Vintern 2018–2019

Hela vintern 18/19 renoverade vi på vår nya båt, en flipper 700. Många timmar och ett intensivt arbete lade vi ner för att få den i toppskick i alla fall invändigt.

Tiden började bli knapp och när det bara var två veckor kvar till vårt res datum lade vi den i sjön för en provtur.

Det blev några bakslag, det var backen som ville inte hoppa i så där snyggt och smidigt. Saltvatten kylaren ville inte håll tätt trots att vi bytt packningar och den ena framrutan behövde tätas om. Vi behövde också titta över de båda kranarna till diskbänken vi ville ju inte få vatten inne i skåpen nu när vi skulle bli bortskämda med rinnande vatten.

Allt skulle åtgärdas, gardiner och myggnät skulle sys. Båten skulle städas och packas i.

Men vi hade ett stort bekymmer, som vi hade klurat på hela vintern. Vad skulle båten heta? hon var ju inte döpt ännu! skulle ju vara ett tufft eller vackert namn, skulle det vara ett namn med Gotlands anknytning?

Vi gillade ju de underfundiga namnen, Vi La Ut, Håll I Dej, Betald, men de namnen finns ju redan på andra båtar. Lite skrockfulla var vi också, om något händer och det inte blir som vi tänkt oss så kan det ju bli Sattyget 😉 -Nej hon fick nog bli namnlös ett tag till.

Vi hade också gått ”ål in” på att torka mat, i år hade vi förberett några nya rätter och vågat prova en del nya råvaror.

Vårt mål är att, må bra och umgås, njuta av naturen, äta god hemlagad mat, leta skatter och få uppleva skärgården.

Dag 1

23 juli

Det är fjärde året vi fyra åker på skärgårdstripp tillsammans.

Därför kände vi oss mer bekväma i våra olika arbetsuppgifter. Vi som var mat ansvariga var vi väl förberedda och en veckas mat var packad och klar.

Dock så var den nya båten inte riktigt intrimmad och kaptenen hade bara hunnit provköra den vid ett par tillfällen. De nya delarna till saltvatten kylaren hade bytts medan vi packade båten. Vi hade inte helt koll på hur den skulle bete sig med all vår utrustning eller i hårt väderlek.

Vi lämnade Klintehamn vid 22:30 och rullade mot Visby, det kändes lite svalt i luften och mörkret hade lagt sig.

Vi hade bokat aktersalong så vi letade upp våra platser och slog oss ner. Plötsligt slog hungern eller rastlösheten till och vi bara måste äta något, klockan var nu 01:00 och Gotlandsfärjan hade lämnat hamnen. Nattfärjan kunde erbjuda lite olika smörgåsar och Sarah råkade av misstag få tag i en hummuswrap, inte alltid kul med överraskningar.

Det blev inte många minuters sömn trots att vi förberett med att ta med kuddar och filtar upp på båten. Fredrik halvsatt i sin vilstol, Linda låg på golvet klämd mellan stolsraderna. Sarah och Magnus låg under bord på det hårda golvet, tyvärr kördes alla brickvagnar över tröskeln och in i disken precis bredvid.

Denna natt kan man sammanfatta som kall, hård, skramlig och inget för en vekling. Helt krumma och trötta hasade vi oss ner för alla trappor till bildäcket.

Nu var vi äntligen i Nynäshamn vi körde sakta söderut och vårt mål var Nynäshamns Seglarsällskap.

Vi hade blivit informerade att det skulle finnas ansvarig på plats, för att ge oss nyckel till grinden så att vi skulle kunna låsa in bil och trailer.

Klockan var nu sex och vi såg fortfarande inte skymten av någon hamnpersonal. Då bestämde vi oss för att packa upp och äta vår första frukost i den nya båten. Yoghurt, juice, ägg, bröd, kalkon, kaffe mm. Denna frukost var god och efterlängtad, sedan slog paltkoman till och vi somnade alla en stund.

Efter ca en timmes powernap hörde kaptenen röster utanför båten och fick bråttom upp och ut för att parkera bilen, det känns tryggare att ha den bakom låsta grindar.

• 

När alla kommit på plats och fått på sig flytvästarna upplyste Linda om att den närmaste cachen ligger ca 100m tvärs över viken på Trehörningen.

Linda och Sarah hoppade i land vid den stora bryggan, där satt en kvinna och njöt av morgonstunden. Vi startar veckan med en liten klättring uppför kullen och vi kunde ganska snart få dit våra namn.

Sedan tankade vi bensin och fyllde på vatten. Vi kollade också in hur slamtömningen fungerade, kaptenen är expert eftersom han är till yrke hamnserviceman för region Gotlands hamnar.

Sedan tuffade vi ut på havet på riktigt, vi njöt av vågskvalp, sol och värme (de sista veckorna hade det varit dåligt väder, så nu var vi extra glada.)

Vi lade till vid Östra Slangholmen, på den ön låg det fyra burkar så vi tog en promenad.

Det kom att bli en mycket mer krävande promenad än vi räknat med från början.

Första loggningen gick bra för då hade vi ett lugnt tempo uppför klipporna medan vi plockade blåbär i ”sipp påsarna” som vi alltid försöker ha med ifall om att!

Denna ö var spindelnäts tät, och vi muttrade lite om att det borde vara så att den längste går först och banar väg åt oss andra. Den vita fina mossan på klipporna var väldigt lurig och vi var nog alla nära att halka omkull någon gång.

Utdrag ut loggboken:

”Den som har fått i uppgift att klistra fast mossan på berget har gjort ett dåligt jobb. Det var värst vad det släppte. Gör om gör rätt anser vi”

”har nog aldrig varit så spindelnätsbeklädd efter en skogspromenad tidigare och får be alla spindlar om ursäkt för det extra arbete jag utsatt dem för”

Vi kunde inte annat än att hålla med!

När vi sedan skulle ta oss norrut hade värmen stigit rejält, vi torkade ansiktet från spindelnät blandat med svett.

Vi var i alla fall glada över att vi tagit med oss varsin flaska med vatten. Så vi gjorde några pauser för att dricka och vi hann också med lite fotografering innan vi gick ut till den sista cachen. Den låg längst ut på en halvö väl gömd i en skreva.

På vägen tillbaka hoppade vi på klipporna längs vattnet.

Nu är ju båten vårt hem, vi satt på klippan med solen i ryggen och åt vår pastasallad.

Vi hade inte en tanke på att solen skulle kunna så stark att den skulle bränna oss. Men Linda som rätt nyligen drabbats av vitiligo fick senare på natten känna på både vätskebrist och att de vita områdena på ryggen inte tål någon sol alls.

Vi lämnade Slangholmen och drog vidare norrut, loggade cachen ”lägerplatsen på Lilla Skramsö”.

Sedan åkte över Muskötunneln, tunneln går på det djupaste stället 66 meter under fjärden. Lite svårt att förstå men vi såg bara av ett ventilationsschakt. Invigningen av tunneln skedde den 15 mars 1964 efter fyra års bygge och var då Sveriges längsta vägtunnel. Idag är Södra länken i Stockholm med sina 4,5 km Sveriges längsta vägtunnel.

Vi såg delar av Muskö örlogsbas från havet som är en militäranläggning. Anläggningen som är till största delen insprängd i urberget på Muskö, vi kom genast att tänka på Vattenfalls kampanj på 90-talet ”två hål i väggen” och här kan man verkligen säga två hål i ”bergsväggen”.

”Basen byggdes på 1960-talet som strategisk bas för svenska marinen. Bergsanläggningen rymmer ett flertal underjordiska dockor samt verkstäder, kontor, sjukhus, reningsverk och är lika stor som Stockholmsstadsdel Gamla stan”.  

Sedan gjorde vi ett stopp på Herrön här stävade kaptenen emot, och Linda och Sarah hoppade graciöst i land och skuttade sen på klipporna som bergsgetter 😉. Först åt höger sen åt vänster.

Sist vi var i dessa trakter ville vi besöka Märsgarn och logga cachen Horsfjärdskatastrofen men fick avbryta på grund av dåligt väder. Idag var det fint och lugnt väder så vi gick sakta förbi och tittade på kursgården och stridsbåtarna som låg längs kajen.

Vi ville inte störa för mycket så vi lade till vid en dålig och väderbiten brygga. Då kom en officer och sa att han inte kunde ta ansvar för oss där, han hänvisade oss till den större cementbryggan en bit bort.

Vi flyttade oss såklart dit, där dukade upp kaffekorgen.

Vi hade precis druckit upp kaffet när en öppen truppbåt styrde in mot oss. Vi såg att det var militärer som närmade sig och vi fick en känsla av att det var oss de övervakade. Befälet undrar vad vi var för filurer och vad vi hade för syfte med vårt besök. Magnus är ju mer van vid att ”språka militäriska” så han svarade att vi var gotlänningar och att vårt syfte var att besöka Horsfjärdskatastrofens monumentet. När han fått svar på sina frågor, önskade oss en fortsatt trevlig dag, och vi kunde fullfölja vårt uppdrag.

”Den 17 september 1941 låg Göteborg tillsammans med  HMS Klas Uggla och  HMS Klas Horn  till kaj vid Horsfjärden i Stockholms skärgård, då en explosion inträffade i Göteborgs akterskepp. Explosionen orsakade en kedjereaktion ner till torpeddurken och hela akterskeppet sprängdes bort. Göteborg sjönk vid kajen och den följande branden sänkte även de båda andra jagarna som låg förtöjda innanför. 33 man omkom i olyckan”                                                 

Vi gick den korta promenaden till monumentet, det är en stor sten med alla namn ingraverade på de som förolyckades.

Vi lämnade sedan Märsgarn för att styra norrut. Vi ville göra ett stopp till för att logga någon cache som skulle ligga längs med vägen, vi kom fram till att det blir Prestön. Det var en liten ö och med dagens vind fick vi stäva emot på västra sidan och klättra uppför.    

Nu hade klockan blivit 17:30 och vi började planera för att hitta semesterns första nattvik. Vår plan var att hitta en plats vid Jungfruskär, men där låg det redan många båtar i alla fina vikar så åkte lite mer nordväst och hamnade på Gymmelholmen.

När vi ankrat och förtöjt båten klart, fick Linda börja med en resorb och en huvudvärkstablett och på ”bumsen” lägga sig i ruffen. Nu hade solen och sömnbristen tagit ut sin rätt.

De andra lagade till chili con carne och Linda gjorde ett försök att delta i middagen men somnade om under den mjuka filten i soffan. Linda vaknade dock efter en stund och åt sin kalla mat med god aptit och sedan var huvudvärken som bortblåst.

Klockan 21:30 bäddade vi våra sängar, trötta och solvarma somnade vi gott.

Dag 2

24 juli

Denna morgon var Sarah uppe tidigt för att bada. Magnus kokade gröt och fixade kaffe, medan Linda och Fredrik sov som stockar i ruffen.

Sarah berättade att hon hade ett önskemål, och det var att vi skulle åka till Harö någon gång under veckan för att vi skulle få chans att se vilda mufflonfår.

Mål för denna dag var att ta den virtuella cachen på Stora Alskäret.

Men vi har som alltid väldigt svårt att åka rakt mot målet så det blev ett par stopp på vägen.

För ett par år sedan fick vi tips att besöka ”hjärtan ön” som egentligen heter Kallholmen.

Nästa stopp blev på Munkö för att logga en cache.

Här gled vi försiktigt in bland grynnor och kobbar, vi var osäkra på vart vi skulle stäva emot.

Ett tag tänkte vi, äsch vi struntar i den skatten för det är inte värt riskern att skada propellern, ingen burk är värd den risk som kan ödelägga hela semestern.

Till slut såg vi en möjlig väg in mot en klippa. Linda och Sarah hoppade i land och när vi öppnade C:geo såg var att vi fem meter ifrån gömman. Det är nog den närmaste ”parkering” vi gjort på alla år.

Sedan åkte vi vidare i det fina vädret, kursen gick söder om Sandhamn och sedan vidare till St:Alskäret. Denna ö valde vi för att det hade kommit ut en virtuell cache strax efter vi lämnade detta område förra året.

Här lagade vi till tortellini med ostsås. Vi piffade upp denna rätt med, torkad skinka, torkade grönsaker, riven ost och oliver, så gott och mätta blev vi.

Ett par ville nakenbada vid de fina klipporna men de fick känna på hur svårt det kan vara att ta sig upp igen när klipporna är hala, vi hade dock koll på att de kom upp igen 😉

Sedan loggade vi den virtuella cachen, med en obligatorisk bild vid koordinaterna med kameran riktad rakt söderut.

Frågan var vart ville vi nu?

Det var lugnt på havet och vi hittade Nassa Naturreservat på sjökortet. Det lät spännande och lite längre ut såg vi ett mål Svenskahögarna, men då måste vi ha mer bensin, så först fick vi åka tillbaka till Sandhamn för att tanka.

Vår tröst i att bensinen är dyr är att vår båt inte förbrukar så mycket som de stora båtarna i bakgrunden, men vi lyxade till det med varsin Tipp Topp 😉

Först ett stopp på Lilla Nassa för att logga cachen ”Lilla Nassas Näsa”.

Här låg det väldigt många båtar förtöjda, klockan var 17.45. De hade redan ställt upp sina grillar på bryggan för gemensam grillning. Båtfolk har samma smak för det stod femton likadana grillar. Det märks att denna plats har många besök för när man såg soprummet och torrtoan var det ingen vacker syn alls.

Fin plats men inte nått för oss så vi gled sakta iväg mot ett nya öar.

Naturreservatet Stora Nassa består av 365 öar och skär. Flertal av öarna är fågelskyddsområden och får bara besökas 16/8–31/1, det är 5 knop i området och buller och svall ska hållas nere. Vi tog vägen in vid Bonden som är den enklaste vägen att navigera. När vi kom fram, tog det lite tid för oss att bestämma vilken plats som var bäst. Klockan var 18:30 så vi hade inte så många platser att välja på, men till slut hittade vi en perfekt klippa med naturen som utsikt.

Den tålmodige frodas och den envise vinner.

Sarah hade under våren införskaffat en omnia ugn och ikväll var det dags att inviga den. Ikväll skulle vi göra ett foccacia bröd med oliver och soltorkade tomater. Det är svårt med jäsning så istället för jäst använde vi bakpulver. Det tog ca 20 min på den lägsta gasollågan. Det smakade en aning salt men jättegott, tror nog att salt är bra för oss i denna värme. Till brödet lagade vi en gulaschgryta på lövbiff.

Så här har vi det när alla komponenter är som bäst 😊

Efter maten behövde vi röra på oss. Vi ville utforska ön Gubben som vi lagt till vid, och gumman som är ön bredvid. Det är inte lätt att ta sig fram i terrängen, ibland är det sankt och det är vattendrag som vi får hoppa över eller gå runt. Ibland är det branta klippor, täta snår och låga träd att försöka att ta sig runt.

Rätt som det var hörde vi ett bräkande ljud från ett ungt djur, men vilket djur var det?

Vi spanade och smög för att få se fler djur på nära håll, ungarna lät och såg ut och som gotlandslamm, men mammorna såg vi ju tydligt att det inte liknade ett gotlandsfår och tillslut kom vi fram till att det måste var mufflon vi stött på.

Det gick upp ett ljus när vi läste informationen att på denna ö finns en förvildad population av en korsning av mufflon och gutefår.

Vi loggade en cache som låg mitt på ön Gumman. Burken låg gömd bakom en sten i det lilla gömslet som någon byggt för att sitta och spana efter djur.

När myggen blev för tokiga var det dags att gå vidare.

Då mötte vi en familj, vi stannade och pratade och konstigt nog finns det alltid något gemensamt ämne. I detta fall blev det Älvdalen, där familjen bodde och där Magnus brukar jaga.

Vår plan var att logga en cache till denna kväll, men som ni ser blev det alldeles för mörkt, så vi hoppade på klipporna tillbaka till båten.

Vi säger tack och godnatt, vi ses i morgon!

Dag 3

25 juli

Vi vaknade upp ensamma vid vår egen lilla klippa. De andra båtarna låg på andra sidan och trängdes 😉. Vi morgonbadade i det 20° vattnet, det var friskt men tyvärr hade det flutit in en del alger.

Vi hade några cacher kvar i området. Vi började med att hoppa i land och logga den var kvar på Gubben. Den vi inte kunde gå till i går, på grund av att det blivit för mörkt.

Sedan hade vi en burk på bäckskäret, där var hinten i en skreva under en stor sten. Vanlig hint i skärgården, det är som en gotländsk hint i en enebuske.

Sedan åkte vi vidare och hoppat i land på Jungfruskär. Där fick vi åter igen klättra likt bergsgetter, man kan säga att vi gjorde vårt gympapass redan på förmiddags med att tänja och sträcka ut alla stela muskler och leder.

På toppen av Jungfruskäret kunde vi njuta av en alldeles underbar utsikt.

Denna dag var solen stekande het, vi längtade efter att få svalka oss i det glittrande havet. Så vi när vi kände oss klara med att njuta, skyndade vi oss ner för klipporna och tillbaka till båten.

Det var nog bara 1 sek/m och havet låg spegelblankt så vi åkte ut en liten bit från ögruppen. Där passade vi alla på att hoppa i och simma runt i det härliga vattnet, det var så skönt att svalka den uppvärmda och en aning brända kroppen.

Sen kunde vi med gott samvete ligga och glassa, snacka om att kunna sola i farten.

Vi stannade på Gillöga för att leta efter öns cache. Det var lite trixit att ta sig in med båten men det gick bra. Benmusklerna fick iallafall jobba mycket denna dag.

Havet låg blankt och solen gassade. Vi tack alla cacheägare för att ni tar oss till alla fina platser, utan denna hobby hade vi aldrig fått sett det här vackra. Magnus var till stor hjälp med att logga denna eftersom den låg lite djupt ner i en ravin och tjejerna är en aning orm rädda. Ingen orm visade idag som tur var.

På väg till svenska högarna passerade vi Utterkobbens vaktpost, den skatten hade inte haft något besök på över ett år. Vi kände att det var dags att gömman fick en logg, vi klättrade upp på ön och hittade skatten vid sjömärket.

Vi närmade oss Svenska Högarna och gled sakta in mot ögruppen.

Linda och Sarah hoppade i land på ön Skrubban, vi började sakta leta oss uppför klipporna men vi hann inte långt innan vi blev anfallna av en kustlabb från ovan. Den gjorde några snabba dyk mot oss, så vi valde att hålla en låg profil. Loggen signerades det snabbast vi kunde. Lite panik uppstod, men vi kom helskinnade tillbaka till båten.

Vi hittade en fin plats nära bryggan på svenska högarna. Den platsen passade vår ”lilla skuta” perfekt, så där lade vi till.

Efter ett besök i land kom Magnus tillbaka med det tråkiga beskedet att skärgårdsmajan och sopmajan var fulla. Vi muttrade lite över det, och tänka sig då kom det en man med blåkläder och gummistövlar.

Kan det vara så att han är på väg mot dasset?

O, ja! Tillsyningsmannen gjorde en total sanering av det väl använda dasset.

Så nu kunde vi kungligt göra ett besök och det är en viktig detalj för trivseln.

Magnus tackade för servicen med att bjuda killen på en svalkande öl. Detta skitjobb var egentligen Norrtälje kommuns ansvar.

Att vi tagit oss till Svenska Högarna måste firas, vi trodde inte att det skulle vara möjligt att ta oss så långt ut i skärgården. Hit kommer man bara när vädergudarna vill. Nu när vi nått vårt mål passade det att korka upp Cavan, och husmor fixade en smarrig Crabfish toast.

”Var glad och nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär.” Skål!

Sedan vilade killarna middag medan tjejerna kollade in den stora segelbåten som prompt skulle tränga sig in i tron att få bästa platsen.

Sedan lagade Sarah till en paj på blåbären som vi plockat på Östra Slangholmen och jag tror nog att det var den härliga doften som gjorde att grabbarna vaknade 😊

När alla var utvilade startade vi den långa och svåra vandringen för att logga öns cacher. Den första cachen låg längst söderut och dit finns det ingen enkel väg. Utan här blev det att samarbeta. Tur att vi är ett team! Vi har en modig ledare som söker upp bästa eller rättare sagt minst blöta vägen, och som ger uppmuntrande ord vid sankmarker. En lång man som går sist för att ge en hjälpande hand eller knuff upp för de branta klippblocken.

Äntligen var vi framme vid cachen ”Explore Sweden #1a – Svenska Högarna”. Det är så häftig känsla att få uppleva denna fantastiska natur som väder och vind har skapat. Det är den här känslan som ger oss kraft att fortsätta, och dessa utmaningarna som gör att vi vill uppleva mer!

Klockan är 19:00 och solen och klipporna bränner ännu, idag är det inte en enda vindpust som kan ge oss någon svalka.

Vi tog några klunkar vatten och tittade mot horisonten, närmaste land i sydost är Estland och dit är det drygt 20 mil. Sedan började vi vandringen mot öns högsta punkt, väderstationen och fyren.

Vägen dit var inte helt lätt det gick inte gick att gå någon rak väg, men vi hade ett tydligt mål i sikte. Vi mötte fler människor som också hoppade runt på klipporna. Så det är inte bara vi som är lätt roade.  

När vi kom fram till fyren tog vi de knappt 70 trappstegen upp.

Vi gick runt, runt i det smala och varma trapphuset, det ledde oss upp och ut på fyren utsikts platå. När vi lite yra i bollen tittade ut, kändes det lite otäckt att vara så högt upp. Det var tur det inte blåste idag, utan vi kunde trygga gå ett varv runt och njuta av utsikten.  

Den röda järnfyren är 18,4 meter hög och fyr­byggnaden är konstruerad av överfyringenjören Gustaf von Heidenstam, den byggdes 1874 och visst påminner den lite om Eiffeltornet!

När vi loggat cacherna och skrivit några rader i gästboken tog vi våra sista krafter för att gå den fina spången till öns vindsnurra. Den låg på öns norra ände, när vi nu traskat runt på denna ö ett par timmar var vi väldigt trötta, och klockan blivit mycket så det var dags att gå tillbaka till båten för att äta.  

Väl tillbaka ombord på båten lagade vi till kyckling och couscous pytt, det har blivit en av våra traditionsrätter här i skärgården.                                                                                

Till efterrätt åt vi den gudomligt goda blåbärspajen som Sarah förberett, till det serverades ett härligt gott ”gräddvanilj fluff”.

Som många andra har vi har haft Svenska Högarna på vår önskelista. Vi har väntat i fyra år innan väderförhållanden och annat stämde in och det gör detta besöket extra exklusivt.

Denna fantastiska dag slut är nu slut och vi måste sova en stund för att orka med mer äventyr.

God natt, vi ses morgon!

Dag 4

26 juli 

Natten fortsatte med lugnt väder ca 0 s/m, men algerna hade tyvärr ökat under natten så blev det inget efterlängtat morgonbad. Vi tog ett gemensamt beslut att åka vidare men först åt vi frukost i lugn och ro. Vi gled sedan sakta ut från Svenska Högarna och önskar av hela vårt hjärta att vi får komma tillbaka någon gång i framtiden.

Båten gick så fint att det kändes som att köra i smör och kaffekopparna hade kunnat stå på bordet utan skvimpa 😊

När vi kom ut på öppna havet så låg algerna mer i ett bälte, och vi hittade ett något sånär algfritt ställe.

Vi ville ju bada så vi stannade till, Plums på bumsen vet jag inte om man kan kalla det doppet, vi var lite förmycket solvarma mot det kalla vattnet 22°.

Här var 50 meter djupt så det slingrade inget gäddgräs kring fötterna på oss 😉, men plötsligt fick vi syn på en nyfiken säl som tittade på oss när vi förmiddagsbadade.

Sedan åkte vi mot Kallskär, här började vi med att logga cachen ”Fantastiska Kallskärs skärgård” den ön var svår att angöra.

För oss var det okänt vatten och det fanns grynnor över allt, men till slut hittade vi rätt i labyrinten och burken signerades.

På Kallskär ville vi egentligen ankra nära cachen, men där tyckte vi att det var för riskabelt att gå in. Så vi hittade vi en liten vik strax söder ut, där kunde vi ankra och vi låg bra när vi säkrat upp med en extra lina i land.

Vi lagade lunch och i dag blev det pasta med mozzarella, ölkorv och oliver. Magnus har också beställt Wasahusman för att få något rejält att tugga på.

Efter att vi slappat en stund, gick mot cachen och då såg vi att några som kände till vattnet bättre hade lagt till med sin båt väldigt nära cachen. Familjerna badade så de märkte inte att vi smög fram och loggade burken och som vanligt skuttade glada tillbaka till båten.

När vi kom tillbaka till båten och skulle bada hade Lindas Sjö och hav tvål runnit ut i hela Ginzaväskan, tur den är gjord av plast. Men oj vilket jobb det blev att skölja av alla sakerna. Den tvålen löddrar väldigt, väldigt bra!

Sedan drack vi kaffe och åt Sarahs hembakade toscakaka, den hade hon vakuumförpackat för allra bästa hållbarhet!

När vi skulle plocka ihop så plumsade bästa klämman i vattnet och den singlade sakta ner mot botten. Tur att vår dykare kände sig manad att ta på sig cyklopet och hämta upp klämman igen. Sedan kunde inte Magnus hitta sina solglasögon men de hittades på huvudet under kepsen till slut. När alla kände sig redo drog vi vidare.

Klockan började nu bli mycket och vi började leta efter en ”nattvik”, första försöket blev vid Stora Kalholmen. Där visste vi att det fanns en torrtoa och bonus är ju att det fanns en cache också.

Men när vi skulle angöra bryggan kom en tjej springande, hon sa att det inte är lämpligt att lägga till där på grund av att de väntade in en sjuktransport. Hon berättade att någon tyvärr hade brutit handleden. Vi tog ett snabbt beslut att två skulle hoppa i land, en gick till toan den andre gick för att logga cachen.

När vi kom tillbaka till båten, blev frågan gick det bra? -Ja burken är loggad. -Nej det fanns inget toapapper, vilken besvikelse. Bättre lycka vid nästa toabesök 😉.

Vi åkte vidare till Träskö och där hittade vi en egen liten klippa. De andra båtarna låg och trängdes i den stora viken vid torrdasset. Så det blev att ta en promenad för den nödige medan vi andra förberedde för kvällsmaten.

Denna kväll lagades vi till en Hawaii gryta på kassler, zucchini och ananas.

Efter maten bestämde vi oss för att vandra på öns natur och kulturstigar som vi läst om i ”bibeln” skärgårdstiftelens informations bok. Men vi vet inte om vi hittade rätt, vi såg ingen stig och inte några skyltar direkt. Vi blev besvikna men vi traskade på så fort vi orkade i värmen men myggen var lika snabba och bet oss obarmhärtigt. Men med gps:ens hjälp kom vi i alla fall hem igen.

Innan vi gick ombord på båten stannade vi en liten stund på klippan för att njuta av den fina solnedgången.

Nu ska hoppilandkalle och resten av piraterna gå till kojs!!!

Dag 5

27 juli

Vi vaknade i skuggan på Träskö av att krusningar i vattnet kluckade mot båtskrovet. Denna natt hade varit svalare än de andra nätterna så vi skippade morgonbadet. Vi samlades för ett frukostmöte, här diskuterade vart vi ville åka denna dag Rindö eller Grinda? Vi vägde fördelarna mot nackdelarna och kom fram till att det blev Rindö.

Men innan vi gav oss av plockade Linda ner tvätten som hon tvättat kvällen innan, och som nu fått torka av sol och vindkraft.

I dag blev det en mera guppig båtresa för vinden hade ökat och av de andra båtarna bildades det mycket svall.

På vår väg till vårt mål kom vi fram till en trång passage, här ville många båtar kör igenom och många hade väldigt hög fart. Vi håll tungan rätt i mun eftersom det gällde att passera i tur och ordning och det kom svall från olika håll.

Det är inte alla som har en egen riddarborg i sin trädgård eller är det en bit av Gotlands ringmur?

Oxdjupet är ett sund i Stockholms skärgård mellan Rindö och Värmdö. Det är en fartygsled in till Stockholm. Sundets bredd är vid sitt smalaste ställe cirka 180 meter och djupet varierar mellan 38 och 17 meter.

Oskar-Fredriksborg är en historisk befästningsanläggning på östra Rindö i Vaxholms kommun. Befästningen är sedan 2002 förklarad som byggnadsminne.

Mittemot, på östra sidan om Oxdjupet ligger Fredriksborgs fästning. Anläggningen ingick i försvaret som byggdes upp i Stockholms skärgård för att skydda Stockholm efter rysshärjningarna utmed ostkusten.

Befästningarna, som blev färdiga redan 1735, kallades Fredriksborgs fästning efter kung Fredrik I och ansågs då vara en av Europas modernaste i sitt slag.

Byggnaderna för Fredriksborgs fästning förvaltas av Statens fastighetsverk och är sedan 1935 ett skyddat byggnadsminne.

Här är färjan som går mellan Rindö och Värmdö. Färjeleden är ca 500 meter och överfarten tar tre minuter.

Väl vid Rindö lade vi till i gästhamnen och åt en lättare lunch i båten.

Sedan skulle Fredrik visa oss runt på området, där han gjort sin värnplikt som mindykare för snart 30år sedan. Det var extremt varmt denna dag så vi tog en promenad vid gamla kasernerna som i dag har blivit bostäder. Men när Fredrik skulle visa var han bodde var det svårt, här kände han inte riktigt igen sig. Det hade hänt mycket alla på dessa år.                             

När vi lämnade bryggan insåg vi att vi hade gjort av med mycket mer bensin än vi beräknat, så nu var det bara att bege sig till Vaxholm för att tanka.

Här jobbade ett gäng trevliga ungdomar, vilken snabb och effektiv service vi fick. Bensin, vatten, och en ny komplett uppsättning av sjö och hav produkter på bara några minuter.

Sedan drog vi vidare öster ut mot Grinda för att hitta en kvällsvik, vi tittade längs vägen både lite här och där.

När vi bestämt oss för en plats, intog vi badbryggan omgående. Vi badade länge väl i det 23 gradiga vattnet, även detta år vann Linda ”bitdjurs tävlingen” och blev biten på ryggen av en broms mitt i den sköna badstunden.

Sedan kom tillsyningsmannen och sa att vi inte fick ligga med båten där över natten. Han tipsade om att flytta längre in i viken och att vi skulle lägga oss på andra sidan, för där skulle vi också få kvällssol.

Vi flyttade oss såklart och vi fick ju en ännu bättre plats.

Denna kväll lagade vi till pasta och köttfärssås.

En kvälls drink i solnedgången, finns det något bättre?

Det skulle vara en kvällspromenad, eller en fiskestund!

Fredrik och Magnus fiskade medan Linda och Sarah gick en sväng för att leta efter ett par skatter på den norra udden.

Vi följe den fina stigen och kom först fram till den stora ängen där många slagit upp sina tält. Sedan försatte vi stigen uppför en brant backe och där i sluttningen skulle en skatt vara gömd.

Vi letade länge i ficklampans sken, bakom, under, emellan stenar och till slut hittades den. Då ett par kom och frågade om det går att ta sig ner den vägen? Vi skrattade och svarade att ja, vi kom ju upp så det går om man vill, de tackade för hjälpen och hasade sig ner.

Vi passerade några lustiga sommarbostäder som såg ut som en kombination av ”tält-barack-koja” det var ingen vacker syn, men här det är naturen som man ska njuta av.

Sedan vandrade vi ut på Grindas norra udde för att logga den cachen också. Här satt ett par och njöt av varandra och utsikten, men för att inte skrämmas pratade vi högt och fotograferade de sista röda ljuset innan det blev helt mörkt. De plockade ihop sina saker och om vi var orsaken eller myggen vet vi inget om.

Kvällen avslutades med fruktsallads kompott med pulvervispgrädde. Tjejerna skröt att de blivit några cacher rikare och killarna erkände att de blivit några fiskedrag fattigare. Sedan somnade vi gott!!!

Dag 6

28 juli

En ny dag med en härlig morgon, Linda och Sarah startade med att vandra ut på den västra udden. Grinda har många fina stigar och det var redan flera familjer som tittat ut dagens solkobbe. När vi kom fram till plats där skatten låg, satt det redan ett par och njöt av morgonen.

Men nu har vi ju vanan inne att hantera en sådan situation, så Sarah började fotograferade utsikten. Medan Linda koncentrerade sig på att leta upp gömman, hi hi där var den ju, snabbt signerades loggen och det var dags att återvända.

På vägen tillbaka passade vi på att gå en extra sväng till ängen och utedassen.

När vi kom tillbaka till båten var det dags att lämna Grinda. Magnus halade in ankarlinan och kunde få tillbaka sitt förlorade fiskedrag.

Sedan åkte vi Bockholmen, här skulle båten kunna ligga bra över en natt men det får vi komma ihåg till ett annat år.

Sen drog vi vidare till Lilla Sandön, en dag som denna hade väldigt många hittat hit med sina båtar, på den norra sidan låg båtarna på rad nästan som en vy från en thailändsk strand.

Vi badade länge det var 25 grader i vattnet och 30 i luften.

När alla badat klart bestämde sig Fredrik och Magnus att det var deras tur att leta efter öns gömma. Sarah lagade Raggmunkar med fläsk medan Linda dokumenterade tillagningen och dukade fram på bordet.

I dag serverades det Eko majs till raggmunkarna, det är nog lite invänjnings tid på nyttigheterna eftersom de inte så söta som vanliga majskorn.

Det var en riskabel ö, helt plötsligt bildades det svall ifrån en stor färja och det skapade mycket stor oreda. Båtar slog i varandra, barn grät och en båt slog i klippan så hårt att den fick stora skador i skrovet.

Vi låg tryckt på svaj med god marginal till andra båtar och med en lina i land i fören och en ankarlina i aktern.

• 

• 

Sedan hade Linda hittat Krokholmens lagun på sjökortet. De andra var inte svåra att övertala så båten styrdes dit. Men oj oj oj va många andra som också tyckte att det var en bra lagun.

Vi tog som vanligt ett beslut att leta upp något annat i närheten. Viken bredvid var inte så dum den heller.

När vi satt där och njöt, kom en liten ankfamiljen på besök. Magnus började mata dem med sina lingon som han hittat på en promenad på land, när lingonen var slut fick han dela med frukostgrynen.

När vi satt där började vi samtala om det här livet ”Lajkar” vi. Sakta som säker började vi spåna om båtens nya namn som kanske rent av kan bli ”Lajka”.

När det är dags att fixa till kvällsmaten är vi lika fascinerade av att vår torkade mat kan återfå till sin ursprungliga struktur, tex hur kan torra räkor bli fina saftiga räkor igen.

Vår husmor Sarah lägger extra kärlek på paellan, riset får sjuda sakta i vitt vin och allt serveras med ett gott bubbel vi valde ett Viktoria rosé.

Efter middagen tog Fredrik och Magnus sina fiskespön och vandrade över på andra sidan i tron att det var bättre fiskevatten där. Vi satt länge och pratade men när myggen blev för besvärliga kurade vi ner oss i våra kojplatser och sov gott hela natten.

Dag 7

29 juli

Vi vaknade av att båten dansade runt i några svallvågor som bildas när en liten båt körde brådskande förbi i den smala kanalen.

Sedan var det vårt vanliga morgon bestyr och under frukoststunden såg vi att flera båtar lämnade lagunen, så innan vi lämnar platsen måste vi undersöka området lite noggrannare.

Vi styrde båten in i den smala öppningen och de äldre simkunniga barnen hoppade från klipporna.

När vi kom in i den fina och skyddade viken såg vi att det ännu var många båtar som låg förtöjda.

Linda och Sarah hoppade av där de trodde att det skulle vara närmast att vandra till gömman men ack så fel vi hade.

Det blev åter ett gympapass denna förmiddag, vi klättrade upp över berget ner på andra sidan, genom ett snår och upp igen, så där ja nu kunde vi äntligen njuta av utsikt igen.

Det man tar med ut på tur tar man med hem igen, är vårt motto men vi är ändå glad att slippa ta med skräpet efter rökta musslor och räkor. Så vi passade på att åka till sopmajan som låg tvärsöver i lagunen, än en gång är vi så tacksamma för allt skärgårdsstiftelsen gör för oss medlemmar som vill vara ute på havet, betala du också.

Sedan åkte vi ut för att kolla till en burk som vi hade FTF chans på. Linda och Sarah sattes i land och vi trasslade oss fram i enessnår och ner i raviner och upp på andra sidan, till slut kom vi fram. Ingen hade skrivit i loggen före oss så det blev åter en FTF (first to find)

Fredrik och Magnus som tålmodigt väntade fick också en vinst, de hittade en övergiven bergskil i vattenbrynet.

Sedan åkte vi mot Nämdö, men först lade vi till på Skatholmen. Här var vi i augusti 2016 men då var skattgömman borta. Nu är vi åter här för att logga den nya cachen men såklart kunde vi inte låta bli att även skriva i den arkiverade remsan som nyligen lagts ut.

När vi väl valt ankringsplats på Nämdö så ville vi lyxa till det med att göra en rabarber, äpple och jordgubbspaj i omnia ugnen.

Men när den börjat gräddas och doftade som godast slocknade gasolen.

Va Slut Nu!

Tur att vi har känningar just där, ett samtal bort och vi fick info att det finns en gasoltub kvar på Guns livs.

Så loss med bergskilarna och upp med ankaret och ut i blåsten för nu var det nog uppemot 10s/m.

Vi rundade Nämdös norra udde och fick lite mer lä på väg ner mot affären. Vi passade på att bunkra gasol, bensin och lite färska tomater. Sedan hoppade vi i båten igen och på vägen tillbaka tog vi en tur in i långviken. Vi ville kolla in läget där, bastun och toan hägrade ju, men tyvärr blåste det rakt in som vi misstänkte.

Så vi åkte tillbaka och lade oss i lä viken bakom Skatholmen och fortsatte att grädda paj och vispa vaniljsåsen.

Mitt i fikat kom en dovhjort ner till vattenbrynet för att dricka, den stod helt oberörd och vi kunde studera den länge och väl.

• 

• 

Sedan delade vi upp oss Fredrik och Magnus fiskade och Linda vilade sig i form med att skriva lite dagbok, Sarah gick på dovhjortsafari för den stod ännu kvar bakom stenblocket.

När alla kände att de fått lite egen tid samlades vi igen för att laga till älggryta och potatis. Mätta och belåtna satt vi och njöt i lyktans sken

Dag 8

30 juli

Vi vaknade efter en blåsig och lite regnig natt.

Nu var det dags för oss att gå en långpromenad på Nämdö. Vi hade packat mat och dryck för att vara borta hela dagen.

Vi startade vandring från båten och gick först mot hamnen i Tjusvik. Sedan var målet att gå längs den ny gjorda grusvägen över till Solsvik på andra sidan ön, för att logga cacherna och samla in koderna till den slutliga mystfinalen.

Sedan gjorde vi ett besök på Nämdös museum. Vi gick också förbi biblioteket men det var bara öppet på måndagar 😊. Det var inte läge att låna några böcker så vi gick till hembyggdsgårdens loppmarknad för att handla lite ”bra att ha” saker, det blev en bok om jakt och några böcker om mat.

Vi räknade också ut koordinaterna till multigömman och skrev vår nick i loggen.

När vi stannade för att fika, satte vi oss på ett rör som låg längs vägkanten.

Slutet steget på mysten avslutades med lite trädklättring för att nå upp till loggremsan.

• 

Denna dag gick vi nästan en mil på mysiga stigar och smala grusvägarvägar.

När vi väl kommit tillbaka till båten, bestämde vi oss för att åka söderut. Vi ville hinna så långt som möjligt innan kvällen eftersom vår semester snart var slut. Vi plockade i ordning på sakerna i båten och alla lösa saker surrades fast ordentligt.

Klockan 17:45 satte vi på oss flytvästarna och gav oss ut i vågorna, det gick vita gäss på havet och det blev en skumpig resa.

Vi spanade in Rögrund eftersom den ön hade vi haft som mål redan för fyra år sedan, men idag var det inte läge för något stopp där, så vi nöjde oss med ett foto på avstånd.

• 

Ja, vi gick under denna bro även om det inte var med jättestor marginal.

• 

En mindre vacker syn av skärgården, men en viktig arbetsplats.

• 

Kapten kan nu pusta ut, hela resan har blivit en riktig ”flipp” och Hoppilandkalle kan också slappna av med att semestern inte blev någon ”flopp”.

Nu när vi inte behöver fundera på vart vi ska, kan kroppen och själ vila och vi kan bara njuta av de sista timmarna ombord.

Resan hade gått mycket bättre än vi tänkt oss. Vi hade skojat om att det hade varit kul att åka i dragets kanal. Vi hade förberett oss med att köpt en partytuta, och den ville vi såklart få använda. Så strax innan solnedgången tutade vi och gled sakta genom den smala passagen.

Järflotta har egentligen växt ihop med fastlandet, men den grävda Dragets kanal gör att det fortfarande är en ö.

Vi tittade upp mot de sista solstrålarna som sken på berget på Kärringboda. (Där uppe satt vi och tittade ner, påsken 2019.)

Husmor och Styrman, njuter av lugnet och solens varma strålar, vad mer kan man begära?

Vi hittade en fin ankringsplats på Järflottas västra sida. Det var grunt men eftersom det var sandbotten stävade emot med bara en decimeter vatten under kölen.

Till kvällsmat blev det thaigryta och sedan firade vi denna sista kväll med att smutta lite på en Limocello som vi förpackat för att ta allra minsta plats i skafferiet 😉.

Dag 9

31 juli

Vi vaknade på Järflotta av att båtens botten skrapade emot lite i sanden, vi flyttade ut båten och fixade frukost.

Idag är sista dagen på årets ”båtluff” i skärgården.

Järflotta är privatägt men blev på initiativ av markägaren bildades ett naturreservat 1968

Det känns lite vemodigt att snart åka hem igen. Vi har haft nio alldeles underbara dagar med fint väder och varmt i vattnet.

Idag är det mulet så det passar bra att promenera i skogen, vi plockade blåbär och loggade åtta burkar längs vår väg på Järflotta.

Vi fikade längs uppe på berget innan vi gick tillbaka till båten, och lämnade fina Järflotta och denna runda blev en härlig final på semestern.

Det var ännu några timmar kvar innan vi måste vara i Nynäshamn och ta upp båten så vi kastade ankare i en skyddad vik och fixade gulaschsoppa.

Vi tackar Nynäshamns seglarsällskap för att vi fick bli medlemmar och möjlighet att använda deras sjösättningsramp. Vi hoppas att vi ses snart igen!

Årets avslutningsord:

• Vi fick en härlig och vecka i skärgården, flesta dagar hade vi endast ett par sekundmeter och stålande sol.
• Styrman gjorde oftast frukost medan kaptenen låg och drog sig.
• Husmor skötte köket utmärkt och såg till att det alltid stod smarrig mat på bordet.
• Hoppilandkalle snubblade bara en gång, och det var när hon höll i sig i ett papper, det viktiga var att det inte blev några skråmor.
• Kaptenen klarade manövrera båten utan några fadäser.
• Vi är mycket nöjda med att vi satsade tid på att sy solskyddsgardiner för det behövdes.
• Vi njöt alla av äventyret så gott vi kunde trots att vi hade sämre med energi än de tidigare åren. Ingen av oss hade hunnit med att återhämtat sig efter allt jobb och slit, glädje och sorg som varit under våren.
• Vi är mycket nöjda med hur den nya båten skötte sig och det extra plus för att ha en egen toa ombord.
• Det gick alldeles utmärkt att bo alla fyra ombord, inget gräl uppstod i alla fall inte ombord på båten.
• Som geocachare är vi stolta att vi fått möjlighet att logga vi 62 cacher på nio dagar.
• Vi gjorde en lista för några detaljer som kan förbättras i framtiden och för att underlätta för vårt ändamål.
• Tyvärr gick Sarahs telefon sönder och alla hennes fotografier försvann så bilderna i denna dagbok är mest från Lindas telefon och ur hennes synvinkel.

Dag 1

1. 😊 Nynäshamns höjdpunkter 6 – Trehörningens ena hörn GC5EZMQ morland 10
2. 😊 Östra Slangholmen – skomakaren GC54QVR RB1957
3. 😊 Östra Slangholmen Syd – Danzinger Gatt GC54GAP RB1957
4. 😊 Östra Slangholmen – Den enes död är den andres…GC54TG3 RB1957
5. 😊 Östra Slangholmen Nord – Gräshällorna GC54GAB RB1957
6. 😊 Lägerplatsen på Lilla Skramsö GC4G4V3 ByggareAKA
7. 😊 TheTreeThatChangedItsMind GC63DMX bjornlq@yahoo.se
8. 😊 RockSlope GC63DMD bjornlq@yahoo.se
9. 😊 Horsfjärdskatastrofen GC3483K wellner
10. 😊 Utan snus i 7 dagar försmäktar jag på denna ö GC6K5WX KalleC

Dag 2

1. 11. 😊 Hoppetossa #2 GC8B188 Pennywise_
2. 12. 😊 St:Alskär GC7B8HP ubix
3. 13. 😊 Lilla Nassas Näsa GC3QRX9 Mr.Crona
4. 14. 😊 Gumman GC1W48P Team_5B

Dag 3

1. 15. 😊Stora Nassa GC1EMV6 Cleo06
2. 16. 😊Skomakarkobben GC6P167 Jannef300
3. 17. 😊Bäckskätet – Stora Nassa 17 GC59JFJ Holmis
4. 18. 😊Jungfruskäret GC1GG1D Fredrik, Calle, Per och Hasse
5. 19. 😊Gillöga GC4V6MV anksson
6. 20. 😊Utterkobbens vaktpost GC592BB Holmis
7. 21. 😊SkrubbanGC2BR7Y Cancantra
8. 22. 😊Explore Sweden #1a – Svenska Högarna GC1J1DV Bo & Elisabeth
9. 23. 😊Svenska Högarna – Väderstationen GC6NKWX Team Tellus
10. 24. 😊Stenkummeln GC7249 Axet
11. 25. 😊 Svenska Högarna vindkraftverk GC590ZM Holmis

Dag 4  

1. 26. 😊Fantastiska Kallskärs skärgård GC59JEV Holmis
2. 27. 😊Kallskär GC59JF4 Holmis
3. 28. 😊Palmon GC2Z36D Undermoon
4. 29. 😊Stora Kalholmen – Ett skärgårdsparadis GC34EYX EMC2+2
5. 30. 😊Träskö – Storö GC2B0FA anisoen adopted by Team Mazetta

Dag 5

1. 31. 😊Skutklippan GC614EJ Agrahnen
2. 32. 😊I farledens skugga GC811F Nombz
3. 33. 😊Höger vänster Vänster Höger!? GC7W4E3 Lizius
4. 34. 😊Militära hemligheter – Minstationen GC1R97K MildasVänner
5. 35. 😊Grinda #5 – Stenen GC51B03 Gizzmi & Woffe 
6. 36. 😊Grinda #6 – Norras Klippor GC51B0E Gizzmi & Woffe

Dag 6

1. 37. 😊Grinda #10 – Västra udden GC53BVB Gizzmi & Woffe
2. 38. 😊Bockholmen GC2EM26 anisoen adopted by Team Mazetta
3. 39. 😊Sandön GC5DAGR BarangiBarangi & landsjo1

Dag 7

1. 40. 😊sjörövaren gömma GC1D16F cleo06 GC1D16F cleo06
2. 41. 😊Hoppetossa #3 GC8B816 Pennywise_ Fjonkan
3. 42. 😊Nämdö skatholmen (Krokvik) GC1VHPP Holmis
4. 43. 😊Sköna Nämdö – Skatkobben GC8AVYV sixstenosterlund

Dag 8

1. 44. 😊Sköna Nämdö – Tjusviks hamn GC86FXN sixtenosterlund
2. 45. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #5 GC86GRW sixtenosterlund
3. 46. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #4 GC86GRA sixtenosterlund
4. 47. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #3 GC86GQP sixtenosterlund
5. 48. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #2 GC86GQ6 sixtenosterlund
6. 49. 😊Sköna Nämdö – Skogspromenaden #1 GC86GP4 sixtenosterlund
7. 50. 😊Sköna Nämdö – Glad påsk! GC86JW0 sixtenosterlund
8. 51. 😊Sköna Nämdö – Hembygdsgården GC86HJW sixtenosterlund
9. 52. 😊Sköna Nämdö – Powertrail GC89V8D sixtenosterlund
10. 53. 😉 Sköna Nämdö – Skogspromenaden FINAL GC86GVJ sixtenosterlund

Dag 9

1. 54. 😊 SlipperyWhenWet GC5Z0M8 bjornlq@yahoo.se
2. 55. 😊YouShouldHaveGuessed GC5Z0NH bjornlq@yahoo.se
3. 56. 😊 Elise’s pirate loot GC5X134 bjornlq@yahoo.se
4. 57. 😊Bluebeard’s treasure GC588A2 bjornlq@yahoo.se
5. 58. 😊 Bluebeard’s second treasure – the rest of the loot GC5TQH7
6. 59. 😊 Norsbol #42 – Mohahaha GC619VF Den Onde I Norsbol
7. 60. 😊 WhereLotsOfCreaturesLive GC5Z0N6 bjornlq@yahoo.se
8. 61. 😊 LongSeeNoTime GC5Z0MQ bjornlq@yahoo.se
9. 62. 😊 Norrskogs Brygga GC2XQ0B Frudden