fin och djup lagun, här hade naturen skapat en perfekt hamn för stora båtar. Båten lades till och vi loggade även denna cache ”Skafferiet på Böteskobben” den gavs ett favorit poäng för sitt fina läge.

Nu sa klockan och magen att det var dags för att dricka kaffe, så vi njöt av stunden och värmen från klippan. Vi avslutade med ett besök på skärgårds Majan. När vi ändå träffade på en 🤪, vilken service med toa och soptunnor. Tack Skärgårdsstiftelsen vilken service att vara medlem.

Vi fortsatte dagens äventyr med att, besöka cachen ”Nämdöfjärden #5 Trätskär”. Det märks att att en del avlägsna cacher i skärgården inte får loggningar så ofta för denna burken hade legat orörd i över ett år. Vi var i allafall ”second to find” och det firades med ett Jippi!

Vårat nästa mål var ön Braka. Killarna bestämde sig för att fiska men tjejerna tyckte att de var läge att vispa pannkaksmet och att loggade öns enda cache.

Hur skulle vi gå för att ta oss dit? Denna ö var nog den snårigaste av dem alla, vi gick som i ett labyrintspel med återvändsgränder både här och där. Skam den som ger sig och tillslut var vi framme.

Vad förvånade vi blev när vi såg att det var ”first to find” på denna gömma. Loggade glatt, och som vanligt hittade vi en mycket bättre väg tillbaka.

Killarna hade ingen fiskelycka så det blev att steka pannkakor istället. Tänk att det på en skärgårdsklippa är mycket roligare att vända pannkakor och så smakar dom även lite bättre.

Sedan bar det av till en cache som låg i ett brofäste. Där var det grunt, stenigt och mycket strömt. Magnus fick hoppa i land med stor risk för att han skulle få bada eftersom han landade på våta hala stenarna. Han klarade det galant och loggade burken. Fredrik fick hålla tungan rätt i mun för att styra båten motströms så vi lyckas hämta upp Magnus och det var ju tur för oss att det gick bra😊.

Vi tog cacherna ”Bland grund och bränningar” och ”Nämdöfjärden #1 Kråklund”. Eftersom det blåste så mycket fick bara Sarah och Linda hoppa i land och leta och när kaptenen sa ifrån, ”- Här är det läskigt att vara när det blåser” så bestämde vi oss för att åka vidare till Ormskär-Brunskär.

Här hittade vi en perfekt liten klippa i lä och lätt att lägga till vid. I morse hade Sarah klagat på att det varit en hårt sovplats, så denna kväll var Magnus snäll och ställde tältet på ett tjockt täcke av blåbärsris för att få hon skulle få en mjukare bädd.

Till middag bjöds det på Sarahs egentorkade köttfärssås och pasta, den var riktigt smaskens. Detta recept får vi spara till nästa gång vi behöver packa lätt. Ja det pratas hela tiden om att det måste bli ett år till!

På kvällen tog vi på oss pannlamporna och loggade öns enda cache. Vi passade även på att plocka mer blåbär.

När vi kom tillbaka hade familjen Anderssons fått en ”gäst” i sitt förtält, men Linda hade ju redan hittat sin prins, så den feta paddan fick flytta ut. Godnatt!

Dag 4

1 augusti, idag växlande molnighet med ökande vind!

Vi startade även denna dag med att äta en stadig frukost på klippan.

Sedan var det dags för nerplockning av lägret.

Den stora paddan hade krafsat och bökat och stört Fredrik och Lindas nattsömn. Nu på morgonen fick vi förklaringen när vi förstod att den hade grävt sig in under golvet på tältet.

Men hur gick det för Sarahs rygg blev det en mjukare bädd…? Nja det var nog ingen bra idé ändå…!

Dagens mål var att åka till Furuskär. Den ön hade åtta cacher med lite olika svårighetsgrader, de låg utplacerade runt ön och det kändes som en lagom promenad med spännande utmaningar för oss.

I det disiga vädret startade vandringen runt ön och vi loggade de cacher som fanns på ön.

Några som vi trodde skulle vara klurigt svåra, visade sig aning tråkigt enkla.

Magnus var mest besviken och fick fler möjligheter till riktigt svåra utmaningar senare på resan.

Vi fikade och åt energibars innan vi drog vidare mot Kymendö för att tanka bensin och handla mera mat.

Sedan åkte vi in i Kyrkviken på Ornö och lade till vid en brygga. Där ville killarna pröva sina fiskespön, medan tjejerna gick den branta stigen till ett kalkbrott och ett stort vattenreservoar för att logga en cache. Till lunch blev det ”varmakoppen” och makrillsmörgås, här bytte vi ut vattnet i dunkarna för här visade sig att var kristallklart och gott vatten.

Natten hade vi planerat vid Fjärdlångs norra vik, men när vi kom dit så insåg vi att det var många som tänkt likadant. Eftersom det är en populär vik och många båtar redan låg förtöjda så bestämde vi oss för att letade efter en annan plats. Vi hittade en liten udde på Fjärdlångs östra sida istället. Här fixade vi till ett mysigt läger trots att udden var liten och terrängen var kuperad, de enda som konkurrerade om platsen de otaliga myrorna.

Till kvällen fixade vi till ”fina fisken” som vi inhandlat på Kymendö. Till det serverade vi grillade potatispaket, oj va gott det var. Vi åt med god aptit och skålade i ”Aperol spritz” som utsett till årets drink 😉😊.

Efterrätt lyckades vi också få ihop av lite smått och gott som vi trollat fram ur vårt ”skafferi”. Grillen var ännu varm så där tillagades blåbär, persikor med müsli i foliepaket som serverade med yoghurtsås.

Medan Sarah, Linda och Fredrik satt och småpratade på klippan smög sig ett rådjur fram i skogskanten. Den var bara 20 meter från oss. Magnus som provade fiskelyckan lite längre bort missade alltihop, han hade lite svårt att tro på att vi hade varit tysta så länge att den vågat sig ända fram. Tur var att vi fick den på kort, om än suddigt så är det i allafall ett bevis 😊.

Det stillnade ut och det blev en fin kväll, tyst, stilla och ljummen. Efter en sådan fin kväll kan man bara sova gott!

Dag 5

2 augusti, idag regn/uppehåll, sol/molnigt, vindstilla/hård vind med en magisk solnedgång.

Vi vaknade på Fjärdlång av regnet som droppade på tältduken och då drog vi täcket i detta fall sovsäcken över huvudet och sov ett tag till.

När det var dags för frukost sken solen igen, men innan frukost startade några dagen med morgon ”tvätt”, Linda provade på att duscha genom att tvåla in sig och hälla ett spann vatten över sig och hon överlevde 😉. Fredrik tog även denna morgon sin vanligt simtur från båten.

Idag hade SMHI gissat på mindre blåst, så vi gissade på att de hade gissat rätt och gav oss ut till Huvudskär, en ögrupp långt ut i skärgården.

Vi började med att lägga till vid ön Lökskär där vi spanat in en 5/5, det är en multicache med högsta svårighetsgrad och den blev vi såklart sugna på att klara av. För att hitta cachen var man tvungen att ha sjömanskunskap och Muminkunskap enligt cache beskrivningen, men det var inga problem för oss.

Vi förstod vad vi skulle göra och följde enslingen. Strax senare var vi framme vid kumlet som heter Mårran, ett namn vi kände igen från Muminböckerna.

Nu när vi tagit oss upp hit och loggat cachen blev vi känslosamma. Hur lyckligt lottade vi är, som får uppleva allt det som livet ger, vilken härlig semester och vilken härlig dag….

Vi fortsatt äventyret med att vi besökte de andra öarna, Manskär och Saltkobben. Vi hoppade som bergsgetter fram på de varma klipporna i det fina vädret, för att även logga burkarna på dessa öar.

Till sist åkte vi till huvudön Ålandskär, där gick vi upp till fyren. Här togs det en hel del foton med både fyr och med utsikten i bakgrunden. Medan vi satt och skrev i fyrens loggbok kom några personer med mobiler i handerna och de såg ut att leta efter något, men det visade sig att de var mer intresserade av Pokemon. Vi som tror att alla skumma personer är geocachare.

Huvudskär är sedan 1972 ett naturreservat som förutom Ålandsskär ägs och förvaltas av Skärgårdsstiftelsen.

Fyren byggdes 1931. Tornets höjd är 15,7 meter, har en lyshöjd på 26,3 meter över havet och har en lysvidd på 12 nautiska mil.

Den enda brunnen för färskvatten har torkat ut, så därför måste allt dricksvatten numera fraktas hit eller hämtas från brunnen på Lökskär. Elnät saknas också och den vanligaste kraftkällan är gasoldrivna gasaggregat för hushållen och för vandrarhemmet.

På väg till båten tog vi stigen förbi vandrarhemmet, Fredrik och Magnus tittade nyfikna in raststugan. Vi åt lunch på klippan nere vid båten, idag serverades pasta carbonara även denna måltid kompletterades med ölkorvsslantar.

Vår dag på Huvudskär hade varit helt underbar, vi hade lyckats logga en 5/5 och det blev Linda och Sarah glada för, Magnus hade äntligen fått napp och det blev han glad för, Fredrik fick köra båt och det blev han glad för, men när vi såg en ”sicksack snok” i vattnet var det ingen som blev glad så vi åkte där ifrån….

Nu var SMHI inte längre på vår sida för nu hade det blåste upp rejält och vågorna gick höga men vi tog oss in till en häftigt ö och det var ön Borgen, som delvis används av militären det var dock ingen aktivitet där denna dag. Istället var det många solbadare som hittat hit, men med vår lilla båt gick det lätt att hitta en avsides plats.

Det var ett riktigt häftigt ställe med stora fina laguner att simma och bada i. Vi gick tvärs över ön för att logga burken ”Sommaren med Monika”, här var klipporna höga och det blåste rejält, det var lite läskigt att ta sig dit för burken låg högt upp och på utsidan. Fredrik och Magnus syntes bara som små prickar ute på klippan.

Vad är en ö med namnet Borgen, utan en riktigt stor och fin trojaborg? Vi var för trötta i benen så vi orkade inte att springa i den😉.

Sedan tog vi ett beslut som visade sig bli helt perfekt, och det var att vi skulle ta oss till Nåttarös norra vik innan kvällen.

Vi drog iväg med båten söderut, Fredrik försökte hitta lä bakom öarna för att underlätta vår färd på det vågiga havet.

Vi gjorde ett stopp på Ålö för att logga en burk och vila oss lite.

Vi blev inte så förvånade när den låg en cache längst upp på berget, så Sarah och Linda fick klättra upp och som vanligt tog vi en lite klurig väg dit, men tillbaka tog vi och firade oss ner med repet som hängde på klippan.

När vi kom ner satt Fredrik och Magnus och väntade med fikat klart, så lägligt för oss.

Nu var det bara en liten bit kvar till Nåttarö och vi kom fram lagom för att hinna slå upp lägret innan kvällen tog vid.

I kväll blev vår lägerplats på en egen liten sandstrand och vi tog beslutet att ta med maten och laga till den vid stranden. Denna kväll serverade vi kyckling och couscous, till det drack vi vårat goda ”båtvin” köptes pga motivet tur det var gott också.

Här fick vi en kväll utöver det vanliga den var helt magisk. Klockan 21:00 satt vi tysta och saliga för att begrunda solnedgång. När ljudet av trumpet hördes och någon spelade tapto ut över viken, tapto är ett militärt budskap så att manskapet vet att det är dags för aftonvila.

Innan sänggåendet smög Linda och Sarah iväg med pannlampan och loggade dagens sista cache, så vid midnatt kröp vi lycksaliga in i våra tält och sov gott hela natten.

Dag 6

3 augusti, idag, sol och varmt, eftermiddagen mulet, kvällen/natten regn.

Vaknade i ottan på Nåttarö och efter frukosten tog vi en promenad runt en liten del av ön.

Vi började gå längs Nåttarös nordöstra sida. Där var det så häftiga klippor, härligt ”släta” fast ändå ojämna.

Det kändes lite som ett månlandskap. Klipporna hade formats till gropar, så vi kände ett begär av att prova om de fungerade som ”solstolar”.

Stenarna glittrade som guld och Linda ville ha en liten sten som minne med sig hem, hittade en lämplig liten sten men den var svårt att hålla reda på, så det blev att leta både en och två gånger efter samma sten😉.

Cachen var en kul utmaning den med, hoppas kaptenen hade koll på skylten. Denna ö kommer vi att minnas länge eftersom den utmanade oss alla på lite olika sett.

Sedan gick vi vidare och förbi den lilla sandstranden, vi vek av in mot mitten av ön och var på väg tillbaka till båten, men på vägen dit gick vi förbi ännu en svår utmaning. Det innebar att någon i gänget blev tvungen att apa sig lite, för längst upp i björken satt geocaching gömman. Magnus blev utvald och när han ”apade” sig som bäst, passade vi andra på att palla lite bigarråer. Det enda vi hade att plocka i var en plasthandske, från första förbandsväskan 😉 men alla sätt är bra utom de dåliga har vi hört. När vi kom fram till den ”lutande tallen” fick Magnus en idé att springa upp till burken och det fungerade ju bra, trots att vi andra sa att han inte fick göra det. När han var väl var nere så var vi lugna igen.

Vi pustade ut efter detta äventyr med en välförtjänt glass i den lilla strandkiosken. På vår promenad konstaterade vi att, toapapper och Zippåsar står högt i kurs och att pengar är svårare att göra av med (då räknas inte bensin pengar) för det här var de första glassarna vi köpte på denna semester.

Sedan gick vi tillbaka till båten, och nu när vi hade lyckats lägga till vid en sandstrand så passade vi ALLA på att bada, även den kräsnaste gotlänningen.

En del var lite mer motvilligt än andra, men med schampo i håret och tvål på kroppen var det bara att ta mod till sig och ta sig vatten över huvudet och göra ett dopp.

Linda trampade en spigg i foten, djupt vatten är nog bättre ändå

Nu när alla var rena, fina och luktade gott, serverade vi lunch. Idag fick det bli den efterlängtade gulaschsoppan på restaurang ”klippan”. För att spara tid så drack vi eftermiddagskaffet direkt på maten, om man nu måste spara tid när man är på semester.

Sedan lämnade vi denna ö och denna mycket speciell vik. För att åka och handla i den lilla affären på Nåttarös västra sida. När vi väl bunkrat mera mat gav vi oss av mot Muskö, men innan dess var vi bara tvungna att stannade och tanka båten på Utö. Här kostade det 100kr att tanka vatten, men Magnus lyckades förhandla, så vi fick gratis vatten i våran lilla 15l dunk.

Vi har svårt att åka rakt mot våra mål så vi gjorde ett stopp till på vägen, här för att besöka ett militärt monument, Älvsnabben.

Monumentet stod längst uppe på ”kobben” och efter en vecka i skärgården var benen möra. Att gå trappan upp kändes väldigt segt (för vissa av oss i alla fall), men utför gick bättre.

Nu var det dags att försöka hitta kvällens lägerplats. Ibland är vi lite veliga vi såg gräs ytor med det var mest hagar och sankt, så tillslut frågade vi om råd. Vi fick ett tips av ett par män som stod och fiskade, de sa att det finns en udde med en brygga och eventuellt en liten gräsplätt en bit bort. Så vi for dit och hoppades på det bästa.

Det hade börjat mulnat på under eftermiddagen och vi hann precis lägga till, resa tälten och börjat fixa med maten innan regnet kom in över oss. Som tur var hade vi lagt till vid bryggan på Grytholmen, där de brukade ha lokala fester. Här fanns det nämligen en ”regnplan”det låg en presenning snyggt vikt under ett avlastningsbord, så det var bara för oss att plocka fram och sätta upp regnskyddet och fortsätta matlagningen. Å,vad vi är tacksamma för att vi tog detta beslut.

I dag serverade vi korvbuffé med potatisknytte.

Trots ovädret var det ingen som hängde läpp utan vi pratade minnen, skojade och skrattade så tårarna rann, tills någon nästan kräktes…. Oj oj oj vilka roliga dagar vi haft, ”det ska va gott att leva, annars kan det kvitta”…

Det kändes som att mer tur kan man inte ha, tänk att vi hittade en sådan plats perfekt när vi behövde den som bäst. Vi kröp mycket nöjda och trötta ner i sovsäckarna och och våra tankar snurrade på hur mycket regn tälten tål, skulle vi klara hela natten?

Dag 7

4 augusti, sol regnskur sol regnskur vind vindstilla alltså i dag ombytligt väder.

Regnet höll i sig hela natten och tälten höll tätt så inga sura miner. Frukosten åt vi i solen som vanligt, men först rev vi ”partytältet” och lade tillbaka det snyggt och prydligt på sin plats. ”Vi får tacka för lånet av regnskyddet”

Nu skulle allt torka, vi bar ut våra tält i solen på bryggan. Medan killarna packade ihop lägret så loggade vi Grytholmens cache, det var halt av regnet och vi fick vara försiktiga när vi klättrade runt bland de mossiga klippblocken.

Våra våta kläder hängde vi på tork, dock ville ett par röda kalsonger bada, så det blev att prova fiskelyckan, Fredrik lyckades få upp en ”röding från Lårviken”😉.

Vi hade spanat in ett par multi cacher på Muskö som vi tänkte besöka, så vi åkte dit och lade till vid gästbryggan. Sedan tog vi en kort promenad till starten. Här skulle man räkna bokstäver på en skylt och det gick bra, men sen till nästa steg med nya uträkningar och det gick det inte så bra. Vi hamnade mitt ute i vassen, men med hjälp av en spoilerbild och cachenamnet ”Utsikten” kunde vi ganska snabbt tänka om. Och hitta en mer lämplig plats, och i dess närhet fanns också burken som kunde loggas. På väg tillbaka till båten plockade vi lite vildhallon och åt med god aptit.

Sedan åkte vi vidare och in i Muskö kanalen, en kanal som var tre meter bred eller smal vilket man tycker passar. Tur att vår båt bara är två och en halv meter bred så vi kom igenom utan problem.

Sedan lade vi till vid Muskökrog och där var det dags för nästa multi, den gick ut på att räkna antalet stora och små förtöjnings ringar och bryggans pållare. Men även här räknade vi lite fel och hamnade mitt uppe på ett berg, men det blev ju bra ändå, för vi fick se och blev nästan över sprungna av en rådjursbock. Han blev nog lika rädd och överraskad som vi.

Vi tog ett så här i efterhand ett mycket bra beslut, och det var att äta mat på Muskö krog för att göra nya beräkningar. Vi beställde in fisksoppa och tonfisk med potatissallad. Medan vi satt och åt kom det in stora svarta moln och ganska snart hade det dragit in ett nytt ruskigt regnoväder, och när det var rakt över oss höll vi oss torra under restaurangens markis, som tur var.

snart sken solen igen och vi blev nyfikna om våra nya beräkningar stämde. Så vi vandrade iväg till ett troligt mål, ett räcke och det stämde ju bra. Väl tillbaka vid båten kollade vi SMHI som sa mera regn. Vi riggade presenningen över stolarna och bakåt i båten så vi kunde stå i skydd av regnet så bra som möjligt. Men snart sken solen igen och regnet var ett minne blott. Här stötte vi på en liten segeltävling så det var bäst att hålla sig på avstånd, men det ser ut att ha kul.

Sen åkte vi mot Horsfjärdskatastrofen men idag gick det tyvärr inte att gå i land där, på grund av det blåsiga vädret, så vi får åter komma hit en annan gång.

Vi satte istället kurs mot Långarnsholmen, den här ön hade Linda och Sarah sparat i minnet från förra året när de loggade cachen. Då fick de syn på den lilla bryggan på baksidan. Här fanns bekvämligheter som toa, soptunnor och lite bänkar.

Denna kväll kändes det lite konstigt att bygga upp lägret, för det var vår sista natt i skärgården.

Till kvällsmat blev buffé där vi provsmakade lite olika sorter av försvarets torkade maträtter, alla var helt ok men vi tror att vi kan göra det bättre själva och nästa år ska vi bevisa det 😊.

På kvällen satt Linda och Sarah i solnedgång på klippan drack vin och pratade om livet, medan Fredrik och Magnus stod tysta och fiskade.

Efter nån timme så fick de sin efterlängtade fisk, så kvällen avslutades med en egenfångad, nystekt abborre med salt och lime….

Vilken lycka!

Dag 8

5 augusti, sol, regnskur, sol.

Vi vaknad klockan 8.30 och gjorde våra morgonrutinerna som vanligt, trots att det var vår sista dag. Vi rullade ihop sovsäckarna packade tälten osv. Magnus fixade med kaffevattnet och utmanade oss att smaka på gröt/yoghurt från hemvärnet, det smakade lite si och så. Man ska nog vara väldigt hungrig för att tycka att det smakar ok 😉. När vi alla ätit färdigt kände vi lite sorg av att resan snart skulle vara slut.

Då sa Fredrik – Va tror ni? -ska vi ta och åka till Tyresö? Han visste att vi gärna ville hitta och logga cachen vid slottet som var mugglad förra året. Vi jobbade också på statistiken och att få en ny kommun loggad var ju också ett målen vi ville uppfylla.

Vi räknade på tiden och vi skulle nog hinna, men då var det bråttom. Sagt och gjort så började vi stuvade i alla våra saker i båten, på några minuter var vi klara för att åka iväg.

Solen sken och vi var på glatt humör, men vädret växlade snabbt och snart var det ett stort svart regnmoln över oss. Ovädret var ett faktum nu var vi mitt i det och regnet öste fullkomligt ner. Fredrik och Magnus satt under kapellet medan Sarah och Linda skattade hejdlöst bakom presenningen som de tagit skydd under. Regndropparna var så hårda och vassa när de träffade ansiktet, så tillslut blev vi tvungna att ta en timeout för att söka skydd i en vik. Där väntade vi i 5 minuter tills ovädret dragit vidare! Ja nu var vi lite eller ganska mycket våta men vad gör väl det? när solen skiner!

Vi hängde upp dynorna på tork och nu var vi framme i Tyresökommun. Vi gjorde ett snabbt stopp för att logga en cache vid strandkanten, vi vågade inte chansa ifall vi inte skulle hitta den vid slottet.

När vi kom fram lade vi till vid gästbryggan och gick den korta promenaden upp till slottet. Vi visste ju vart vi skulle leta eftersom vi räknat ut och sparat koordinaterna från förra året. Ganska snabbt kunde vi signera loggen och gick tillbaka mot bryggan. Magnus köpte stora fina bullar som vi dock inte hann njuta av just då, för klockan hade sprungit ifrån oss. När vi började fundera på tiden så insåg vi att vi borde ha lämnat Tyresö för 20min sen om vår plan skulle hålla, vi ville ju inte missa Gotlandsbåten. Vi kastade loss och så bar det iväg med en himla fart, Sarah kollade försäkerhetskull turlistan. Fredrik koncentrerade sig på båtkörningen spanade in snabbaste vägen. Vart kan man töja på gränserna? Och det blev nog lite si och så med fartbegränsningarna på sina håll. Magnus fick äta sin bulle i farten.

Linda och Sarah fick äta sina på bryggan medan båten surrades. Fredrik fick äta sin bulle på terminalparkeringen medan vi väntade på Gotlandsbåten. Phu vi hann!!!

När vi väl landat ombord på Gotlandsbåten blev det en sen lunch och på det en behövlig sovstund, en vecka i skärgården börjar ta ut sin rätt.

Hela semestern var så fantastisk på alla sätt och vis, men inget kalas utan kras och ingen semester utan missöde. Linda glömde sin sten på Nåttarö, Sarah samlade ofrivilligt på fästingar, Fredrik fick ett rådjur på kroken och stackars Magnus glömde sina ”sjöben” byxben på badbryggan 😉 och frågan är -kommer de någonsin att hittar hem igen?!!!!

Dagbok: Skärgården 2016

Dag 1

7 augusti, vår första dag på det stora äventyret!

Kl 4:00 vaknade vi av att väckarklockan ringde, vi var spända och förväntansfulla. Alla var snabbt uppe på fötterna och redo för att ge sig i väg. Vi körde iväg och hade båten bak på trailern det blev ett långt och tungt ekipage. Det gick sakta men säkert till Gotlandsbåten. Vi gjorde ett försök med att förklara för tjejen i incheckningsluckan, att vi gärna ville stå längst bak i kön för att vi ville köra av sist i Nynäshamn. Så att vi inte skulle hindra trafiken, och vad tror ni hände då? Ja vi fick stå längst fram så klart! Båtresan över Östersjön gick som vanligt sakta, vid 10:00 tiden kunde vi rulla av. Vi var först av båten och fick ligga som en bromskloss, tills vi kunde hittade en bra plats att stanna och släppa förbi hela bilkön som bildats bakom oss.

Det här var vår första gemensamma skärgårdstripp, vi skulle bo i en gäststuga vid bekanta på en skärgårdsö. För att få hjälp med att hitta vart vi skulle lägga i båten och få veta vart bil och släp skulle parkeras, bestämde vi träff med dem i småbåtshamnen på Dalarö. Magnus och Kalle fick uppdraget att parkera. Släpet parkerades vid en bekant till en bekant och till bilen fick vi låna en p-plats av en bekants bekant. Det löste sig men vi gotlänningar är ju inte vana med denna brist på p-platser så det är tur att vi fick hjälp.

När man inte vet vad som behövs är det bäst att ta med allt

Fredrik, Linda och Sara hade nöjet av att tuffa runt båten i det fina vädret. Vi tuffade sakta fram i kanalen och tittade på båtar. Vi rundade sedan Dalarös södra udde för att sedan åka norrut igen. Vi försökte hitta Skärkarsedet där vi skulle möta upp de andra för gemensam färd ut till ön.

Lena satt i solen på bryggan och vikande glatt men ingen av oss såg henne. Tillslut fick det bli att ringa till Magnus och fråga vart de tagit vägen, för vi började bli otåliga. När alla var på plats i båten åkte vi ut till deras ö, väl framme packades alla saker ur båten och lades upp på cykelkärrorna som vi drog upp till den lilla röda stugan. Klockan var mycket och nu började vi bli hungriga på lunch, så vi åt den medhavda pastasalladen och till efterrätt bjöd Kalle och Lena på gofika på uppe på deras terass.

Det kliade i fingrarna på Fredrik som ville köra båt och vi andra var nog också spända på att få komma ut på havet. Vi var ju tre utan någon större båtvana. Sarah och Linda hade pluggat hårt på styrbord, babord och prickars betydelse, vi hade även tränat en hel del på knopar.

Våran teori är om en ”toast” är är ostprick och ”Vilda Västern burgaren” är en västprick, lyser solen i söder är det mörkt i norr. Vi är nog inte riktigt tillförlitliga så Magnus fick läsa sjökort, Linda och Sara håll utkik och fick Fredrik köra båten.

Det blev en kortare sväng runt Dalarö där vi mötte polisbåten som hade bråttom åt andra hållet och tur var ju det. Nu har vi satt ribban för denna semester 😜.

Vi lade sedan till vid den nordöstra bryggan, där hade vi en namn ceremoni och båten döptes till Blue Marlin. Vi skålade för båten, semestern och för att det var en helt underbart kväll, stämningen var på topp.

När vi kom tillbaka till stugan blev vi bjudna på en fantastisk tacobuffé vi satt tillsammans ute på terassen och pratade, skrattade så länge vi orkade.

Sedan somnade vi gott i lillstugan trots att Magnus snarkade lite precis när vi skulle somna in. Linda hade med sig öronproppar men de behövdes aldrig.

Dag 2

8 augusti, andra dagen SÅ förväntansfulla!

Fredrik kunde inte sova så han gick upp tidigt, han samlade tankarna med att vandra runt på ön. Han såg på utsikten från öns högsta punkt. En snok låg och solade sig på stigen, det var en fantastisk morgon för alla. Väl tillbaka i stugan hade vi andra börjat morna oss, klockan var nu 8:00 och det var dags för oss att äta frukost på verandan.

Fredrik hade ett båtuppdrag och det var att hämta Kalle vid Skärkarsedet som vi redan från första dagen döpte om till ”badkarsedet” för det var mycket lättare att komma ihåg 😛.

Sedan tog vi Båten till Dalarö skans som är en före detta militär fästning och som nu är ombyggd till restaurang, vi fick höra att E-type just börjat driva den.

Efter att vi lagt till vid bryggan gick vi upp till den gamla fina byggnaden. Mot husväggen var det lä och där satt vi och drack vårat medhavda kaffe, eftersom restaurangen var stängt för säsongen.

Då kom ett gäng yngre barn susande i en gummibåt trots att det blåste rejält så hade de inga problem med att ta sig fram och det syntes att de hade stor sjövana. Den lilla gummibåten lade till och gänget sprang i land och letade Pokémon sedan for de iväg igen.

Efter kaffet letade Linda och Sarah efter geocaching gömman och den hittades utan några problem.

Killarna gick upp i fyren och kollade läget där ifrån.

Idag såg de många master från segelbåtarna som passade, för det blåste rejält.

När skarv och andra fåglar trivs på en ö blir ofta synliga spår med döda träd efter som spillningen blir så koncentrerad på en liten plats. Vi såg bara denna ön som drabbats så hårt.

Sedan tuffade vi söderut till Gålö där gjordes ett snabbt stopp på udden för att Linda och Sarah skulle kunna logga den gömman också.

Nästa mål var att gå längre in i viken och där hittade vi en bra plats att lägga till med båten. Vi bestämde att ta fram bordet som var en av de saker som diskuterat om det var nödvändigt att ta med eller inte. Vi hittade lite stockar att sitta på och sedan dukade vi upp lunchen. Det var även idag pastasallad till lunch eftersom vi inte åt upp allt ifrån igår. Stugans lilla kylskåp var visst lite av ett frysskåp så gurkan hade blivit isig men vad gör väl det när allt annat är på topp.

Vi gick tvärs över ön för så gör man om man geocachare och går efter kompass, kanske inte det smartaste men tillslut kom vi över på andra sidan. Fredrik hittade en piassavakvast på toppen och började sopa klippan medan vi andra letade efter burken och det var Sarah som hittade den. Tillbaka till båten tog vi den röd/blåa leden som nu var lätt att hitta.

Nästa stopp blev Bergholmen det var en liten ö med två burkar på, medan killarna fiskade skulle tösarna ta burken i söder. Den var svår att hitta eftersom den låg farligt långt ut på en klippa och ingen av oss ville riskera att trilla i vattnet. En ny plan gjordes och vi hämtade ett långt rep. Men när vi läst lite loggar hittade vi en spoiler bild på en buske som vi besökt flera gånger och mycket riktigt där var den lilla rackarn. Så det var bara att traska tillbaka med repet i värmen och så passade vi på att plocka med oss lite blåbär.

Nu hade Linda fått värmeslag och bestämde sig för att prova badstegen för första gången, det var 16˚ kallt 😜 men med lite jäklar anamma så blev den invigd.

Nästa stopp var vid en plats där scouterna hade lägerverksamhet. Linda och Sarah smög upp och skulle precis logga burken när scouternas gång-gång gick, nu var det dags för dem att äta kvällsmat. Även vi började bli sugna på kvällsmat men vi stannade även på Långgarnsholmen för att logga burken lite snabbt. Linda och Sarah hann dock med att se att det fanns en brygga, ett dass och några bänkar på baksidan. Det sparar vi i minnet ifall vi kommer hit igen 😍. Sedan åkte vi förbi Dalarömacken för att tanka båten, vi skyndade oss tillbaka till ön där vi lagade korvstroganoff och ris. Vi satt på lillstugans veranda och drack rosé och Fredrik och Magnus tog nog en och annan Minto. Mycket glada men otroligt trötta lade vi oss fnittrande i sängen men somnade sedan på ”bumsen”.

Dag 3

9 augusti, idag kuling varning och Gotlandsbåten är inställd, sol fyra sekunder, annars mulet!

Klockan 8:00 gick vi upp och under frukosten planerade vi att vi skulle ta en tur till Stockholm. Klockan 11:00 kände vi oss redo för vår avfärd och vi hoppades på att Fredrik skulle ta oss fram säkert trots blåst.

Väl framme vid Baggensstäket som är ett sund mellan Värmdö och fastlandet, sundet är både grunt och smalt och där fick vi möte av stor båt som signalerade i tutan för att varna oss och andra båtar. När vi möttes kände vi oss ganska små i våran lilla båt.

Första stoppet blev på Fjäderholmarna, vi promenerade runt och tittade på alla små museum och hantverksgårdar. Vi läste även menyer, den ena restaurangen dyrare än den andra och rätterna var så tillkrånglade så de föll oss inte i smaken. Tillslut bestämde vi oss för att äta hamburgare med en sås som hade karaktär av rökta flundror och till det serverades det smarriga små friterade potatisar.

Efter att vi lämnat ön stannade vi vid en fyr för att leta efter en cache, men i blåsten blev det ett farligt uppdrag så vi lämnade platsen innan någon skulle komma i kläm. Vi hittat inte gömman, men geocaching är ju inte på liv och död.
Sedan gick turen vidare in i Djurgårdskanalen, på ett ställe hoppade Linda i land för att leta efter en cache. Den satt fast med en magnet under en parkbänken och att sitta med flytväst på en bänken och låssas vara normal är lite svårt, tror nog att många tvivel fanns i omgivningen på om vi var normala 😜.

Strax senare gjordes också ett snabbt stopp vid ett brofäste för att även logga den cachen.
Sedan gled vi sakta förbi och såg delar av Kinesiska ambassaden, Tekniska museet, Kaknästornet, Skeppsbron, Slottet, Slussen, Grönalund, Vasamuseet, Sprit museet och mycket mer.

Vi hade stannat längre om det inte hade varit så blåsigt och kallt, nu blev det bara en glimt av allt från båten. Stockholm kan vi besöka med bil en annan gång så ingen hängde läpp för det.

På väg tillbaka fick Magnus köra båten medan Fredrik lutade sig tillbaka och kunde njuta av de få solstrålar som visade sig under eftermiddagen 😎.

När vi kom fram till Baggensstäket var vi så fika sugna, Magnus lade snyggt till vid bryggan och vi hoppade i land.

Först loggade vi burken för att sedan inta kaffet. När vi satt med koppen i handen höll vi på att sätta kaffet i halsen, vi såg en mystisk farkost komma emot oss. Vi skojade om att det skulle vara kul att få se en u-båt och det visade sig också vara en u-båt som vi fått med på en liten film.

Sedan hoppade Linda och Sarah i land och klättrade uppför ett ”berg”.

Längst upp var det ett monument och såklart en burk, vad annars skulle få oss att klättra 😛 så högt.

På vägen hem ville Fredrik visa oss en mysig vasskanal och i den tuffade vi sakta fram. Rätt som det var fick vi syn på en bekants firma, Dyk och anläggning och vi fick se hans hamn och bryggområde som vi hört så talas om.

Vi tuffade vidare i den smala kanalen och såg Ingarö kyrka.

Klockan hade blivit mycket och det var ännu långt hem, så vi stoppade i oss var sin smörgås med skagenröra. Hela dagen hade det varit kallt men nu började det bli mörkt också, vi klädde oss varma och lade presenning över benen för att hålla oss torra. Nu var det fullfart hemåt och Fredrik och Magnus gjorde det excellenta jobbet med att mörker navigera på ett säkert sätt hem.

Väl hemma i ”lillstugan” fixade vi gulaschsoppa och sedan avslutade vi kvällen med rosé på verandan. I natt var det nog ingen som orkade lyssna efter snarkljud.

Dag 4

10 augusti, varning för hård väderlek och vår första natt i tält.

Efter ha sovit gott denna natt intogs frukosten på solaltanen och klockan var 8:30. Vi packade för att stanna över natten på Nämdö. Sedan åkte till macken för att tanka och köpa på oss lite färsk mat.

Idag klädde vi oss i regnkläder och förberedde oss för grov sjö, Aftonbladet gick ut och varnade för hårt väder i skärgården. Vi tänkte att ska vi blåsa in på en ö är det lika bra att det blir i dag när vi ändå har planerat att tälta 😜.

Vi gick i skydd av mindre öar i fjärden för att hitta lä. På ”skelettön” som egentligen heter Barnholmen fikade vi med färska bullar som Magnus handlat med sig i smyg och loggade öns skatt innan vi åkte vidare.

Vi loggade även en burk på hållplats Uvö, eftersom det blåste fick tre hoppa i land medan Fredrik stannade i båten.

Sedan åkte vi mot Nämdö, vår plan var att gå in i Långvik och där hittade vi en lämplig tältplats intill bastun. Vi tände grillen och dukade upp fint vid strandkanten.

Medan vi åt kom det folk i små jollar från segelbåtarna och tänkte bada bastu men de kom ut hostande som rökta böcklingar och frågade ”-vet ni nått om bastun, ska den vara så här?” Det slutade med att Magnus och Fredrik satt på taket och sotade skorstenen till bastu kaminen.

Linda och Sarah passade på att hjälpa till med att förtöja båtar till folk utan sjövett 😝. Sedan var det dags för middags disken och vi satt och trallade vid kanten. Då slant Sarahs fot av grästuvan och skon fick sig ett dopp i havet, men vad gör väl det? Det fanns lite glöd kvar i grillen och skon träddes upp på en pinne och fick snabbtorkas.

När bastun äntligen var vädrad och städad stod många familjer i kö för att bada, medan vi fick fortsätta jobba med att sätta upp tälten och njuta av de sista solstrålarna vid strandkanten. Sedan tog vi en kvällspromenad och följde den gröna stigen i alla fall något sånär. Loggade några burkar, och på vägen hem fick vi se en stor flock dovhjortar som stod så stiliga i en dalgång. Vi var helt förstummade av stunden och hade svårt att bryta upp.

När vi kom tillbaka till Långvik hade alla badat bastu färdigt, dock var den ännu varm så det blev bastubad och ölkorv.

Rena och väldoftande smög vi in i tältet och kröp ner i sovsäckarna och tänkte, att tälta kanske inte är så farligt ändå.

Dag 5

11 augusti, en lång dag, vaknade i Långvik, lång promenad, långt mellan måltiderna, å låååångt tillbaka hem.

Eftersom regnet hängde i luften och det duggat lite hela morgonen så bestämde vi oss för att äta frukost inne i Sarahs och Magnus tält, vi tog med oss bordet och allt in i den lilla utrymmet. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Frukosten smakade underbart även inomhus😉.

Sedan gick vi slutet av den gröna stigen och fortsatte över på den blå leden, vi vandrade och läste på skyltar som gav oss information om natur och djur på denna ö. Vi gjorde naturliga vilopauser med att logga burkarna längs vägen.

När vi kom till Bötesberget var vi sugna på kaffet men burken skulle hittas först, men då ville den såklart inte bli hittad utan låg och tryckte och efter ett hot att då skulle vi strunta i den och ta kaffe istället så vågade den sig fram 🤪.

Vi klättrade såklart upp i tornet och såg ut över skärgården och det var helt fantastiskt.

Vi gick en smal och mycket brant stig ner till grottan, i denna svåra terräng letade vi efter cachen men den var svår och klurigt gömd och gps signalerna var inte de bästa heller.

Då såg vi dimman ute över havet och sval luft drev upp mot land, på några minuter hade det blivit ett riktigt oväder med blåst och regn, vi skyndade oss till grottan för att undkomma regnet. Vi passade på att kollade in i grävlingens bo men han var inte hemma.

Så fort det slutat regna återupptog vi letande och det blev Lindas tur att hitta den, den låg inkilad under en rot.

Sedan gick vi samma väg tillbaka. När vi kom till Östanviks gård gjorde vi ett stopp och stannade i ”tag själv butiken”och butiken låg i gårdens matkällare. Deras mat i frysen var uppmärkt med privat, vi köpte ett glasspaket. Kosor och skedar hade vi med oss i ryggsäcken, sedan satt vi i deras trädgård och åt med stor aptit.

Vädjan till Vandrare

Varsamt far i bygd och mark,
skada icke kådig bark.
Riv ej björkens vita hud,
stör med skrän ej skogens ljud.
Bort med skräp och matsäcksrester,
städa efter er, Ni gäster.
I naturens helgedom,
skövla icke blad och blom.
Tänd ej eld, men om Du tänder,
släck var glöd i kol och bränder.
Låt ock bli att simpelt rita,
plank och vägg med kniv och krita.
Skona det som annars är,
akta allt som minne bär.

Karl-Erik Forsslund, 1915

Vi gick mot hamnen och färjan skulle precis gå, flera turister hade samlats på bryggan och vi satte oss i lä i väntkuren/huset och kollade in semaforen, en fiffig anordning som ger en signal till färjan om passagerarna ska med, sedan blev det fritt fram att logga burken.

Sedan gick vi den långa vägen till Nämdö kyrka. Vi började bli hungriga och vi hade missbedömt hur länge vi skulle vara på vandrande fot. Det blev att späda ut vattnet med en påse energidryck som delades broderligt.

Väl framme vid kyrkan så träffade vi två mycket trevliga damer på hundpromenad. De undrade om vi sökte efter dricksvatten? Vi tackade ja till hjälpen, trots att vi egentligen letade efter en ”burk”. De berättade att de älskade Gotland och hade seglat mycket i sin ungdom.

När vi beklagat oss lite att vi bodde i Långvik med båt och att det var en bit gå hem, sa den ena damen att vi fick gärna ta en genväg över hennes tomt, när det var dags att gå hem, men först skulle vi till restaurangen för få en bit mat.

Den lilla restaurangen låg nere vid bryggan och bredvid låg det en sjömack och en affär. Vi beställde in hummersoppa och vitt vin, av den smått tokiga kocken från Göteborg. Det blåste, med vi satt trygga och smått övertrötta bakom de stora fönsterna och fnittrade. Efter det blev det en redig köttbit och lite rödvin. Tre valde att köpa efterrätt medan Linda gav sig över till affären för att köpa med sig lite godis till kvällen. Plastpåsen hade ett reklamtryck över butiker på öar i skärgården, ”-Super bra ett vattentåligt sjökort, -jag tar fyra påsar tack”! Nu började alla runt om oss tycka att vi var lite knasiga, men det bjöd vi på.

Innan vi skulle lämna resturang hade vi ett problem till att lösa. Det var en geocaching myst som hade gnagt i oss under hela middagen. Det var ett foto med en vy och vi skulle hitta till platsen. Då passade vi på att fråga kocken som svarade att det måste vara här i närheten, men det visste vi ju redan, så det blev ingen hjälp där inte. När Linda och Sarah besökte damernas fanns det en utgång till, och den måste såklart undersökas, och yes!!! Här är ju platsen bilden stämmer precis och ”myst” burken kunde ganska snabbt hittas och loggas.

Sedan var det dags att hitta damernas genväg som var tre trappor uppför och sedan bara att följa riksväg 690 tillbaka, en smal grusväg utan trafik perfekt för oss att gå i bredd och snacka.

Vi stannade vid samma dal som igår och tittade på dovhjortarna en stund, de är så vackra och fridfulla.

Innan kvällen var slut gjorde vi ett försök att hitta cachen på Skatholmen, men där gick vi bet. Väl hemma i Långvik drack vi lite mer vin vid vårat fina strandbord som vi ställt upp vid strandkanten, sedan somnade vi gott i tältet.

Dag 6

12 augusti, bastubad med uppfiskande dopp avlutas med kräftskiva och bubbel.

Vi vaknade tidigt eftersom det var både fuktigt och varmt, Fredrik gick till brunnen och hämtade vatten och gjorde eld i bastukaminen. Magnus kokad kaffe och vi dukade fram frukost vid strandkanten vilken fantastisk morgon. Vi badade bastu tvättade oss med våra sjö o hav schampoo det var ett uppfriskande dopp på 14˚ kallt eller varmt om man så tycker, det gick men det kändes inte behagligt.

Medan Magnus och Fredrik rev tälten och plockade ihop lägret gick Sarah och Linda en promenad till ängarna för att få logga den sista burken.

Lite vemodiga men äventyrslystna, tog vi en snabbfika innan vi lämnade ön. Det hade blivit en del sopor och vi hoppade i land på en kobbe där skärgårdsstiftelsen har sopmajor. Vi är så imponerade av dessa sopstationer, hur töms de bland alla branta klippor? Vi har förstått att inget är omöjligt här, det är så rent i skärgården trots att det är så mycket folk i rörelse.

Idag blåste det rejält och vi fortsatte med att hoppa i land på små öar och logga burkar. Vid ön Skabban lade vi till på lä sidan och vandrade tvärs över ön för att logga burken. Vi letade och letade och gpssignalen ville att vi skulle längre ut över kanten. Den ville få oss ut i havet, men det hade vi inte lust till. Med en portion envishet kommer man långt, och tillslut kom även denna gömma fram och såklart delade vi ut ett favorit poäng.

Väl tillbaka vid båten var det dags för lunch. Det blev pasta med ölkorv, sedan hann vi med att sola en stund på klippan innan vi åkte vidare.

Vi begav oss söderut och stannade och tankade och handlade i affären på Nämdö.

Vi bestämde oss för att ha en kräftskiva i stugan i kväll men tyvärr var aiolin slut. Då kom Erland den galna göteborgska kocken så lägligt, han sa att vi fick köpa aioli i restaurangen. Vi lade kräftorna i kylboxen och fyllde den med vatten för att kräftorna skulle hinna tina. Glassen vi köpte rullade vi in i de frusna laxbitarna för att de skulle hålla kylan 😜.

Det blev en lyckad kräftskiva på den lilla verandan med mycket skratt och bus och som dokumenterades med en ”groupie”. Kvällen avslutade vi med att Kalle och Lena bjöds på glass och päron halvor, kl 00:30 kröp vi trötta och glada i säng.

Dag 7

13 augusti, avbrutet flow, mörker navigering, minus en keps.

Vaknade kl 9:00. Åt frukost och diskade, å tänk vilket bra hjälpmedel en cykelkärra kan vara.

En cykelkärra kan användas på många olika sätt

Sedan åkte vi mot macken för bensin går det åt, ett besök på en riktig toa är alltid välkommet. Vi behövde också hitta en sopstation för kräftskal luktar inte gott att köra runt med. Sedan begav vi oss av till Tyresö-slott, vi ville logga en ”multi” för att få en suvenir, räknade ut två multisar men de var båda tyvärr mugglade 😔 sedan hamnade vi mitt i en bröllopsfotografering på gångbron. Medan vi lagade till köttsoppan i båten kom flera och gav beröm för båtens fina skick.

Solen sken och vi njöt av turen som gick på spegelblankt vatten, Fredrik körde och hade ett sådant flow när Linda skrek stanna, här är en burk. Vi stannade till på en liten ö i Nämdöfjärden loggade en cache och passade på att sola och dricka kaffe.

Längs vägen mot Stavsnäs passerade vi en fyr som heter Franska stenarna. Magnus hoppade av och klättrade upp i fyren och hittade cachen, tur sjöpolisen passerade på avstånd.

Sedan stannade vi vid en liten sjömack i Stavsnäs och handlade korv och korvbröd. För att åka vidare till Björkönäset, vi tänkte lägga till vid restaurangens brygga. Men vi passade inte riktigt in där så vi flyttade oss 100m och gjorde ett strandhugg istället.

Sarah och Linda gick den sjöhistoriska stigen på Klockarudden, en multi som de aldrig glömmer. Här vandrade vi och passerade restaurangen och alla gäster ett antal gånger i jakt på information för att lösa uppgiften. Vi läste på skyltar och när vi väl var framme vid målet var vi mycket glada och när vi öppnade burken blev vi riktigt överraskade och skrämda av att skeppsklockan ”dingade” till.

Magnus provade fiskelyckan och fick bara en liten smal abborre, så vi stekte korven istället, satt på klippan och njöt av det sista av solen som börjat gå ner.

På vägen hem tog vi strömma kanal, kanalen är smal och det växer högt med vass längs kanterna. Vi åkte under strömma bro och nu började bli riktigt mörkt så Fredrik och Magnus fick testa sin förmåga att natt navigera. Linda och Sarah satt i båten och klurade på hur vi skulle göra om vi inte hittade, i värsta fall fick vi ankra och tälta i båten.

Det slutade bra vi hittade hem trots mörker, dock blev en keps mindre när Fredrik stack ut huvudet i farten för att leta efter en prick, då flög den i väg med vinden och sjönk sakta till botten. Vila i frid lilla kepa!

Väl hemma möttes vi på bryggan av en orolig festande kille som trodde vi från polisen och när vi började prata trodde han att vi var ”norska” poliser, han förstod inte gotländska. Väl tillbaka i stugan samlade vi ihop oss efter dagens äventyr med lite kex och vin.

Dag 8

14 augusti, sista vemodsdagen slutar med ett lyckorus i kroppen!

Idag ska vi åka hemåt igen och det är alltid lika tråkigt. Vi packade, städade stugan. Fredrik släppte av Magnus som fick hämta bil och släp, sedan släpptes Sarah och Linda av så de kunde vandra runt Dalarös södra udde. På utkiksplatsen låg såklart en geocaching gömma som loggades, det är nog bara folkskygga personer i detta området för vi såg tydliga tecken med allt är privat som bommar, grindar och rep, det visade tydligt att ingen är välkommen att hälsa på.

Fredrik hämtade upp tjejerna vid Askfatsbryggan och körde sedan mot båtklubben och till slipen där båten skulle tas upp. Det blev mycket bärande ur båt, in i bil och tillbaka ner i båt, innan vi var redo för att lämna platsen och börja vår resa söder ut.

Eftersom vi var i god tid så hann vi med att göra ett stopp vid Österhaninge kyrka för att laga lite sen lunch.

sedan rullade vi ner den sista biten till Gotlandsbåten, vi parkerade hela långa ekipaget och turades om att göra kortare utflykter, tjejerna fortsatte sin jakt på burkar och hann med ett antal till som låg i hamnområdet.

Fredrik köpte sjökort till Stockholms södra skärgård i fall vi kommer tillbaka hit. Väl ombord på Gotlandsbåten var alla nöjda och trötta och lättade att detta äventyr gått så bra trots kyla, blåst och regn. Vi har samarbetat ypperligt på alla sett och vis för att få en fantastisk semester ihop. Hoppas att vi vågar göra fler skärgårdsresor i framtiden!

Recept på mat vi lagat och ätit i skärgården!

Maten är för oss väldigt viktig, vi vill kunna äta gott på semestern och ändå ha tid för alla upplevelser.

Vi planerar och förbereder oss redan på hemmaplan med en meny .

Vi lagar till och torkar de maträtter vi valt ut, sedan kompletterar vi med en del färdig köpta rätter också.

Att sitta och äta egenlagad mat på en varm klippa i solnedgång, finns det nått bättre?

Här kommer några exempel på vilka rätter vi valt att laga.

Tortellini med ostsås
Kycklinggryta med kokosmjölk version 1
Krämig älgskavsgryta version 1
Citronfromage med marinerad frukt
Skärgårds paella
Favoritpannkakor
Lax och Potatis
Kyckling med couscous pytt version 1
Torkade rabarbersnacks
Tortellini med skinksås
Crabfishröra på bröd
Couscous pytt med kyckling version 2
blåbärspaj
Hawaiigryta på kassler
Köttfärssås på rådjur
Raggmunkar med bacon
En lyxig skärgårds paella
skogsgryta på älg version 2
Rabarber, äpple och jordgubbspaj
Tonfisksmörgås
Het kyckling gryta version 2